Den där lilla gula malinutten är ju rolig. Nyss skulle han hoppa upp i sängen, men precis innan han hoppade upp skulle han skaka på sig. Men i hansh uvud var det nog ganska bråttom både med att skaka sig och hoppa upp i sängen, vilket resulterade i en huvudskakning - rakt in i sängkanten! Backa några steg, upp i sängen, lägga sig tillrätta och sova. Han är bra go.

Vad jag hittade på skolans hemsida.

En malinutt med apportbock från skolmästerskapen.

Och en gal vorsteh (eller gal Lina?)

Foto: Johanna Löfgren

Dags för teamträning igen på Danderyd-Täby BK. Pinsamt nog första gången jag var där, blir väl lätt så när man inte har tillgång till bil och möjlighet att flänga runt så mycket. 

I alla fall. Den lilla goda gula var med eftersom Ebba fortfarande är bitchig (vet inte om min kompis Diana läser min blogg men vi myntade begreppet bitchig om man hade mens, tycker det är ett kanonbra uttryck! (Off topic)). 

Sändande stod på programmet idag och jag och syster hade en diskussion i bilen om det innebar bruksets Framåtsändande eller lydnadens Sändande till ruta. Visade sig såklart att man fick fokusera på den typen av sändande man ville. Jag och Askari har en preliminär tvåa inplanerad den 18 april så Sändande till ruta stod på vårat program.

Körde först några targettramp för att komma in i rätt tanke. Har ju kört target rätt mycket på senaste tid och tycker det har fastnat. Han springer målmedvetet ut till den och har "rysningar-längst-med-ryggen"-snygga tramp. När targeten hamnade i rutan fanns det dock fyra andra spännande saker som drog på uppmärksamheten (precis som förutspått). Targettrampen på konerna var bland de bästa jag sett!

Lotta kom med det bra förslaget att köra inkallningar igenom och det gjorde vi, då sket han totalt i de fyra röda. Sen skulle vi prova targeten igen med konerna drog återigen för mycket uppmärksamhet. Tänkte då prova ifall det var konerna som var problemet eller om det var targeten. La därför ut en boll i snöre mitt i rutan och skickade på och SE DÄR, sket totalt i konerna! Alltså var det värdet på targeten som inte var tillräckligt högt (kan ju då dra slutsatsen eftersom han kom på inkallningarna att jag har ganska högt värde... ;)).

Vi gjorde några skick med boll bakom och han köpte konceptet (ett nytt favorituttryck). Efter bara ett par repitioner kunde Lotta lägga ut bollen bakom en snöhög utan att han såg och han sprang målmedvetet in i rutan. D u k t i g! Det känns som att vi provar så istället då, "the Nancy way". Boll bakom för farten in och träna ställanden på avstånd separat. Det är helt galet hur snabbt den här lilla gulingen lär sig nya saker.

EFter att ha hjälpt syster lite med saktagåendet (hjälpt och hjälpt, suttit grupp. Man känner sig behövd i alla fall) så tränade jag lite inkallningar med ställande.

Jag har ju kört nån mix av "fejkat bollkast" och front mot front träningen, något som inte är att föredra. Bestäm dig för en, rådde syrran och det ska jag göra. Det blir boll över huvudet men med muntligt kommando och jobba bort handtecknet (oj, vad vi går ifrån klickertänket!). Men ser man det krasst så är inkallningen i lydnaden på max 35 meter, ingenting om man jämför med brukset 50-75... Så vi börjar så här, sen vet jag att när vi väl får in klockrena targettramp kommer jag säkert inte kunna låta bli att lära om ;) Rutin före ställandet: Jag backar undan efter läggandet/sättandet/dumrutan och gör ett snabbt stå-kommando. Kom i rätt tanke. 

Tränade lite ordning och reda inför fjärrdirigering också. Han fick sitta vid min sida och kastade köttbulle bakom, fokus på mig så fick han varsågod. Ska tänka om där. Från och med nästa pass ska jag lämna honom liggande med köttbulle bakom. Fokus på mig front-mot-front i liggandet och han får varsågod på köttbulle. Sen träna vid sidan separat (fokus på mig med köttbulle bakom samt läggande vid sidan med köttbulle bakom). Och sen baklängeskedjning. Jag gillar! Skiftena tränar vi på separat, vet allvarligt talat INTE hur jag ska få Mr Confused att göra ståskiften med precision, med de myrorna i brallan! 

En promenad med syster och farbror (morbror Jax) och sen hemfärd. Stackars Askari fick ligga i löptiksarom hemma i vardagsrummet, han höll på och dö stackarn. Det var väldigt svårt att stanna innanför staketet hos Åsa sen när han visste att den snygga svarta satt i bilen. Ja, han får väl se till att brudarna han har hemma börjar löpa nån gång.

Allt för nu, so long!   

PRO-träff utanför Konsum. Askari blev heeelt överlycklig! Hoppade, studsade och gnällde i kopplet och ville fram till varje pris. Undrar hur länge han tror han har varit ifrån matte och husse?

Blev inget sök idag men kunde inte hålla oss ifrån hundträningen helt och hållet. Träffade Susanne nere i stallet vid lunchtid och tränade budföring med Swiper och Trazzel. Sen fick Askari göra lite systemövningar på stora appellplan.

Hade Susanne ut på vänstersidan och Lina på höger. Gjorde först ett skick på vardera hörn, sen Susanne 10-15 meter längre fram och Lina 15-20. Guling skötte sig riktigt bra, hade svårt att gå ut på Linas sida de första skicken, antagligen för att den sidan låg på våra promenadvägar och det var svårt att hitta arbetstanke. Bättre efter ett par skick på den sidan dock. Påverkan med armrörelse precis i uppställningen men tyst i skicken, förutom ett par skick på Linas sida då hasn fick påverkan med armar och ljud i uppställningen och även ett par ljud på sträckan. Mot slutet bara armar även där.

Riktigt duktig skrutt som fick brödbelöning idag, både hos figgar och på stigen. Funderar på gott godis hos figgarna, tråkigt godis hos mig - men känns inte som att han skulle bry sig. I alla fall måste jag tänka på att han måste få svälja godiset i lugn och ro innan jag skickar vidare. Han kan ju ha lite brått pöjken och gärna starta mitt i en sväljning vilket resulterar till host, inte bra. Lugn och ro före omskick, inte övertända - funkar bra.

Jättenöjd med dagen övning. Förståeligt att vi var trötta när vi kom hem? Pluuggade hos Börnis direkt efter att ha lämnat tillbaka skidorna och sen gick jag och Börnis och skrev prov. Lina tog med sig guling hem till sig en stund, han har blivit bortskämd med sällskap de här veckorna. Tror han varit ensam totalt två eller tre lektioner. L y x. Jag och Börnis gick till Lina och fikade och sen hem och slängde sig i soffan. Vid sjutiden kände jag att jag var fruktansvärt hungrig, inte så konstigt för mycket till lunch blev det då inte.

Nu ska jag och gul gå nattkiss och sen sooova. Vi är j ä t t e t r ö t t a båda två!

Ja, det finns de som kan koppla av.

Såhär mysigt har vi det på kvällarna, vi delar på kudden. Du saknar honom inte alls va, Anders? ;)

Underbart väder, strålande sol och runt nollan. En i stort sett ledig, två pigga, glada hundar och inställt sök. Vad gör man? Man åker skidor. Efter Linas matte tog vi hundar och skidor upp till hembygdsgården för en frivillig nära döden upplevelse. Drag med galen mallinutt. En sport för galna människor utan känsla för smärta, eller helt enkelt vanligt mallefolk ;) Erfarna Lina åkte först med vorstehn och det finns ju en anledning till varför vorsteh är en så stor ras inom dragsporten. Mallar är det inte. Men j*vlar vad guling kunde dra! Och vad kul han tyckte det var! Ju tyngre det gick desto roligare var det, svansen gick och bakbenen hängde efter som vanligt. Jag var lite feg (inte mallemänniska på riktigt än) och vågade inte sätta fast honom i softbeltet. Det skulle bli till att hålla den jättefina elastiska linan (tack Lina!) i handen istället och låta honom dra så mycket han ville, och det var mest hela tiden. Skitduktig och lyhörd för panikslagna "STANNA"-kommandon. Tror faktiskt att det var Lina (för en gångs skull) som ramlade mer än mig. S T O L T!

Några bilder får illustrera vår härliga dag.

Trazzel görs i ordning

Fin guling

Jag och guling

Våra evigt trogna i alla galenskaper

SHIT! Jagad av bakben som jagas av monster med långa fötter!

HEJ va det går!

Puh, vi överlevde!

I fredags morse åkte jag, Susanne, Askari, Swiper och Jazza ut i skogarna för att träna sök. Fram med kaffetermosarna i en skogsglänta och vi satte oss för att vänta på resten av sökgänget medan hunddiskussionerna gick varma.

Med på dagen var förutom jag och Susanne massa pälsmonster i form av briarder (som hette Viper och Buddah om jag inte missminner mig helt), Annika, som var ögonskadad men lika glad som vanligt, med en, till allas förvåning, lugn Trolla (riesenschnauzer) och ytterligare pälsmonster i form av Anne och terven Nikita. Dessutom hade vi ett rapportekipage med som passivitetstränade med inget mindre än malinoiser, samt ett blivande rapportekipage i form av Lina och Trazzel. Det var dagens gäng, sju förare och åtta hundar. Lagom för en heldag i skogen när det dessutom ska hinnas med att fika. Höjden med sök, eller hur var det?

Askari gick ut som tredje hund och hade då hunnit sitta i bilen och tagga till lite. Eller mycket. Kanske lite väl mycket. Gick en värmande promenad som fick honom att lugna sig ett par hekto. Sen fick han sitta still och beundras av mallemänniska nr 2 vilket gjorde honom lite mer taggad igen. När vi kom upp till sökbanan var nivån uppe på mycket taggad. När sökskynket åkte på höjdes nivån till extremt taggad. Så kom första skicket och då brann det.

"ÄNTLIGEN! Shit vad jag springer! Jävlar vad fort det går, jag tror bestämt att det är någonting som jagar mig! Shit, jag har två bakben efter mig! H*vete, de ska INTE få komma ikapp mig den här gången heller, bäst att lägga in en växel till".

Full fart ut i ett relativt rakt skick. Ögonen med och nosen på, jovisst då. På stigen står vi med handen ovanför ögonen och spanar ut i den relativt öppna terrängen. Fort går det i alla fall.

"Så var det figgen också ja. Pejlar, pejlar. HAHA! Där är hon, där är hon! Jag har henne, jag har henne!"

På stigen nickar vi när vi tydligt ser att han fått vittring och jag fortsätter röra mig framåt, beredd på att ta emot en lösrulle och koppla på påvis.

"Hej, jag heter Askari och jag är väldigt gul och väldigt glad. Godis för det?"

Som instruerat tittar figgen åt ett annat håll och tar inte kontakt med den gula lilla vilden. Då skulle vi aldrig fått honom därifrån, han hittar nya bästisar väldigt snabbt den krabaten.

"Hallå? Jag undrade godis för det? Godis för det? Godis för...? Vänta nu..."

På stigen undrar vi vad sjutton det är som händer. Jag börjar fundera på om vår figge missuppfattat och trott det var en direktfigge.

"Inget godis... aaaaaa... vad fan var det man skulle göra nu då? Jag ska göra nånting! Jag vet det! Jag ska hit en gång till! Då blir du rolig! Men då måste jag ju tillbaka först.."

På stigen ställer vi oss på tå och tittar och tittar, vad händer egentligen där ute i skogen?

"Jag ska ha med mig någonting! Jag tar den här grejen som du ligger på"

På stigen rynkar vi förvirrat på ögonbrynen. Kampar de?

"Hallå, släpp då! Jag ska ha med mig den här tillbaka!"

"Men vad gör de?" undrar jag och flyttar mig och försöker se. "De kampar ju, har han gått direkt på belöning?".

Våran stig skakar på huvudet och tittar även hon ut i skogen. Det ser ju uppenbarligen ut som om de kampar. Sen hör man kvistar som bryts, ett konstigt svischande ljud och ett panikslaget skratt och ut ur skogen kommer...

"Yes! Jag fick den!"

En galen guling dundrande med ett liggunderlag i munnen. Hans egen definition på lösrulle. Kreativt om inte annat. Viljan är det inget fel på. Kommer in fot och lämnar av, sitter still när jag tar på kopplet men jag ser hur det rycker i både fram och bakben. Hur lätt tror ni det var att gå på ett lugnt, kopplat påvis? Hehe, jag var glad att jag hade gummistövlar - annars hade jag garanterat varit blöt från topp till tå. Vi kom ut till en skrattande figurant som desperat hade försökt locka på lösrullen istället, men maken till envishet... Och den hunden fick 0 i uthållighet på MT, lite komiskt.

Pannkakskalas och in till stigen medan figgen rullade vidare. I en lega i skogen sitter Susanne och ser en rådjursmalinois komma skuttande. Precis som i en animerd film pejlar han av området. Mitt i luften går huvudet från höger till vänster för att försöka göra en första avpejling. Susanne låg väl dold så det blev till att koppla på nosen ordentligt så hittade han henne snabbt som attan. Denna gång inga problem med lösrulle och avlämnandet av densamme, men så låg ju inte Susanne på något liggunderlag heller. 

Ett litet koncentrationssläpp på påviset då han för ett kort ögonblick glömde bort vad fan han höll på med (man känner det på entusiasmen längst fram i kopplet) men efter den mikro "blackouten" gick han betydligt bättre. Vi samlade ihop oss och körde vidare. Ett skick till på vardera sida i betydligt mer balanserad och koncentrerad anda. Jag avbröt efter de fyra skicken, min målsättning med dagens träning var ju att fortsätta hitta varandra i sökträning, lära oss lite "knappar", prova på ny bana och med nya figuranter. Och utifrån den målsättningen måste jag vara jättenöjd för vi hittar varann mer och mer för varje pass vi kör och fort går det också. Sen kan man ju vara missnöjd med sånt som att fokus inte var hundra procent på plats från början, skickan var inte helt raka etc... Men vafan, det var inte en del av dagens målsättning. Och dessutom fick vi oss ett ruskigt gott skratt. För är det något han är väldigt bra på lille gulingen, så är det att bjuda på goda skratt!

Resten av dagen hjälptes vi åt med systemövningar och markeringsövningar med några av de andra hundarna samt figgande för tokig, vacker briard.

Självklart fikade vi. Nybakta bullar från en i gänget och termosljummet kaffe. Blöta från topp till tå och med garanterad framtida träningsvärk efter snöpulsandet. Det är underbart att träna sök, det är verkligen det.

Förhoppningsvis kör vi nästa vecka igen, vi får se vad guling har att bjuda på då.