Att starta upp hösten med två kurser som gav träningsinspirationen en rejäl spark i baken och sen fortsätta med att jobba i stort sett 24/7 kanske inte är helt optimalt.

I söndags var vi på apporteringskurs för Fanny. Det har verkligen lossnat i det momentet, härligt! Har alla anteckningar ute i bilen och ids inte gå och hämta dem nu, så närmare rapport från apporteringskursen får komma vid ett senare tillfälle.

Efter kursen med Maria i förra veckan har vi blivit mycket bättre på att jobba med kedjor (wow, vi har tränat ett par gånger sen dess och tränat kedjor samtliga av dessa väldigt många träningspass!). På vägen hem från Örebro förra tisdagen svängde jag in vid macken i Ekolskrog och gjorde en inmarsch på gräsmattan där. Var bara tvungen att se hur det funkade på en plats där vi verkligen aldrig tränat tidigare. Gick hur bra som helst. Härligt!

I tisdags när jag kom hem från jobbet gick jag ut på uppfarten här hemma där Fredrik satt upp en lampa åt mig. Sid var taggad till tusen efter att inte ha fått göra något vettigare än promenader och heller inte äta p.g.a dålig i magen sen i söndags. Började med lite uppvärmning, fortsatte med en kedja inmarsch, linförighet, läggande under gång och inkallning där jag belönade farten i inkallningen. Det gick mycket, mycket bättre än jag väntat mig och engagemanget var på topp.

I går började jag inte förrän klockan två och hade båda hundarna hemma på förmiddagen. Åkte upp till Riala och tävlingstränade. Sid fick en kedja med inmarsch, fritt följ, ett nerläggande framför, ett nytt fritt följ och så fritt följ hela vägen ut från planen före belöning. Gick också jättebra.

På detaljnivå finns det däremot en hel del att jobba med. Det är framförallt ingångarna som inte är de bästa. De är oftast riktigt bra i början på passet när han har massor av energi och är pigg i benen. Sen blir de gradvis sämre tills han i slutet på passet inte sätter sig frivilligt. Min plan är att köra korta pass, vilket jag blivit sämre på igen nu när engagemanget gått i taket, och lägga mycket träningstid på bara ingångar. Aldrig belöna en dålig ingång och aldrig släppa igenom en ingång som inte är perfekt förutom just nu i kedjeträningen då han kan få fortsätta så länge han ansträngt sig.

På klossen fungerar det jättebra och igår tänkte jag prova att göra ingångar md apportbock på klossen. Det gick inte alls, då han frös i position och stod heeeelt stilla så fort jag gav honom apporten. Jag fick locka och pocka lite för att få igång lite rörelse men det blev inte riktigt bra. Jag tänker förkunskaper och ska träna andra beteenden med apportbock i munnen, t.ex fritt följ.

Apporteringen, sitt på avstånd, framförgående, säkerhet i platsliggningen och budföring är de största bitarna som vi har kvar före tävlingsstart. Och så kedjor med allt det här då. Det är appellspår på klubben den 9:e oktober och jag är jäkligt sugen på att starta. Det finns mycket att vinna men väldigt mycket att förlora, t.ex dåliga platsliggningserfarenheter, andra hundar runtomkring och engagemangsdippar. Usch, jag har bara två veckor på mig att bestämma mig.

Efter dagens lydnadskurs gick jag ut i en kohage här i närheten och la ett appellspår till Sid. Vi har börjat experimentera lite i spåret efter inspiration från en tråd på aktivhund. Under en period nu ska jag prova att utnyttja spåret mer som belöning för att hitta pinnar.

Jag tar riktmärken för vad jag lägger pinnarna och saktar ner på mitt eget tempo och håller emot i linan när vi närmar oss. När Sid hittat pinnen ropar jag "bra!", tar in honom, gosar, kastar pinnen, gosar lite till och sen håller jag honom i halsbandet och släpper på spåret igen. Han springer snabbt ut till platsen där han hittade pinnen och tar upp spåret igen. Mitt under en sträcka när jag tycker han spårar bra kan jag ropa in honom och ge en godbit och sen låta honom fortsätta spåra igen.

Jag tycker det verkar väldigt lovande, åtminstone har han inte missat en enda pinne under de spåren som vi jobbat såhär (bara två stycken än så länge). han har snarare ökat i intensitet vid pinnarna och jobbar som sjutton för att hitta dem. Jag gömmer för det mesta undan pinnarna under gräs, jord eller skogspinnar så han måste använda näsan för att hitta dem och nu ringar han verkligen in doften för att lokalisera var pinnen ligger. Förr kunde han göra en markering genom att t.ex vända huvudet bakåt i spårets riktning eller sniffa till där pinnen låg, men inte alltid plocka upp den.

Min plan är nu att skulle han inte plocka upp pinnen skulle jag bromsa honom ytterligare i spåret. Eftersom jag tagit riktmärken och dessutom har ett större och mer märkbart beteende att uppmärksamma vid pinnarna så vet jag var jag ska börja bromsa.

Jag har även låtit honom spåra vidare efter slutpinnen så spåret slutar mitt i spåret och inte vid en apport. Jag bryter honom ofta under spårets gång, ger en godbit och låter honom fortsätta, så han vet aldrig vilket bryt som är det sista. Idag lät jag honom spåra återgången hela vägen hem, fast i koppel och halsband. Annars brukar jag tänka att när selen är avplockad är spåret avslutat och försöka gå en annan väg hem än den jag gått när jag la spåret. Idag hade jag inte ork att engagera mig så, utan lät honom spåra bäst han ville trots att selen var av. Jag la inte heller något värde i hur han spårade utan bara lät honom göra det. Vad tänker ni? Tror ni det kan göra någon skada? Jag vet att det finns spårfolk som läser min blogg som mer än gärna får komma med synpunkter!

Hade en jättebra känsla genom hela spåret. Det var jätteskönt att vara ute i skogen och bara känna hur himla duktiga vi var. Han var väldigt lugn också, en dags lydnadsträning kanske är perfekt uppvärmning inför spårarbetet?

Tränade lite mera lydnad när vi kom tillbaka till gården. Körde frivilliga lägganden från utgångsställning och la även på lägganden på signal och att vänta på signal i utgångsställning. Roligt småpill! Några vändningar på stället och att komma in i utgångsställning gjorde vi också, de behöver verkligen förbättras på alla plan. Upptäcker att utgångsställningen blir betydligt bättre om han först fått belöning för att gå djupt in i positionen vid vänstra sidan. Något att tänka på och definitivt något att stärka upp.

Det låg en metallapport på planen och eftersom apporteringen gått så himla bra på dagen så kunde jag inte låta bli att prova om han kunde gripa den spontant. Men nä, det behövs nog lite mer genomtänkta lösningar och att lura in honom på rätt spår med hjälp av en träapport för att få in den. Sid tycker att apportbockar borde vara gjorda i Crocsmaterial, vilket är det han har absolut finast gripande och bärande på. Metallapportering är något vi ska jobba med på apporteringskursen i helgen.

Allt för nu, ska snart gå en nattis med mallebarnet och sova sju kvart i timmen till i morgon. Sömnbrist finns det gott om, om man kan säga så.

Ursäkta om inlägget råkar hainfluenser av norsk meningsbyggnad och ordförråd, jag tror jag ändrat allt men det är inte säkert. Jag halkar in så himla lätt när jag umgås med norrmän (norrlänningar, gotlänningar eller andra "icke-riksvennar" med för den delen). 

Har samlats i Fjugesta för två dagars lydnadsträning med Maria Hagström igen, det var mars senast och det borde ha hänt massor. För oss har det hänt massor, både på detaljfronten där mycket ha förbättrats och vi börjar få till delar av moment som är riktigt, riktigt snygga. Men också på engagemang- och helhetsfronten där det har gått väldigt mycket bakåt under en period och som vi jobbar för att få tillbaka.

Mitt och Sids första pass jobbade vi med just det, engagemang. Först gjorde vi två inmarscher på plan som kändes riktigt bra för att vara på helt ny plats. Han tappade fokus när vi ställde upp och började se sig omkring under andra inmarschen men återfick det och jag belönade efter ett par steg fritt följ. Ingångar och utgångsställning är inte på långa vägar så automatiserat som det ska vara för att vara riktigt bra i tävlingsmässiga kedjor, då man liksom vill att just den delen ska komma "av sig själv". Nu känns det mesta av det vi gör i tävlingsmässiga sekvenser lite krystat och utan driv. Ofta fattas det riktig glöd och engagemang och istället för att det är Sid som ber mig om att få jobba är det jag som ber honom om att få jobba. Jag har jobbat med mina egna strategier och det har gått framåt, men inte riktigt gett de resultat jag vill. Ibland kan han jobba som satan och ibland finns det inte alls. Maria presenterade en övning som gick ut på att jag band upp Sid, släppte loss honom och belönade för minsta lilla tecken på engagemang. Sen paus. Sen lite mer, lite mer och lite mer. Han tappade ett par gånger men vi kunde också gå en rätt så lång sträcka fritt följ med bra attityd. När han tappade blev han uppbunden på nytt.

Det var svårt att få flyt på övningen eftersom uppbindningsplatsen var en bit bort och jag gärna flöt iväg i träningen. Övergångarna blev inte de bästa och jag hade inte heller någon bra tajming på några av mina bryt. Hela passet kändes sådär efter inmarscherna och jag hade svårt att hålla fokus.

Andra passet jobbade vi med vår andra stora akilleshäl, nämligen störningar av andra hundar. Jag, Sid och Maria stängde in oss i fårhagen och de andra hundarna fick röra sig utanför, först på långt avstånd och sen närmare och svårare. Nu fanns engagemanget och när han var i arbete brydde han sig inte om de andra hundarna alls. Istället släppte vi honom "mentalt lös" och lät honom springa iväg och nosa och göra vad han ville i hagen. Då kom det utfall som jag inte löste på något bra sätt. Jag var duktig på att belöna för rätt beteende (skvaller och engagemang hos mig) men dålig på att ge konsekvenser för fel beteende, då jag inte är trygg i hur jag ska göra det. Jag tog en paus och försökte samla ihop mig men lyckades inte nämnvärt. Vi ska fortsätta träningen i morgon med nya tag.

Det är så tråkiga bitar att behöva jobba med, när det med en ung hund är så mycket roligare att jobba med momentträning och forma fram sådana färdigheter. Men det här är ju saker vi måste ta tag i och jag skjuter gärna höstens tävlingsplaner åt sidan för att få de här bitarna att fungera eftersom det är så viktigt för framtiden.

Sista passet jobbade vi med apporteringen, som verkligen blivit jättefin sen jag ändrade inställning och belöningsform. Idag belönade jag gripanden med godbitar först men de blev mycket bättre med boll. Ska börja experimentera med lite högre aktivitetsnivå igen och se om det går att dra på belöningarna lite utan att få tugg och fel attityd. Det gäller att balansera och vara uppmärksam på var det bär av.

I morgon ska vi som sagt fortsätta jobba med störningsträning och engagemang. Momentmässigt finns det en del småpill jag skulle vilja titta på, men sitt, ingångar, fritt följ och framförgående känns som det viktigaste och det vi trenger mest hjälp med.

Fortsättning följer, som alltid.  

I söndags lossnade apportering på riktigt, från att ha varit ångest-ont-i-magen-moment till att se riktigt bra ut. Gripandena ska bli säkrare och kvickare och ingångarna ska till, men fart, hållande och attityd är på topp!

Titta:

Här går det fort i svängarna. Jag har redan jobbat två dagar i butiken och det är jättekul. Massor att lära sig, bland annat ett nytt kassasystem, akvarium- och smådjursavdelningarna, öppnings- och stängningsrutiner, företagspolicy och andra regler, tips och principer. Just nu känner jag mig mest som "goddag-yxskaft" så fort jag säger någonting. Idag glömde jag ge en kund sin växel, jag frågade ett par vad jag kunde hjälpa till med trots att de uppenbarligen stod vid akvarieavdelningen (deras rätta svar, om de kände mig, skulle varit "absolut ingenting") och jag har svårt att hänga med när jag får tips och tricks om t.ex kassan förklarat för mig. Jag är totalt mentalt urladdad, vilket inte är så konstigt efter en hel slappsommar och så direkt in i två intensiva dagar. Men som sagt, roligt är det och jag längtar massor efter att bara ha kommit in i det hela och fått lite flyt på allting. 

I helgen har vi haft Sids mormor Jaffa här, en allt annat än besvärlig dam som har förgyllt Sids dagar när matte inte varit så underhållande. Igår orkade jag ingen ordentlig aktivitet trots att jag hade tänkt ut och spåra. Istället gick vi en skön tvåtimmarspromenad som innehöll delar av både Starrmora, Riala och Sättra. Riktigt härligt var det, bäst av allt var att hitta massor av stigar som jag blev nyfiken på att utforska så kanske kan det bli mer av ensamma långpromenader framöver. Just långpromenader är annars inte min starka sida så länge jag inte går tillsammans med någon, men när höstlöven börjar komma och luften bli lite svalare så kan det vara riktigt härligt.

Nu är det perfekt lydnadsväder ute. Lite mulet, ganska svalt, svaga vinder, friskt i luften. Jag har skrivit en träningsplanering för Sid för närmsta tiden och blir direkt inspirerad att börja jobba med de bitarna som jag har svart på vitt framför mig att vi behöver jobba på. Det är så mycket roligare att träna när man har en klar plan för vad det ska bli av det hela och kan se en helhet i de beståndsdelar man jobbar med, i alla fall i text.

Vi var på RBK i torsdags och jobbade med lite allt möjligt, men framförallt med kvalitativa pass med mycket Sidansvar på brukshundklubb. Började med att sitta och glo på en bänk tills han kollat av omgivningen i koppel-, syn- och noskapacitetens sträckning och la huvudet i mitt knä för att tigga om jobb. Gick ner på plan och körde ett par minuter fritt följ med våldsamma, galna belöningar. Sen satte vi oss mitt på plan och hade tråkigt och fortsatte inte träningen förrän han kopplade ner. Tränade blickupptag och fritt följ-starter samt att komma in i utgångsställning för avståndsbelöning ett par minuter. Ny tråkig paus. Sen tre-fyra shejpingpass med korta pauser emellan då jag la honom vid sidan av planen (i skuggan under en bruksstege). Shejpade uppsitt och framförgående med riktigt bra resultat. Ny paus och sen tränade vi hopp över hinder innan vi avslutade och åkte hem. Hoppet såg riktigt bra ut, han söker hinder och söker sig utåt efter hindret även när jag håller inne med klicket. Det märks att kastade belöningar är hans allra, allra bästa, det är de momenten där kastade belöningar är det naturliga valet (alla typer av framåtsändanden) som går snabbast framåt i inlärning och utveckling och andra moment (t.ex. fria följet) har fått mycket högre kvalitet och värde sen jag började kasta belöningar mer. I kombination till fler kastade belöningar jobbar vi också med kampleken hos mig och med mig, så den också ska bli bättre och framförallt mer värd som belöning för utfört arbete.

Nu blev jag riktigt lydnadssugen och ska nog gå ut en sväng på baksidan innan Fredrik kommer hem. So long!

Jag fick jobb idag! -grattis mig- Ska jobba i en stor djuraffär i Haninge söder om Stockholm, helt fel sida av stan för mig och det kommer innebära både pendling och bilköer men det ska bli väldigt roligt. Butiken är jättefin, personalen verkar trevlig och det ska bli jättekul att vara tillbaka i butik igen. Och ju mer jag tänker på det desto fler möjligheter ser jag, jag har ju många träningskompisar söder om stan så får jag bara ha Sid med mig så har jag träningsmöjligheter som heter duga.

Firade med att åka till Roslagen och träna. Min plan var att bara träna tricks och shejpa loss i ett eget hörn av planen, bara lugna beteenden så jag kunde ha fokus på att belöna honom för att vara lugn och koncentrerad trots de stora störningarna.

Man skulle kunnasammanfatta det med att träning gick kanonbra men allt som inte var träning gick jättedåligt. Jag hade en plan som var riktigt bra i teorin men som inte alls gick bra i praktik. Jättetråkigt, men det blir till att lägga ny plan till nästa gång.

Jag får hitta något annat sätt att fira jobbet på, kanske ska öppna en liten flaska mousserande och pimpla i mig innan Fredrik kommer hem från jobbet? Eller så får det räcka med svartvinbärsfestisen som jag unnade mig på väg hem från klubben, man kommer ju bli rik snart ju.

Har haft ont i magen och legat på soffan hela dagen, tittat på fler Vännerrepriser och diskuterat hundträning och annat hundigt på olika hundforum. Känns inte helt okej att ha haft två riktiga slödagar så här nära varandra, framförallt inte för den lille malinuttens skull. Helt dagvill är jag också, det blir väl så när man inte gör någonting på dagarna. Funderade på om det var igår jag var med syster och tränade lydnad i Riala, var tvungen att titta på mobilen och det sparade spåret jag gick åt Jax vilket datum det var och det visade sig vara i fredags, illa.

I förmiddags gick vi promenad med Jax, Mira och Cicci och på eftermiddagen har vi pillat med lite fler tricks inomhus. En platsliggning på nån dryg minut har han legat också, sen tog mitt tålamod för att "stå stilla och glo" slut.

I morgon hoppas jag att jag är piggare och ska försöka ta mig upp till RBK för lite lydnadsträning. Vi ska till Maria Hagström om två veckor och det känns inte som att vi kommit någonvart alls sedan förra samlingen. Känns som att det är dags att damma av lydnadstalangerna och fundera över vad vi behöver jobba med under dagarna med Maria. Just nu känns tävlingsstart i oktober långt bort, men det växlar från dag till dag.

Har många vänner från skolan och andra sammanhang som håller på med freestyle, en sport jag själv aldrig kommer kunna hålla på med då jag är så fruktansvärt blödig. Musik kan beröra mig så otroligt mycket i bara sin renaste form, att dessutom ha en hund som jobbar till den får tårarna att spruta. Jag klarar knappt av att se på freestyle och tror knappast att jag skulle klara av att genomföra det själv, även om jag är grymt fascinerad av sporten och dess utövare - det är lydnad och samspel på hög nivå!

Mina freestylevänner fungerar däremot väldigt inspirerande till min egen träning. Att tricks är utvecklande för träning av såväl hund som förare, träningsfärdigheter och fysik är ingen nyhet och jag rekommenderar verkligen alla att träna tricks tillsammans med sin hund, om inte annat så för att utveckla sina egna färdigheter inom t.ex shaping, lägga på signal på beteenden, kriteriesättanden etc.

Jag blev väldigt inspirerad av några inlägg på facebook igår och har idag haft en riktig tricksdag. För Sid är det ingen skillnad på om vi tränar kryp, haktarget till insittningar eller apporteringsgripanden eller om vi tränar slalom, snurrar och att backa upp på saker men det är det senare vi har sysslat med idag. Jag har tränat betydligt mindre tricks med honom än vad som var min tanke från början, men det är dags att bli ändring på det nu. Kul är det, framförallt när inte slutresultatet är det viktigaste utan att träningen kan ta den riktning som hunden själv bjuder på.

Förutom tricksat har vi tränat lite uppletande längs promenadstigen och träffat Börnis som kom och hälsade på och åt frukost i tre timmar. Det var så roligt att träffas och snacka lite skit om allt och ingenting som hänt under sommaren.

Fredrik gick och la sig extremt tidigt idag, redan strax efter åtta, ungefär samtidigt som ett extremt hundträningssug satte in och jag gärna skulle klampat ut och tränat lydnad i den svala kvällen. Men det är ju beckmörkt ute vid den tiden! Fruktansvärt! Jag älskar hösten, temperaturen, vindarna och luften men om mörkret tycker jag inte.

Nåväl, ny dag i morgon igen. So long!