Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Spår

Av Carro - 22 maj 2010 23:38

Thomas fick lägga ett spår till Sid idag, ett spår med åtta föremål, endast pinnar, och ett slut i form av Sids favorit - petflaska. Jag ville inte ha en aning om var spåret gick och jag ville gärna ha Thomas och praktikant-Madeleine med i spåret för att göra mig nervös.


Och idag hade jag fokus! Jag är så stolt över mig själv! Jag var fullt koncentrerad på Sids arbete, kände efter trycket i linan, lät honom slå och lösa problemen som uppstod, läste av nosläge och kroppshållning, lät inte linan trassla in sig och fick oss på så sätt att jobba tillsammans med exakt den ansvarfördelning jag eftersträvar i spåret.


Innan vi gick ut på spåret slog jag vad med Madeleine om hur många pinnar han skulle plocka in. Med tanke på torsdagens pinnstig så gissade jag på tre av åtta men garanterat slutet, Madeleine gissade på fem av åtta plus slut med tanke på mig tveksamma inställning. Vi kom in med alla pinnar men utan slut! Sid plockade sju och jag plockade en, så bra i kärnan låg han. Pinnarna belönades med varsin köttbulle, klapp och gos och hämta andan. Sid fick för det mesta plocka upp spåret spontant efter belöningen.


På ett ställe slog han en jättebåge precis där spåret korsade en bäck. Thomas hade gått snett över bäcken medan Sid hoppade rakt över och letade sig sedan runt tillbaka till spåret och kom upp på samma sträcka igen. Den gången analyserade han bättre och kom på rätt väg. Härligt!


Slutet gick han över, men jag såg det och plockade upp det och belönade. Efter ett så fint spårarbete förtjänade han sin petflaska trots att han inte plockat upp den själv.


Det här var precis den minnesbilden vi behövde inför vårt tre veckor långa träningsuppehåll. I morgon åker Sid hem till Fredrik och ska vara med honom mina sista veckor i skolan och medan jag är i Grekland. Sen jäklar ska vi spåra igen, svårare och svårare för linföraren!

Hund · Sid · Spår
Av Carro - 22 maj 2010 23:15

I torsdags var det som sagt spårdag med skolan, den sista heldagen i skogen tillsammans :( Jag hade med båda pojkarna och båda pojkarna fick spåra.


Sid fick börja med ett pinnplockningsspår som legat två- tre timmar. Jag ville inte fokusera på spårarbetet utan just på själva pinnplockningen. Det gick sådär, 5 av 9 pinnar plockade, vet inte om man kan tillämpa 80%-regeln i den här situationen, men särskilt stabilt kändes det inte.


Mojjes spår var ett långt spår med tre vinklar, gick ungefär som ett O fast med startpunkt och slut en bra bit ifrån varandra. Trots minst 25 graders värme, kalhygge och att han inte är så spårerfaren så gick han som en stjärna! Jag la små lådor med korv och en pinne ovanpå, varannan gång kom han med pinnen och varannan med lådan vilket helt klart får ses som kanon! Han jobbade jättebra, fick några tapp på slutet men hittade tillbaka bra, hade ett bra tempo och klarade bäckövergångar och hoppande grodor i spåret betydligt bättre än den som gick bakom (jag). Duktig Moj!


Sid skulle få ett ordentligt spår på eftermiddagen, planen var att lägga ett riktigt långt och låta det ligga minst en timme, helst längre. Problemet var väl att resten av gruppen inte riktigt höll med utan ville hem så fort som möjligt. Jag borde ha gått en sväng och samlat ihop mitt fokus innan jag släppte på, men istället så gjorde gjorde jag ett stressigt spårpåsläpp där jag glömde bort att läsa av hunden. Han valde rätt riktning men mina tankar var någon helt annanstans i en skog som såg precis likadan ut överallt. Sid spårade på i jättebra tempo och med tryck i linan men jag började bli osäker på om vi verkligen var rätt. Istället för att bara spåra på i blindo och hoppas på det bästa tog jag av honom från spåret och tänkte släppa på honom nere vid en bäck och låta honom enbart gå sista sträckan till slutet. På vägen ner till bäcken måste vi ha korsat spåret för han tog upp det och drog iväg. Jag hade dock ingen koll på om det var framspår eller bakspår utan var helt vilse. Kallade tillbaka honom, selade av och åt lite godis tillsammans istället.


Jag blev så besviken på mig själv av flera anledningar. Att jag ännu inte lärt mig hitta fokus i pressade situationer efter alla år som jag jobbat för att bli bättre på det, att jag lät mig påverkas och bli stressad och att jag överhuvudtaget släppte på spåret trots att jag var så stressad. Med all stress som är i skolan just nu så är jag väl inte världens mest stabila nu heller så att försöka hitta tillbaka till fokuset sådär mitt i var ju inte heller att tänka på.


Det positiva är att det gav oss ett väldigt bra kvitto på vad vi behöver träna på. Sid kan spåra, på den punkten är vi helt klart tävlingsklara. Däremot så kan jag inte spåra med honom under svårare förhållanden och när jag inte är riktigt säker och trygg. Framöver nu kommer fokuset ligga på spår som andra förare har lagt, som jag inte har någon aning om var de går och som är lagda så att jag ska bli osäker (t.ex. med vinkel strax efter apport, i knepiga terrängavsnitt istället för naturliga stigar etc.). Jag kommer också försöka framkall nervositet genom att låta kritiska ögon gå med i spåret och videofilma med löfte om att lägga ut filmerna för allmän beskådan på bloggen. Nu ska vi spåra för min skull och inte för Sids.


Jag satte in Sid i bilen och samlade ihop mig innan jag la ett nytt spår. Den här gången la jag i branten längs med en backe, ett ganska kort spår med kort liggtid. Sen lät jag Sid frispåra och knallade bakom och njöt. Han är en fantastisk spårhund den lille, så otroligt häftigt att han håller spå bra tempo och så hög noggrannhet trots kort liggtid och utan någon som bromsar honom i linan.


Så, vi kanske inte ska glömma det dåliga spåret helt utan bara ta med oss lärdomarna därifrån.


Avslutar med några bilder på pojkarna som Stoffe har tagit. Anledningen till att det är fler spårbilder på Mojje är helt enkelt att han fick spåra med en fokuserad linförare och således vara fotograferbar under längre tid...


           

Bilder · Hund · Sid · Spår
Av Carro - 14 maj 2010 13:47

...ja, faktiskt! Var bara tvungen att blogga lite innan jag återgår till pluggandet.


Igår var jag och tittade på tävlingar på Roslagens BK i stort sett hela dagen. Träffade många bekanta ansikten och hade en jättetrevlig dag. Började dagen ute i sökskogen där fyra appellhundar genomförde sitt sök. Alla fick betyg men bara två stycken valde att gå vidare till lydnaden. En av dessa var Lotta med Sanni, en vän till familjen med en släkting till Mojje, så då hade jag all anledning att stanna kvar och se på lydnaden trots att Thomas valt att bryta och åka hem.


Söket var avslutat redan vid tiotiden och samma domarpar skulle nu övervaka appellspåren innan lydnaden beräknades starta vid ett. Jag passade på att åka hem och äta en stor, härlig frukost och gå två spår med lilleman innan vi åkte tillbaka till Norrtälje.


Spåren gick helt okej, han spårade kanon men sprang över massa pinnar. Första spåret var ett rakt på ca 100-150 meter med sju pinnar, ganska tätt alltså men syftet var just ett pinnplockarspår. Han plockde två men fick spåra vidare hela återgången också, bara för att han tycker det är så kul. Sen kopplade jag om till koppel och gick över spåret en gång till och tänkte låta honom vinda in resterande, eftersom det var pinnplockning som var i fokus och inte spårande. Det gick sådär, han plockade in en eller två till och jag hittade två. Att tänka på till nästa gång är att låta spåret ligga längre så det inte flyger omkring så mycket vittring och han missar pinnar för att det ligger så mycket vittring utanför kärnan. Det var dock inte största anledningen till att han missade pinnar eftersom jag hittade de där jag gick en koppellängd bakom...


Nästa spår var längre och med fler vinklar, bl.a en spetsvinkel. Fem pinnar låg utlagda och han plockade tre. Ett par gånger till under spårets gång gjorde han ett litet slag och viftade rätt intensivt på svansen och jag tror att han fick vind på de andra pinnarna i de situationerna. Men motivationen är inte tillräckligt hög för att jobba sig igenom och verkligen hitta dem. När han hittade pinnar fick han både petflaska och godbitar, kamptrasa och pinndemolering som belöning. Men det blir helt klart mer pinnplockning, byteshandel och dunderbelöningar framöver. Själva spårandet går jättebra och en spetsvinkel var inte alls konstigt. Snart ska jag lägga stjärnor :)


Planen inför torsdag, då det är spårdag igen, blir att lägga långa spår med ganska lång liggtid för att få lite mindre spring och lite mera noggrannhet. Lite knixigheter ska vi nog också få in. Spårkondition, here we come! Fram tills dess ska vi jobba med pinnplockningen.


Åkte tillbaka till Norrtälje och tittade på appellhundarnas lydnad. Blev väldigt, väldigt tävlingssugen och bestämde mig för att nu jäklar ska vi boka in ett appellspår! Den 9 oktober på ÖBK blir det, spännande! Fram tills dess ska vi nog kunna få till en okej lydnad!


Tyvärr blev inte Lotta och Sanni uppflyttade men däremot godkända och de var jättenöjda över det. Det var jättekul att träffa dem igen, förhoppningsvis blir det sök tillsammans till sommaren.


Åkte hem och käkade middag och planerade att åka tillbaka på kvällen för att titta på lägresökets lydnad, Luss och Chilli skulle ju tävla. Sen visade det sig att jag inte kunde åka, men som tur var ( ;) ? ) så bröt Luss efter söket och kom förbi och fikade istället. De laddar inför lördagens tävlingar istället och det blev en trevlig avslutning på dagen hemma hos mig istället för på klubben.


Idag åker Sid lastbil med Fredrik och jag passar på att plugga lite innan det är dags att åka till Semmersby ikväll. I helgen ska jag hålla lydnadskurs i Semmersby och jag tror det kommer bli ett härligt gäng med kursdeltagare. Hoppas Sid sköter sig som demohund bara.


Nu ska jag återgå till pluggandet, so long!

Hund · Sid · Spår
Av Carro - 6 maj 2010 21:58

Kom precis hem från valpkurs i Sunne, en del av ett skolarbete vi på Hundkunskapen har. Kursen håller vi tillsammans med vår lärare Janne och Sunne BK. Jag och en klasskompis hade en grupp på tre rottweilervalpar på 14 veckor, alla från Energicas kennel. Helt underbara valpar med väldigt kunniga och ambitiösa ägare. Det var riktiga drömelever.


Är lite lätt slut just nu, med tanke på hur min vecka sett ut hittills. Efter fem veckors praktik och ledighet kommer jag tillbaka till en vecka som ser ut som följande: Tisdag skola 8-22, studiebesök med FHTE och examination på instruktörsutbildningen. Onsdag 9-18, hundkunskap med kursplanering, teoretisk lektion och tävling (med lydnadsträning hela kvällen också, men det var helt självförvållat. Torsdag 9-22, heldag i spårskogen och valpkurs hela kvällen. Fredag 8.30 - 18, nationella prov i svenska B och examination på instruktörsutbildningen. Jag vill inte påstå att jag klagar, men det märks att det är sista rycket och mycket som ska klämmas in. Egentligen borde jag sitta med näsan i ett texthäfte och förbereda mig inför morgondagen, men jag vill så gärna skriva lite om dagens spårträning.


Sid har nämligen gått som en klocka, idag igen! Jag bara väntar och fasar för när bakslagen kommer, nu är han en dröm att gå bakom i linan på.


Första spåret la jag själv, ett U-format spår med två vänstervinklar. Gjorde ett spårupptag som var tiamässigt av hunden men nollamässigt av mig i och med att jag följde honom för nära. Bagateller! Första sträckan ordentligt tryck i linan. Jag hade krupit fram på ett ställe i spåret och där såg man hur han blev extra intresserad och analyserade det avvikande vittringsfältet.


Första vinkeln tog han jättefint. Andra vinkeln hade jag lagt en dumvinkel, det vill säga fortsatt framåt en bit och sen backat tillbaka innan jag vinklat. Där snurrade han betydligt mer, vilket är fullt förståeligt men gav sig sedan ut på rätt spår. Jag hade lagt ett föremål ganska direkt efter vinkeln för snabb belöning, men det kändes inte riktigt som om han hade analyserat klart vinkeln när han hittade föremålet. Min lärare Janne, som gick bakom, tyckte att det såg ut som att han hade bestämt sig men jag kände inte riktigt trycket i linan. Nästa gång ska föremålen lite längre bort från vinkeln.


Sista rakan hade han några tapp då han snurrade lite och trycket i linan var inte lika bra. Det märks att spårkondition är något vi håller på att jobba upp. En bit hade jag gått mjuka bågar runt några träd, det missade han utan hittade spåret där det kom tillbaka igen efter bågen. Något att tänka på alltså.


Plockade alla föremål, hade tre petflaskor, två toarullar med godis och en mjuk boll. Petflaskorna var fastlindade i närliggande träd för att få kampas loss lite. Han älskar verkligen petflaskor!


Något Janne tänkte på var att han ibland stannar upp och tittar på mig för att sedan fortsätta spåra. Janne trodde inte det var för att be om hjälp, eftersom han lika snabbt tog upp spåret igen, utan snarare ett sätt att få hämta andan, låta hjärnan komma ikapp och ta en mikropaus. Många hundar börjar slå överdrivet mycket eller skenspåra när de blir trötta och tappar koncentrationen medan Sid stannar upp och tänker till istället. Det är flera som har påpekat det nu och det är ju helt fantastiskt! Tyvärr har han gjort det helt naturligt och det är ingenting jag kan ta åt mig äran för, men det är väldigt kul att han har så mycket bra egenskaper gratis.


Andra spåret la Nadine och den här gången var det högervinklar som var i fokus. Eftersom han naturligt slår åt vänster kan högervinklarna bli svårare för honom att reda ut en vänstervinklarna. Idag syntes det väldigt tydligt vid första vinkeln då han slog åt vänster och kom ut på samma spår igen, sen hittade han rätt spår genom att följa noggrannare i spårkärnan. Vid andra vinkeln låg vinden på från utgångsbenet och vinklade för tidigt och fick leta sig tillbaka till rätt spår. Det blev en hel del trassel på linan, men han hanterade det bra. Två föremål utlagda, en efter varje vinkel och föremålet efter sista vinkeln blev alltså slut. Det märktes ingen skillnad i spårarbetet på att det var någon han inte umgås med så mycket som lagt spåret, däremot måste jag börja gå spår utan att ha spårläggaren med mig, för att verkligen lita på honom.


På kvällen passade vi på att gå några långa raksträckor fritt följ (linförighet) på de stora ytorna där vi hade kursen, alldeles bredvid väg 45. Attityden var på topp och jag har faktiskt en känsla av att det är skyddsträningens förtjänst, han börjar få mer självsäkerhet, utstrålning och swung i steget. Han börjar bli lite mer Askari-lik ;)


Behöver jag ens nämna hur dyr han är idag? Det börjar, som sagt, bli någonting av den här lille! Ytterligare ett blogginlägg jag får gå tillbaka och läsa när träningen går skit och könsmognadshormonerna svallar i överflöd.


Nu ska vi gå och lägga oss, jag med texthäftet inför morgondagens mastodontprov som potentiell huvudkudde.

Hund · Kurs · Lydnad · Sid · Spår
Av Carro - 3 maj 2010 09:00

Vilken helg! Jag skulle ha hållt kurs i helgen men den blev inställd, så hlet plötsligt hade jag oceaner av tid som jag tycker mig ha förvaltat ganska väl :)


I fredags var det dags för valparna hos Kennel Wirabruks att besiktas och jag var där och hjälpte Åsa med pappersblandande, valphållande och kaffekokande. Fem av dem åker på tisdag/onsdag nästa vecka till verkligen spridda delar av Sverige och Norge. Bland Sids tio småsyskon finns tre lurviga små monster (tervar alltså) och visste jag inte bättre skulle jag nästan låta mig charmas sönder av den ulliga luddpälsen. Av tervarna ska en till Norge (räddnings/lavinhund) och två till uppfödare, varav en ska flytta till Marie och Torbjörn som har Sids kullsyster Mia.


Valpbesiktningen gick bra och alla var friska och krya. Jag lät även Matilda, veterinären, lyssa på Sids hjärta och lungor för att försäkra sig om att allt lät bra. Jag tyckte rytmen hade känts konstig under morgonen och ville få det uppkollat, han hade kennelhosta i höstas och risken fanns ju att det kunde blivit några efterdyningar. Dessutom tränas han ju ganska mycket och att göra regelbundna kontroller känns viktigt för att inte råka överranstränga en sjuk hund i onödan. Det var inte fallet utan allt lät fint och vi kunde köra på som vanligt. Skönt att höra!


Efter besiktningen tränade jag och Åsa lite skydd med Sid. Eller rättare sagt jag försökte träna och Åsa försökte fota. Bitstockarna börjar jag få lite kläm på men Åsa krängde på mig en skyddsärm vilken inte är min bästa kompis. Sen stod Uppfödarn och grillade mig i figurantarbete, jätteroligt! "Inte gå mot honom, sträck på ryggen, tänk på vinkeln!" Jag och Sid är ju båda två nybörjare på området och lär väl få skäll i framtiden när vi kommer till en riktig figurant som måste rätta till alla galenskaper jag gjort. Nåväl, bita, släppa och bevaka funkade skitbra även i ärm, förutom det att han blev lite arg i bevakningarna på slutet när han började bli trött. Något jag måste tänka på, och som Björn och Lennart på praktiken etsade in i mitt huvud, är att aldrig bli stereotyp i träningen. Variera, variera, variera allt man kan tänka sig. Hur förflyttningarna sker, på vilken höjd bettet kommer, hur lång bevakningen blir etc. Jag har så mycket att lära och det är så roligt!


Åsa fotade som sagt och bilderna är på väg upp på bloggen när som helst, de läggs ut på photobucket i detta nu.


I helgen har Sid fått gå sina första spår som Fredrik har lagt (eventuellt en något klantigare spårläggare trodde jag, men de var jätteduktiga båda två). Det var på ett ställe som Fredrik sa att han hade gått till vänster om en gran med Sid drog som satan åt höger. Jag litade på Sid och mycket riktigt, där låg ett föremål. Man ska a l l t i d lita mer på sin hund än på sin karl!


I går var vi och pussade på valparna igen för sista gången innan jag åker innan de åker. De är så jäkla roliga! Åsa släppte ut ett par i taget på stora tomten och de fick träffa Sid. Sid sa "YES, äntligen några på min egen mentala nivå" och hade jättekul med de små åttaveckorsvalparna. Han travade med höga knälyft för att inte råka trampa på dem och visade de runt på hela tomten. Det var jättehärligt att se att han var så snäll och försiktig, som i vanliga fall är så himla brötig.


Både i fredags och lördags har jag och Fredrik åkt och träffat familj och vänner, i fredags fyllde Fredriks syster år och i lördags var Jimmy och Linda här på middag. I går åkte jag, Fredrik, Börnis och hennes pojkvän in till Stockholm. Vi käkade middag på Friday´s och såg Magnus Betnér på Chinateatern. Stolarna var jäkligt obekväma men Betnér var världsklass som vanligt. Han kan verkligen inte ha några hämningar alls, helt underbart!


Idag beger vi oss tillbaka till Forshaga, jag, Börnis, Sid och Linus. Jag var vaken före vitsipporna i morse men har fortfarande inte fått något annat gjort än att jag har skrotat runt och skrivit det här blogginlägget. Nu är det dags att äta frukost, packa, gå en promenad med Sid och åka och hämta Börnis i Svinninge. Bara fyra veckor kvar nu...

Hund · Sid · Skydd · Spår · Vardag
Av Carro - 29 april 2010 12:50

Träningen inför Sids karriär som spårhund har påbörjats och han har till och med talang. Jag tror det är någonting med namnet, har hört att Id-hundar brukar gilla att spåra :)


I höstas provade jag att lägga spontanspår till honom som vi ramlade över, men utan några framsteg. Han kunde irra omkring runt spårkärnan och vara alldeles exalterad, men inte förstå vad han skulle göra av det. Så kom vintern och vi la ner spårträningen.


Vecka 12 i år skulle första spårdagen i Dressyr och eftersök B gå av stapeln men på grund av all snö så blev den inte av. Vi la ändå ut en pinnstig i skogen för att träna någonting spårrelaterat och efter att Sid hittat två pinnar lekte han dammsugare i skogen med svansen viftandes som besatt. AHA, det var såhär man kunde göra för att få upp hans intresse för att följa den vittring han hittade.


Så vi väntade på att snön skulle försvinna, och i brist på barmark la jag fler pinnstigar. Barmarken kom till Stockholm lagom till min praktik och vi passade på att spåra i skogarna runt Stockholmsavdelningens appellplaner, med resultatet att Sid blev fullkomligt spårgalen. Från att ha varit tvungen att använda föremål för att få upp intresset för spåret tog det två spår innan han sprang över föremål i sin iver att få fortsätta spåra. Vid spåret på Stockholmsavdelningen (det tredje spåret för säsongen, tredje gången han spårade) var han så tänd att han inte hade tid att äta vom og hundemat i slutet för att få fortsätta spåra.


Fjärde spåret la mormor Åsa på åkern bakom Finnberga, det var första gången han gick ett icke-förarlagt spår. Nu plockade han föremålen helt okej men var svår att engagera i belöningarna i sin iver att få fortsätta spåra. Vi tog det lite mer lugnt före påsläppen och han fick ligga och hämta andan en stund i spårkärnan innan han släpptes på igen, vilket resulterade i ett lugnare spårbeteende. Han gick äver slutet men hade precis innan det klarat en vinkel och ett terrängbyte jättesnyggt, så jag tog av honom mitt i spåret och belönade där. Han verkade inte ett dugg berörd över det faktum att det var en ny spårläggare, men så är ju inte Åsa direkt okänd för honom heller, det är klart att man spårar upp mormor om man får chansen!


Femte spåret la jag i skogen bakom vårt hus, ganska besvärlig terräng med mycket stockar och stenar, ris och vildsvinsbök. Jag är inte den som är försiktigt i mitt spårläggande, misslyckas hunden är det ju bara jag som vet om det och får ett kvitto på vad han klarar av och inte. Det var alltså både långt, svår terräng och knixigt, men han redde ut det jättefint. Däremot gick han över nästan varje pinne, förutom slutet, och när jag plockade av honom selet efter slutapporten kändes det som en bestraffning att dra honom av spåret. Hm, inte alls bra.


Så gick vi spårkurs för Cicci för två helger sen och då föll alla bitar på plats. Han spårade bra, han plockade föremål bra och vi avslutade spåret med en bra attityd. Det var en dröm att gå bakom honom i linan, den lilla hunden som jag trodde skulle växa upp till en vimsig irrhöna med tanke på hur hans spårbegåvning såg ut i höstas.


Under kursen la vi flera olika spår. Det första ett U-spår med ett terrängbyte (skog-fält) som han tog jättefint och där vi bröt spårandet med storbelöning efter att han intensivt vindat in en av apporterna. Nästa spår blev dock på tok för svårt för honom då jag la ganska många vinklar och många föremål, den längsta liggtiden han haft och på en äng som ligger nere vid havet. Han gick helt okej till en början med hjärnkapaciteten tog slut efter ungefär halva spåret. En stund senare provade vi att låta honom spåra klart resten av spåret bakom en rutinerad hund, men han vågade inte ta för sig och var nog alldeles för trött. Så nu vet vi det.


Dagen därpå la jag först ett ängsspår och det är från det spåret bilderna är ifrån. Även detta var U-format men med 90-graders "viltspårsvinklar" (T-vinklar). Några av föremålen låg i skogskanten där jag lagt en repögla runt ett träd, så han fick kampa loss föremålen. Det gick han igång på och tyckte var skitkul! Sen såg man hur han tog i för att lyfta även de föremål som inte var fastbundna, vilket var precis vad vi ville åstadkomma. 


Nästa spår började på äng, gick över i en skogsglänta (men fortfarande på ängsunderlag), ut på öppen äng igen, över ett snöparti, in i ytterligare en skogsglänta, tvärs över hela ängen och slutade i ett liteet skogsparti. Även här var så många föremål som möjligt fastbundna. I det här spåret lät vi de andra kursdeltagarna röra sig ganska fritt och medan vi belönade ett föremål fick de ställa sig en bit framför oss så han var tvungen att spåra förbi dem, allt för att se hur han reagerade när det var människor i spåret. Det var inga problem. I det här spåret var alla vinklar till vänster och eftersom han har naturligt för att slå till vänster hade han lätt för att reda upp dem. Högervinklar är svårare för honom eftersom han då slår över tom mark och kommer tillbaka till det spår som han redan spårat. I snöpartierna gick han bra i kärnan, men det kan ju också berott på att det var enkelt att gå där. Nästa vinter ska jag prova att lägga snöspår på ställen där det är enkelt för honom att välja att gå runt på bar mark, bara för att testa.


Efter kursen hade vi spåruppehåll en dryg vecka och i tisdags fick han gå ett spår i fina skogen här i Starrmora. Även detta redde han ut jättefint även om jag var nära på att villa bort oss. Vi såg nämligen en pinne liggandes i mossan till vänster om oss men Sid fortsatte spåra rakt fram. Jag stannade strax före vad jag trodde var vinkeln och tänkte se vad han gjorde. Han slog en del men fortsatte spåra rakt fram, så övertygande att jag var tvungen att följa efter. Min tanke var att "helskotta, nu kommer han få utdelning för att följa djurspår", men han tog en vinkel längre fram och ledde mig rakt till slutet. Den pinne vi sett till vänster var antagligen en gammal pinne som legat i skogen ett tag, men det har verkligen gett mig huvudbry.


Saker vi ska tänka på inför framtida spårträning:


Andra spårläggare

Leka in lite klurigheter, typ stockar, bäckar, under/över saker och dylikt.

Pinnpromenader och apporteringsträning vid sidan av, fortsätta med blandat leksaker och pinnar i spåret men in med fler och fler  pinnar i takt med att de ökar i värde.

Inte glömma att träna på skogspinnar!

Lägga två spår och börja med det andra så det blir ett spår med kort liggtid och ett med längre.

Jaktspår, d.v.s stanna en stund vid varje apport så spåret blir betydligt färskare efter varje apport. 

Inte lägga saker synligt utan se till att han måste vinda in sakerna i näsan.

Sätta fast grejerna lite.

Göra raka spår för att få in trycket framåt i linan.

Träna på att kunna stoppa honom på vägen och släppa på honom igen.

Jobba ut mig själv på längre och längre avstånd.

Låta människor störa oss i spåret.


Avslutar med lite bilder som min syster tog under kursen. Det blir nog de sista bilderna jag tar på ett tag då min kamera gått sönder. Som ni kanske ser blir det små streck över hela bilden, har gjort mitt bästa för att tona ner dem, utom på sista bilden då jag tyckte de gav lite läcker effekt.


     

Av Carro - 6 april 2010 20:41

Tredje dagen, i onsdags, började jag med att ta mig till Kista rekordsnabbt - 40 minuter mot måndagens flera timmar! Anledningen var att jag började tolv i onsdags vilket innebar noll köer, på vägen dit i alla fall...


Jag var på klubben i god tid och la ett kort spår till Sid uppe i skogen. Sen tränade vi lite lydnad i väntan på att spåret skulle ligga till sig. Lydnaden gick helt okej, han har känts svår att få fokuserad på rätt saker på senaste tiden vilket antagligen beror på att jag börjat styra lite mycket i lydnadsträningen och inte låtit honom tigga igång träning. Det blir väl så när man börjar lägga fokus på kedjor istället för på grunder. Svårt att hitta balansen där tycker jag. Vi jobbade i alla fall med fria följet där jag tillslut gav upp alla försök från min sida att "be honom jobba" och istället gick åt andra hållet och lät honom söka upp vänstersidan själv. Attitydförändringen var total! Sen jobbade vi med läggande under gång med bra engagemang och attityd, där är vi nog i hamn med ett moment om ett par pass.


Spåret gick kanonbra, poletten har verkligen börjat trilla ner nu. Härligt! Nu ser jag fram emot spårkursen om två veckor så vi kan jobba vidare på det här fina intresset. Får se om han inte blir en spårhund ändå, det är ju så roligt!


Resten av dagen bestod mest av skyddsträning där jag bl.a tittade på ett ekipage som körde igenom hela RPS-uppkörningen som ett genrep inför den årliga uppkörningen för polisen. Spännande att se vad som ingår och höra lite hur bedömningen går till.


Efter träningen, som var väldigt lerig, fick Sid komma ut och mingla lite på parkeringen där han fick tag på en leksak som han tog hundra ärevarv med runt parkeringen. När han hade gjort det började han komma in till oss som stod och pratade och bjöd in till lek med var och en av oss. Duktig fnutt!


Resten av kvällen bestod av väldigt mycket bilkörning då jag och Fredrik åkte till Sundsvall för att fira påsk. Vi lyssnade på Postcard killers av Liza Marklund och James Pattersson, det var andra gången jag hörde den och den var lika bra denna gång. Resan gick alltså ganska smidigt, även om vi båda var trötta.

Av Carro - 29 mars 2010 15:57

Vilken dag det har varit! Klockan ringde vid kvart över fem, upp och dra på sig kläder i stort sett fortfarande sovandes. Hade lovat att skjutsa Fredrik till Norrtälje för att hämta lastbilen från service innan jag åkte till stan, så klockan sex var vi på väg. Fredrik fick köra ;)


Jag köpte frukostmacka och stooor kaffe på McDonlads (McDRIVE i trygga Norrtälje) innan jag bilade vidare mot Kista. Kom ut på E4 strax efter sju och då började köerna redan tjocka på sig och det gick mellan 30-50 på motorvägen. Jag har aldrig kört i så mycket trafik så det var lite nervöst. Bilar som kör om på både höger och vänster sida, hysteriskt tutande och livsfarliga filbyten hör liksom inte till min vardag i vanliga fall, men det gick helt okej ändå och jag vill inte ens tänka på hur det såg ut en timme senare. 


Har alltså haft första dagen på praktiken idag och har haft jätteroligt. Fikat och snackat skit med tre nattarbetare som precis gått av, diskussionerna blir på så otroligt hög nivå när man snackar med några som jobbat i tolv timmar och säkert varit vakna i minst femton... Sen gick vi ut och tränade hund. Har tittat på lite skyddsträning med olika typer av hundar på olika nivåer, väldigt lärorikt för mig som annars mest träffar nybörjarhundar. Appellplanen var en enda stor lervälling och andra öppna gräsytor kändes mest som mindre insjöar så det fick bli skyddsträning i skogen, är det det som kallas buskskydd tro?


Har tittat på baklängeskedjning av olika delmoment i skyddet, shejping av bevakningar och fått en del inspiration till roliga felsignaler ;) Så för er som var oroliga över att jag, mjukisen själv, inte skulle trivas i den macho tjänstehundsmiljön kan jag säga att ni inte behöver vara oroliga, jag kommer garanterat stormtrivas.


Vi fortsatte i skogen och vallade upp en uppletanderuta. När hundförarna hade kört sina hundar tog jag ut Sid och körde en plockpromenad på ett kvarglömt föremål som han tog efter att vi ramlat över den några gånger. Den var lite för rolig för att träna avlämningar med dock. På vägen tillbaka till stigen droppade jag en gammal handske som Lennart så lägligt hittat på parkeringen och skickade Sid tillbaka på den. Är det något den hunden har så är det bra GPS, drog som ett skott och hittade den på en gång, tror knappt han behövde använda näsan ens. Och det bästa av allt - han kom hela vägen in! Han fick behålla föremålet och jag klappade och kliade på honom medan han fick ha det i munnen, efter tips från Lennart. Så logiskt, den bästa belöningen för en hund med ägandebegär är ju inte att byta det funna föremålet mot ett annat - det är ju att få äga det. Men att äga det inne hos mig, inte ute i rutan. Sid verkade uppskatta det stort.


På vägen hem i går såg jag snöfria skogar på sidan av vägen och spårsuget har slagit till ordentligt.På vägen hem idag letade jag snöfria skogar i Åkersberga, utan resultat. När jag kom hem la jag ett kort spår på grusuppfarten (förhållandevis hårt spår alltså) med många föremål som hjälp i starten för att få honom på rätt tanke och så hans frukost som slut. Han gick skitbra! Fick vind på min återgång några gångar bara (vi har inte världens största uppfart) men då saktade jag bara farten lite och han kom in på rätt spår igen. Duktig kille. Pinnarna plockade han med stor entusiasm, han gick över dem först och tog de på vind på vägen tillbaka, kanonbra tycker jag då det visar att det finns intresse för att spåra och inte bara leta pinnar.


Skogarna vid Stockholmsavdelningen är även dem i stort sett snöfria så på onsdag åker jag nog till klubben tidigare och passar på att spåra innan träningen börjar. Roligt när lillkillen börjar förstå vad det handlar om och jag har hittat en strategi som verkar fungera för att få igång honom.


Nu ska jag plugga på avelsarbetet tills Fredrik kommer hem. Ikväll åker jag till syster yster och fikar och hälsar på lilla Amira som de har hämtat idag. Spännande!


Det var allt för nu, so long!


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards