Fick ett kanontips från Fanny om att jobba med hakan-i-backen (startposition för krypet) och hakan-på-tassen (platsliggning) som motsatsförhållanden och skilja mellan beteendena i samma pass på kommando, liknande som man gör med fjärrdirigering. Kommandot på hakan-i-backen har vi bara använt nåt pass så det har känts alldeles för tidigt att börja med det redan, men däremot hakan-på-tassen och ligg kändes helt klart redo att börja utmana honom med.

Jag började med några haka för sig innan jag gav liggkommando från stående till att börja med. Att skilja på beteendena från stående är inte alls lika svårt. Ganska snart gick jag vidare till att jobba med honom redan liggandes och att han skulle lägga ner huvudet på "haka" och ta upp huvudet på "ligg", samt resa sig och lägga sig igen om jag sa ligg när han redan låg med huvudet uppe.

De första repetitionerna med ligg från hakan fick jag belöna minsta lilla uppåttanke (det vill säga att han höjde huvudet minsta lilla, i stort sett bara sträckte på nacken utan att röra hakan) och belöningsplaca uppåt. Det räckte med ett par repetitioner innan han hajade att "ligg" innebar upp med huvudet. Helst hade jag velat att han rest sig även i den här situationen och lagt sig ner helt och hållet från stående eller åtminstone från hukande position. 

Svårast är att ta upp huvudet efter flera repetitioner haka efter varandra. Positivt med dagens pass är helt klart att inte en enda gång valde han att prova hakan-i-backen istället för på tassen! Det är första passet någonsin som det inte händer, vilket känns som ett litet, litet genombrott. Jag fick ny lust att jobba mig igenom det här efter lovorden på kursen där de tyckte det såg riktigt fint ut. Han kan bjuda på långa stunder med stadga utan störningar och idag kändes det verkligen som att han ansträngde sig för att välja rätt. En härlig känsla!

Något annat vi började med idag var sitt på target, efter inspiration från syster till hopp-sitt-hopp. Började med att belöna några frivilliga sitt och la därefter på ett vanligt plastlock som target. Alldeles för svårt och jag fick inte många rätt, däremot en hel del frysmarkeringar. Helvete också, på ren svenska, men jag försökte bara släcka ut dem genom att vänta tills han slutade frysa och la en tass på istället. Sitt-tanken var jättesvår att få fram eftersom han sätter sig bakåt, så antingen blev det ett bra targettramp men han förlorade kontakten med targeten när han satte sig eller så blev det ett sämre targettramp men ett bättre sättande.

Nästa pass valde jag en större target, så han skulle kunna trampa OCH sätta sig bakåt utan att lämna targeten. Nu gick det mycket bättre och jag fick massor av fina sättanden att belöna. Har haft targeten mellan mig och honom i det här läget just för att få mycket bra att belöna men ska låta honom gå rakt mot den före sitten så det blir en "snurrsitt". Kom inte och säg att jag krånglar till det, ni ska veta hur mycket jag tragglat för att få till det här på ett quick-fix-sätt. Ganska snabbt ska jag börja sätta kommando på det här så jag kan börja jobba med att bara sätta sig om han fått kommando och annars springa förbi targeten, för att inte mista det fina tempot ut. Mm, det kan nog bli bra det här också.

Vi har en väldigt shapingklok liten valp här hemma också. Fia kan nu bjuda på tre saker: backa, sitt och hoppstå, efter ungefär lika många shejpingpass. Jag får väl erkänna att jag inte kunnat låta bli, men att bara syndat tre gånger på tre veckor tycker jag inte är så farligt ändå. Med Fredrik tränar hon massor med kontaktövnningar nu efter läxa från valpkursen. Han har också lärt henne att gå och lägga sig på en filt, trycka hakan i handen och sitta för att vänta på maten. De är så himla duktiga!

Jag har börjat på mitt nya jobb som tidningsbud, har jobbat två nätter och än så länge känns det mest skit. Jag känner mig som potatismos i huvudet, det är frustrerande att inte hitta och känna att man inte räcker till och det är så förbannat med snö och mörker överallt. Har inte kommit in i några bra sovrutiner ännu, igår sov jag fyra timmar efter att jag kommit hem från jobbet och idag sov jag oroligt i tre timmar för att sedan slockna som ett utblåst ljus fram till halv tre på eftermiddagen. Det var bara upp och skynda sig ut med Sid innan det blev kolmörkt.

Stackars Sid tycker livet är jättekonstigt, bara sova, sova, sova hela tiden. Vi tränar en del inomhus, det blir mest platsliggning och kryp eftersom det känns som det stora projektet i vinter. Jag har lagt in en tråd på klickerforum angående mina platsliggnings- och kryptankar. Kolla in den här om ni är nyfikna och svara mer än gärna med era tankar, antingen där eller i en kommentar, så blir jag jätteglad. Jag tycker det ä väldigt utvecklande att diskutera hundträning, tyvärr är klickerforum ganska dött för tillfället men jag hoppas det ändrar sig. 

Om ni av någon anledning inte kommer in på forumet så lyder mitt inlägg som följer:

"Jag har hakan i backen som startposition i krypet. Jag vill att han ska lägga ner hakan i backen så fort jag är stilla och sen börja krypa när jag börjar gå. Min tanke är alltså att kommandot för hakan-i-backen ska vara signal även för krypet, fast det är min rörelse som startar själva krypandet. Jag kan självklart tänka mig att sätta en egen signal på krypet också, men jag har en känsla av att en signal på krypet kommer göra att han tappar hakan-i-backen-tanken som jag gärna vill att han ska ha med sig in i krypet.

Jag har shejpat in krypet med hakan i backen under krypandet, men jag valde bort det då det blev alldeles för mycket fokus på framdelen och jag hade svårt att hålla på två så svåra kriterier samtidigt (låg rumpa och jättelåg front), jag hade inte kunnat tävla lägre förrän han var pensionär Jag har dock märkt att han får en mycket, mycket bättre teknik om han utgått från hakan i backen än om han utgått från huvudet upp. Vi har experimenterat en del men nu känner jag att jag hittat en jättebra balans. Så, jag vill att han ska lägga sig ner med hakan i backen på signal, starta krypet på min rörelse och direkt när jag stannar frysa i kroppen och lägga ner hakan igen, utan annan signal än att jag stannat.

Vi har jobbat med det här frivilligt nu, att lägga ner hakan i backen, starta på min rörelse (både framför och på båda sidor om honom) och lägga ner hakan när jag stannar och det går bra, om inte...

...vi tränat platsliggning nyligen. Eftersom det är två helt olika känslor jag vill ha i de olika momenten så har jag inte velat ha hakan i backen på platsliggningen (det skulle ju dessutom vara motsägelsefullt för honom att ligga kvar när jag går ifrån), men jag har velat ha någon form av "extrabeteende" då jag upplever att han blir lugnare då och framförallt inte lika observant på de andra hundarna. Så, då har han fått ligga med huvudet på ena tassen.

Han gillar båda beteendena men har svårt att skilja på dem. Han provar gärna det ena fast vi tränar det andra, jag tror det både beror på att han inte är 100% repetitionsklok men även för att det inte kostar så mycket för honom att prova och han gillar att utföra båda beteendena i sig själva. Jag tycker inte det känns helt rätt att vänta ut att han bryter och byter beteende eftersom det då blir otydligt i stadgeträningen, men det känns inte heller som att det räcker att bara bryta honom och låta honom prova igen, för det kostar ingenting.

Jag är inte bara ute efter förslag på hur jag ska få det att kosta att göra fel utan framförallt på hur man ska lära honom och göra honom mer säker i att det är olika beteenden och olika känslor. Har jag gett mig in i någonting omöjligt?"

Med inspiration från mitt eget inlägg började jag jobba in en platsliggningsrutin som innebär att vi lägger ut en externbelöning. Här är en film från första passet med det förra veckan, då jag egentligen bara jobbar med själva nedläggandet. Nästa pass jobbade vi med nedläggandet från utgångsställning, att jag gick ifrån honom och sen skickade till externbelöning. Det filmades, men Kråkan är där och stör så mycket att den inte är värd att lägga ut, men bra att ha för en själv!

Ett tips från Fanny var att jobba med skiften mellan de båda beteendena, som man gör med fjärrdirigering. Jag har lagt signal på hakan på tassen, eftersom det är det han är bäst på. Innan jag lägger signal på vill jag vara säker på att han kommer utföra beteendet på nytt efter klick och belöning, och det har jag inte varit med hakan i backen. Han kan lika gärna ha lagt hakan på tassen i nästa repetition. Idag körde jag ett par pass med att bara lägga ner hakan och ett par krypstarter och det gick bra, så jag började lägga signal även på hakan i backen.

Det svåraste tycker jag är att fela honom på ett bra sätt. Jag experimenterar mig fram men tycker inte något jag provat hittills känts hundra procent klockrent för att få till en förståelse för vad som blev galet.

Jag jobbar gärna med att fela genom att låta fel beteende bli mer motsägelsefullt att utföra. T.ex om han tappar tempo i fria följet så går jag på fortare så han verkligen måste öka tempot för att hänga på. Om han drar åt vänster i framförgåendet så drar jag mig själv längre till höger. Om han är på väg att sätta sig för tidigt i ingångarna så flyttar jag på mig så han sätter sig helt och fullkomligt galet istället för bara "lite snett". Något liknande sätt att fela på har jag dock inte hittat i den här övningen. Den som kommer på nåt får världens största kram!

Det är spännande att jobba med det här, det är verkligen utmanande för mig som tränare som verkligen gett mig sjutton på att få förståelse i båda momenten. Jag kommer bli väldigt stolt över mig själv när jag lyckats, för just nu känns det skitsvårt rent ut sagt.

Snart ska vi gå och möta Fredrik som snart är på väg hem från Åkersberga. Sen blir det viloläge i soffan och ett par timmars sömn innan det är dags för jobb igen. Förhoppningsvis går det fortare i natt så jag är hemma tidigt. Om det blir någon ridhusträning i morgon återstår att se.

Läser i Fannys blogg idag att hon är ungefär lika glad som jag över att vintern har kommit, men hon bidrar också med lite tips på vad man kan pyssla med i vinter. Det gav mig inspiration till att göra en lista över vad vi ska fokusera på under köksträningen i vinter:

Platsliggning med hakan på tassen

Målet innan vintern är slut är att klara fem minuter utan störning, samt kortare stunder med plötsliga störningar. Han ska även kunna lägga sig ner från utgångsställning på kommando "haka" och kunna skilja på "haka", "ligg" och "down" (hakan mellan tassarna).

Just nu kör vi korta stunder med regelbundna störningar vilket han klarar riktigt bra, de flesta störningar verkar inte besvära honom det minsta så nu måste jag börja utmana honom. Det han har allra, allra svårast för är om jag påbörjar en långsam rörelse och sen avslutar den snabbt, då tar impulsiviteten över och han reser upp huvudet, men har inte svårt för att lägga ner det direkt igen. Jag har inte gjort någon stor grej av det, utan väntat tills han lagt ner huvudet och sen gjort om störningen på nytt. Måste vara observant på att han verkligen ligger med hakan på tassen och inte nosen nere i marken, jag har varit på väg att kväva honom både en och två gånger då att andas genom köksmattan inte är det mest hälsosamma i längden...

Tandvisning

Målet är att kunna sitta stilla vid min sida med en bra attityd medan någon känd person kommer fram och tittar på tänderna. Kanske vi kan ha som mål att Johan, vår kompis som Sid inte är jättebundis med, ska kunna göra det.

Fjärrskiften

Målet här är att ha bra förflyttningar mellan sitt och ligg på kommando och mellan sitt och stå samt ligg och stå frivilligt medan jag står nära. Jag vet ännu inte om jag ska tävla lydnadsklass med honom men tänker att det är bra kunskaper att lära in och dessutom tycker jag det är roligt att pilla med. Förhoppningsvis kommer vi behöva det till mondioring om inte annat...

Luktdiskriminering

Även detta ser jag som en bra kunskap att ha om vi nu ska tävla lydnadsklass och om inte annat så för mondioringen. Vi har gjort några gånger på kottar men ska gå vidare på pinnar nu. Jag kanske tar en sväng förbi post-itlappar för att ha provat på den metoden, kan vara bra att ha provat i praktiken om någon av mina kursare vill använda sig utav den. Ser fram emot den här träningen, det ska bli jättespännande att se hur Sid klarar den, som är så mycket mer näsa än vad Ebba var. Det ska bli intressant att jämföra de två i just det här momentet.

Gripanden och hållanden av massa olika typer av grejer

Målet är att inte ha någonting i köket som Sid inte hållt bra i munnen :-)

Kloklippning

Det har gått bakåt lite i kloklippningen efter ett par gånger då jag klippt för att få det gjort och inte sett till att få en bra situation utav det. Lite back to basic. Ska även skriva en artikel/blogginlägg om hur jag jobbar kring det.

Lugn och ro

Avslappning i bädden mellan träningspassen går kanonbra i dagsläget och han har blivit en mycket mer harmonisk hund överlag sen vi börjat jobba med strategierna från avslappningskursen (jag ska berätta mer kring dem i ett kommande blogginlägg!). Avslappningstanken mellan passen tror jag också bidrar till att inte få en hund som blir stissig och full av förväntan på träning inne, eftersom träning bara kan ske om man ligger och slappnar av.

Jag har upptäckt att han har mycket lättare att självmant söka upp avslappningspunkter, t.ex filt/matta, bädden och buren för att lägga sig och vila. Jag behöver inte längre påminna honom om att "du ska slappna av nu". I alla fall inte hemma.

Starter i fria följet

Målet är starter med full kontakt trots störningar.

Utgångsställningar

Våra utgångsställningar är inte de bästa, de är oftast bra men långt ifrån så klatschiga och flytiga som jag vill ha dem. För att få till mängdträning och ändå hålla uppe en riktigt bra belöningskvalitet alla repetitioner så ska vi börja varje träningspass, oavsett vad vi ska träna, med en till tre utgångsställningar. En sned utgångsställning ska generera i ett "fri" och nytt försök medan en seg utgångsställning ska belönas så länge den var teknikmässigt riktig och avslutades i rätt position.

Frambensrörelser

En stor anledning till att våra vändningar på stället och stegförflyttningar blir väldigt långt fram är att Sid inte har kunskapen i hur man jobbar med frambenen. I arbetet på klossen så är ju frambenen stilla och där gör han det bra. Men i verkligheten ser inte vändningarna ut som på klossen eftersom det är hunden som ska flytta sig runt mig och inte jag som ska flytta mig runt hunden. Ett mål för vintern är därför att få Sid mer frambensmedveten. Jag tänkte jobba med lyfta framben och olika typer av targetövningar där han ska flytta tassarna mellan olika targets. Kommer jag på fler är det nog bara en fördel.

Stegförflyttningar

På planka framför och på planka vid sidan.

Kryp

Starter i krypet, både framifrån, från sidan och från andra positioner. Att lägga hakan i backen så fort jag stannar och att enbart starta när jag rör mig.

Signalkontroll

Mellan "haka", "down" och "ligg" (se punkten om platsliggning) men även mellan andra kommandon. Efter vintern vill jag verkligen ha "grönt ljus"-känsla i kommandoord.

Sitt, stå och ligg

Större värde för sitt genom att sitta medan jag plockar i ordning hans mat samt genom att träna många pass med frivilliga sättanden och generaliseringar däremellan.

Snabbare lägganden även under baklänges språngmarsch frivilligt. Experimentera med felsignal/felrutin för att få honom att ta i ännu hårdare.

Stå på kommando från fart eller så mycket fart det nu går att få i köket, men t.ex genom att kasta iväg en godbit och ge kommandot på vägen tillbaka.

Lekattityd

Lägga vikten bakåt med vara mer på stället i leken, och inte tillkämpa sig så fruktansvärt.

Alltså:

• Platsliggning med hakan på tassen.
• Tandvisning
• Fjärrskiften
• Luktdiskriminering
• Gripanden och hållanden av massa olika typer av grejer
• Kloklippning
• Lugn och ro
• Starter i fria följet
• Utgångsställningar
• Frambensrörelser
• Stegförflyttningar
• Kryp
• Signalkontroll
• Sitt, stå och ligg
• Lekattityd

Om eller när vi får tillgång till inomhusträning i t.ex ridhus ska vi jobba med kedjor och tävlingsträning samt störningsträning i tävlingslika situationer. Det känns som en bra kombination till den extrema detaljträning det blir inomhus. Om någon har något förslag på inomhus-/ridhusträning i norra Stockholm/Åkersberga/Norrtälje så skrik till för jag är jätteintresserad! Eller om någon vet något ställe man kan hyra.

Hoppas jag inspirerat fler till att skriva en egen lista och hålla i gång hundträningen även i vinter.

Här går det fort i svängarna. Jag har redan jobbat två dagar i butiken och det är jättekul. Massor att lära sig, bland annat ett nytt kassasystem, akvarium- och smådjursavdelningarna, öppnings- och stängningsrutiner, företagspolicy och andra regler, tips och principer. Just nu känner jag mig mest som "goddag-yxskaft" så fort jag säger någonting. Idag glömde jag ge en kund sin växel, jag frågade ett par vad jag kunde hjälpa till med trots att de uppenbarligen stod vid akvarieavdelningen (deras rätta svar, om de kände mig, skulle varit "absolut ingenting") och jag har svårt att hänga med när jag får tips och tricks om t.ex kassan förklarat för mig. Jag är totalt mentalt urladdad, vilket inte är så konstigt efter en hel slappsommar och så direkt in i två intensiva dagar. Men som sagt, roligt är det och jag längtar massor efter att bara ha kommit in i det hela och fått lite flyt på allting. 

I helgen har vi haft Sids mormor Jaffa här, en allt annat än besvärlig dam som har förgyllt Sids dagar när matte inte varit så underhållande. Igår orkade jag ingen ordentlig aktivitet trots att jag hade tänkt ut och spåra. Istället gick vi en skön tvåtimmarspromenad som innehöll delar av både Starrmora, Riala och Sättra. Riktigt härligt var det, bäst av allt var att hitta massor av stigar som jag blev nyfiken på att utforska så kanske kan det bli mer av ensamma långpromenader framöver. Just långpromenader är annars inte min starka sida så länge jag inte går tillsammans med någon, men när höstlöven börjar komma och luften bli lite svalare så kan det vara riktigt härligt.

Nu är det perfekt lydnadsväder ute. Lite mulet, ganska svalt, svaga vinder, friskt i luften. Jag har skrivit en träningsplanering för Sid för närmsta tiden och blir direkt inspirerad att börja jobba med de bitarna som jag har svart på vitt framför mig att vi behöver jobba på. Det är så mycket roligare att träna när man har en klar plan för vad det ska bli av det hela och kan se en helhet i de beståndsdelar man jobbar med, i alla fall i text.

Vi var på RBK i torsdags och jobbade med lite allt möjligt, men framförallt med kvalitativa pass med mycket Sidansvar på brukshundklubb. Började med att sitta och glo på en bänk tills han kollat av omgivningen i koppel-, syn- och noskapacitetens sträckning och la huvudet i mitt knä för att tigga om jobb. Gick ner på plan och körde ett par minuter fritt följ med våldsamma, galna belöningar. Sen satte vi oss mitt på plan och hade tråkigt och fortsatte inte träningen förrän han kopplade ner. Tränade blickupptag och fritt följ-starter samt att komma in i utgångsställning för avståndsbelöning ett par minuter. Ny tråkig paus. Sen tre-fyra shejpingpass med korta pauser emellan då jag la honom vid sidan av planen (i skuggan under en bruksstege). Shejpade uppsitt och framförgående med riktigt bra resultat. Ny paus och sen tränade vi hopp över hinder innan vi avslutade och åkte hem. Hoppet såg riktigt bra ut, han söker hinder och söker sig utåt efter hindret även när jag håller inne med klicket. Det märks att kastade belöningar är hans allra, allra bästa, det är de momenten där kastade belöningar är det naturliga valet (alla typer av framåtsändanden) som går snabbast framåt i inlärning och utveckling och andra moment (t.ex. fria följet) har fått mycket högre kvalitet och värde sen jag började kasta belöningar mer. I kombination till fler kastade belöningar jobbar vi också med kampleken hos mig och med mig, så den också ska bli bättre och framförallt mer värd som belöning för utfört arbete.

Nu blev jag riktigt lydnadssugen och ska nog gå ut en sväng på baksidan innan Fredrik kommer hem. So long!

Har många vänner från skolan och andra sammanhang som håller på med freestyle, en sport jag själv aldrig kommer kunna hålla på med då jag är så fruktansvärt blödig. Musik kan beröra mig så otroligt mycket i bara sin renaste form, att dessutom ha en hund som jobbar till den får tårarna att spruta. Jag klarar knappt av att se på freestyle och tror knappast att jag skulle klara av att genomföra det själv, även om jag är grymt fascinerad av sporten och dess utövare - det är lydnad och samspel på hög nivå!

Mina freestylevänner fungerar däremot väldigt inspirerande till min egen träning. Att tricks är utvecklande för träning av såväl hund som förare, träningsfärdigheter och fysik är ingen nyhet och jag rekommenderar verkligen alla att träna tricks tillsammans med sin hund, om inte annat så för att utveckla sina egna färdigheter inom t.ex shaping, lägga på signal på beteenden, kriteriesättanden etc.

Jag blev väldigt inspirerad av några inlägg på facebook igår och har idag haft en riktig tricksdag. För Sid är det ingen skillnad på om vi tränar kryp, haktarget till insittningar eller apporteringsgripanden eller om vi tränar slalom, snurrar och att backa upp på saker men det är det senare vi har sysslat med idag. Jag har tränat betydligt mindre tricks med honom än vad som var min tanke från början, men det är dags att bli ändring på det nu. Kul är det, framförallt när inte slutresultatet är det viktigaste utan att träningen kan ta den riktning som hunden själv bjuder på.

Förutom tricksat har vi tränat lite uppletande längs promenadstigen och träffat Börnis som kom och hälsade på och åt frukost i tre timmar. Det var så roligt att träffas och snacka lite skit om allt och ingenting som hänt under sommaren.

Fredrik gick och la sig extremt tidigt idag, redan strax efter åtta, ungefär samtidigt som ett extremt hundträningssug satte in och jag gärna skulle klampat ut och tränat lydnad i den svala kvällen. Men det är ju beckmörkt ute vid den tiden! Fruktansvärt! Jag älskar hösten, temperaturen, vindarna och luften men om mörkret tycker jag inte.

Nåväl, ny dag i morgon igen. So long!

Hemma i mitt älskade hem! Kom hem en dag tidigare en beräknat eftersom jag ska på arbetsintervju i morgon. Jag hoppas att alla mina bloggläsare håller alla tummar de har.

I går hade vi Skolmästerskap på skolan som Emilly, Emelie och Ida anordnat med kanonresultat. Jag hade jätteroligt hela dagen trots att jag inte tävlade och trots kylan har jag nog inte haft så roligt något skolmästerskap.

Började dagen med att tävlingsleda lydnaden och passade på att sno åt mig domarnas uppmärksamhet för lite tävlingsträning med Sid. Han hade lite svårt att fokusera eftersom de körde igång med agilitytävlingarna efter att lydnaden var avslutad men gjorde inmarscherna och fria följet riktigt bra, likaså läggande under gång. Insåg att jag inte tränat upp-sitt någonting, för på mitt fot-kommando vid återgången låg han och stirrade på mig som om "jag vet att du försöker lura mig" och reste sig inte förrän på fri. Måste nog börja jobba med det där överlag, att det inte bara är fri som bryter positioner utan andra kommandon också.

Jag vågade inte släppa honom och lita på att han skulle jobba med mig trots alla dessa störningar. Behöver sno lite inspiration från Sara och Dagmar där och börja lita på min hund, för det är när han gör det som han klarar av att jobba trots de andra hundarna och det är när jag har en "nagel i ögat på honom", om än så positivt, som han kan dra.

Domarna tyckte han såg trevlig ut och hade en fin potential, sånt är alltid trevligt att höra och det tycker jag själv också. Han är riktigt fin den där lille och har så mycket fördelar.

Resten av dagen fick han mest ligga i bilen medan jag var skrivare, grupp på IPO-lydnaden och hjälpte till med lite av varje (när jag inte satt och fikade). Fick en påse med massa bra-at--ha-prylar som tack för hjälpen, tack själva tjejer för ett välgenomfört mästerskap!

Så var det över för i år och för vår tid här på skolan, jättetråkigt...

Måste också berätta att jag verkar ha fått till ett kryp på Sid! Började redan när han var liten att försöka få honom att krypa som Askari, för jag gillar verkligen det sättet att krypa, men har inte riktigt fått flyt på det. Har jobbat med baklängeskryp och bakdelskontrollskryp istället och provat lite nu och då. Senaste månaden har jag lagt det helt på hyllan.

Igår upptäckte jag hans sätt att krypa, av en ren slump (tränade platsliggning). Avbröt platsen och plockade fram godbitar och lät honom krypa framför mig, vilket han gjorde jättebra när han fick krypa på sitt sätt! Han krälar med hakan i backen och bakbenen pendlande efter sig och in under kroppen, men han är låg hela vägen. Just hakan i backen verkar bli utgångspunkten för vårt kryp. Hoppas det fortsätter utveckla sig så här fint!

Nu ska jag gå och lägga mig och ladda för i morgon.

Godnatt!

Har spenderat hela dagen nere i hundstallet, idag med. Började dagen med föreläsning med Gittan Åsblom, rottweileruppfödare, tävlingsinstruktör/SBK, bruks- och lydnadsdomare och belöningstränare. Hon pratade om belöningsträning och klickerträning och passade även på att ge oss lite tävlingstips. Teori blandades med praktik och vi som hade lite mer klickervana hundar fick känna oss duktiga och imponera idag, vilket alltid är bra för självförtroendet. Jag och Sid tränade ingångar på höger sida, vilket är helt skruvat att göra. Det blir kortslutning i hjärnan när hunden är på helt fel sida. En riktigt bra övning att göra i alla fall. Dagen har gett mig massa inspiration, framförallt till kommande kurser.

Efter föreläsning tränade vi agility nere vid hundstallet. Sid fick träna framåtsändande över hinder fast denna gången agilityhinder på en raksträcka. Målet med dagens träningspass var att han skulle kunna ta en raksträcka med tunnel och tre hopphinder självständigt och med hindersug, men efter tre pass var han jättetrött och började dra mot de andra hundarna och bli väldigt långsam. Vi gjorde ett par enkla hoppövningar efter det men sen fick han vila och vi fick åka hem nöjda trots att målsättningen inte uppnåddes. Jag är faktiskt jättenöjd, framförallt med att han har så fina framåtsändanden i många olika situationer och att han bjuder på det så entusiastiskt att jag nästan måste springa ikapp och fysiskt dra honom tillbaka till startpunkten när det blir fel.

Lite saker att träna på har vi verkligen hittat idag. Vidareutveckla framåtsändandena med olika hinderkombinationer. Kunna fokusera på uppgiften trots att det står folk uställda på banan. Sätta ihop framåtsändande med ett hinder vid sidan av (cirkelarbete och sen ladda full fart framåt). Observera att jag i stort sett inte har den blekaste om vad jag pratar om, men jag vet på ett ungefär hur jag ska göra och på ett ungefär hur det ska se ut.

Vi blir grillade av Stina i min klass som blir starkt uppbackad av övriga agilityfreaksen. De är allihopa riktigt grymma på agility, tänk att jag haft sådana människor omkring mig i tre år utan att börja utnyttja det förrän sista veckorna.

Mot slutet skulle jag få prova en bana tillsammans med Stinas border collie Spike, för att få prova på handling och hur det känns att köra med en hund som verkligen kan. Tyvärr blev hindrena ockuperade och vi orkade varken argumentera eller vänta, så vi väntar med det till nästa gång. Förhoppningsvis blir det snart.

Idag fick jag höra av ytterligare en person att Sid verkligen verkar tänka efter hur han ska göra, det är en riktigt fin och användbar egenskap han fått den där lille!

Nu ska jag gå och lägga mig och ladda inför sök/spår och filmning i morgon. Ingen rast och ingen ro. Åt inte middag förrän vid nio så jag är fortfarande lite speedad, men en kort kvällspromenad och sen krypa ner under täcket kommer nog ändra på den saken.

Godnatt.

Tänkte bjuda på något så ovanligt som en fredagsblogg. Jag är kvar i Värmland i helgen, ingen Fredrik kommer ner och umgås och både Börnis och Lina är ute på äventyr (i Malmö respektive Umeå). I mitten sitter jag och känner mig för tillfället ganska uttråkad.

Har tagit det lugnt som sjutton idag, vilket har varit skönt. Lyssnat klar på Livstid och se nu fram emot En plats i solen. Gick till hundstallet och lät hundarna rejsa av sig på eftermiddagen och så har Sid fått träna kryp i vardagsrummet. Det är ungefär min dag.

Sid håller på och terroriserar mig till vansinne genom att kasta metallskålar på fönstret i vardagsrummet. Jag plockar ifrån honom skålarna och byter mot en tygleksak men av någon outgrundlig anledning lyckas han hitta nya. Sen håller han på och berättar för att på väg till eller från krogen att det här minsann är hans gata och att de minsann inte ska få passera under hans fönster utan att få veta att han sett dem. Jag får ta till alla mina ansträngningar för att inte plocka fram godbitar och träna honom trött, då jag vet att det bara förstärker det allmäna kontaktsökandet. Han har fått stimulans idag, han ska vara nöjd. Jag ska inte bli frustrerad. Ska inte.

Det känns bra att ha skrivit ett väldigt negativt stycke om Sid, med tanke på hur positiva ordalag jag drivit om honom den senaste tiden i bloggen tror jag att jag måste börja spy lite galla så inte uppfödaren får storhetsvansinne eller nåt. När jag postat det här tänker jag författa ytterligare ett inlägg med en summering av hur träningen gått med avseende på våra mål inför Mariasamlingen nästa vecka. Så då blir det lite mer positivt, tyvärr alltså...

Annars har jag precis fått massa photoshopinspiration och sitter och pillar på lite Sidbilder som Lina har tagit. Kanske ska göra klart det innan jag publicerar nästa blogginlägg, så jag kan berika det med lite bilder.

Det var allt för nu, so long!