Jag har legat sjuk i snart en vecka och hundarna är trötta på mig. Igår orkade jag mig på att träna ett par trickspass var med de vilket jag är väldigt glad över att jag gjorde. Alla hundarna var superduktiga och glada över att få göra någonting roligt. Resultaten lät inte vänta på sig.

Fia lärde sig snurra, EN repetition med en nostarget och sen gick det inte att få stopp på henne. Jag har aldrig varit med om liknande. Sen har jag tränat ett par pass till och låtit henne bjuda på upp till tre snurrar före belöning. Jag använder inte någon direkt nostarget, utan tog ett skohorn och satte mot höften för att få igång ett intresse för den riktningen och klickade innan hon överhuvudtaget var framme vid targeten. Sen kunde jag som sagt ta bort den direkt. Så jäkla gullig är hon när hon snurrar omkring. 

Kaj fick lära sig stå på bakbenen. Med Fia och Sid uteslöt jag lekpauser för att jag var lat dessa pass men med Kaj är det en helt medveten strategi just nu. Hans träning kan man säga ligger på två fronter just nu. Den ena är full fart, lek och galskap och att därifrån växla till korta koncentrationsstunder (till exempel vi leker ihop, jag snor åt mig leksaken och han får bjuda på stå/sitt/ligg helt stilla under varierande tidsintervall innan leken kommer tillbaka). Den andra är koncentrationskrävande övningar, shejping, med bara stora, hårda godbitar som belöning så han kommer ner i varv och måste tugga ordentligt mellan repetitionerna. Båda typerna av övningar syftar till att lära honom hantera frustration och få en bra känsla i träningen, då jag upplever att han börjar bli för het (skällig, byter beteende, störningskänslig, träningen går inte framåt). Har tänkt jobba mycket med just stadga i stå, sitt och ligg å ena sidan och shejping av tricks å andra sidan ett tag framöver. Och fotgåenden på promenaderna. Det känns precis som det han behöver just nu. 

Kaj imponerade på mig i tricksträningen igår. Filmen tror jag är hans fjärde pass med just stå på bakbenen och jag jobbar med att flytta min belöningshand mellan varje repetition.

Sid fick träna ligga på rygg och han fick nästan dubbelt så många pass som de andra, helt enkelt för att jag inte kommer vidare. Han lägger sig med främre delen av ryggen på rygg, men bakdelen får jag max en eller två repetitioner att han börjar väga över på rygg. Jag tänkte att det kanske var obekvämt att ha ryggraden mot golvet, han är ju ganska tanig, men det blir ingen förändring i vare sig soffan, en hundbädd eller på en filt, snarare så att det blir bättre på golvet. Ska låta det vila ett par dagar nu och se om det faller på plats. Funderar på om det finns några bra förkunskaper jag kan jobba med tills vidare. 

Veckan har annars varit lugn, eftersom jag varit sjuk. Lina och hennes familj kom och hälsade på från Kiruna och sov här en natt på sin turné genom Sverige. Det går inte att beskriva hur underbart det var att få träffa Lina igen. Hon har varit och hämtat en nykläckt liten vorstehvalp som jag blev gudmor till, då jag helt plötsligt började kalla honom för Lucifer eftersom det kändes som att han hette så. Nu heter han så, lilla Lucifer. Det passar honom så bra och han kommer bli en helt underbar hund i Linas händer. 

Bror med familj var här på middag i fredags och ritade upp vårt nya kök. Det blev hur fint som helst och jag kan knappt bärga mig tills det går från datorprogram till att börja formas fram i vårt hus. 

I helgen har Fredrik med vänner byggt en grund till nya hundhuset som vi hämtar nästa vecka. Det ska bli starten för vårt mobila hunddagis som vi ska köra tills vi får tillträde till lokalerna i Arninge. Där ska vi även ha hundpensionat och kurslokal på hemmaplan. 

Det har visst inte varit en allt för lugn vecka ändå, vilket kanske är anledningen till att jag inte är frisk än. Nu börjar jag känna mig lite piggare i alla fall och hoppas kunna jobba som vanligt igen nästa vecka. Det hoppas hundarna också!

Det har äntligen lossnat med Kajs fotgående nu, efter mycket bra coachning (och stundtals pushning) av Sofie som varit här och hårdtränat med oss i en underbar, alldeles för kort vecka. 

Jag har haft problem att överhuvudtaget få fram någonting som liknar ett fotgående (och cirkelarbete med för den delen) och jag har experimenterat med olika strategier i snart åtta månader utan att riktigt komma fram till något bra. 

Det som har hjälpt allra mest för att få en bra känsla i positionen är helt klart plattformsträningen. Vi har jobbat med att stå stilla i utgångsställning och bli belönad för att skapa en bra känsla. Sen har vi jobbat med att söka sig upp vid sidan på promenader och belönat spontana struttanden vid min sida som liknat någon typ av fotgående. Vi har jobbat med baklängesfot och vi har jobbat med jättehög belöningsfrekvens vid min vänstra sida. 

Allt det här, tillsammans med att Sofie fick mig att verkligen jobba igenom det här med externbelöning, gör att vi nu har påbörjat riktig fotgåendeträning. Alltså med en strategi. Och med att kunna belöna saker jag verkligen vill ha och inte belöna för att det liknar någonting jag vill ha så småningom. 

Jag har lärt mig enormt mycket strategier för att jobba med små kvicksilver till tussar som har så mycket päls att man inte ser fötterna på dem uppifrån. Jag tycker det är bland det svåraste med Kaj, att jag inte ser hans fötter. De rör sig snabbare än blixten, de är dolda under en heltäckande lejonman av päls och de är pyttepyttepyttesmå. Men vi blir bättre, båda två. Han på fotgående och jag på fotläsning.

Hoppas jag kan få åka och träna Faxe i morgon. Att lära en stor häst lyfta fötterna på det sätt man vill är en kakbit i jämförelse. 

Man kan ha det sämre, men knappast bättre, en fredagkväll än vad jag hade igår. Jag och Sofie vallade en stor uppletanderuta och körde sex duktiga hundar i varmt vårväder och med härliga mellansnack. 

Sid fick sex föremål ute och plockade in tre på lika många minuter. Han har nog aldrig gått så bra på ett uppletande någon gång och det jag framförallt gillade var att han valde nya vägar ut i rutan varje skick. Jag står alltid på samma punkt och skickar, denna gång på den högra delen av stigen, och är jättenöjd med att Sid jobbade med att söka av hela området. Han hade jämnt tempo, lugnt och behagligt med näsa på hela tiden. Plockade in de nära föremålen först och jobbade sig sedan utåt. Enligt skolboken, som så ofta med honom nuförtiden. Finaste, finaste Poo. 

Sofies Ben fick jobba på självständigheten, han har alltid varit alldeles för lydig, mammabunden och följsam för sitt eget bästa ;-) Efter att ha förstått att han faktiskt fick gå ut och mer eller mindre tvingas jobba självständigt (vi gav honom ingen respons för att vända upp coh fråga) så hittade han första föremålet som låg på fullt djup. Jackpot! Det kunde inte blivit mer pedagogisk föremålsplacering. Nästa hittade han efter en stunds letande och han kämpade på bra ut från Sofie, men man kan nästan se det starka gummibandet som drar honom tillbaka. 

Fia gav vi en hjälp att Sofie gick ut och kastade upp föremålet i luften för att sedan gå in till stigen igen. Eftersom Fia är en väldigt självständig tjej vars aktionsradie fördubblas när hon får någonting i munnen så la vi grejen redan efter 25 meter. Hon fick leta reda på ett av Sids gamla halsband. Hon sprang snabbt som en vessla, letade jättefint och sprang tjugo ärevarv med prylen innan hon kom in. När hon kom in belönades hon med sitt älskade tomteskägg som hon stal från en julprydnad i vintras och som sedan dess varit hennes allra bästa pryl. Belöningsceremonin blev lång med tomteskägg och köttbullar. Sen körde vi samma procedur igen men med uppletandeföremålet en bit längre ut. Den här gången kom hon raka vägen tillbaka efter att hon hittat grejen. Samma stora belöningsceremoni på nytt, duktig tjej! Fia gick dessutom lös hela tiden och jag känner mig helt avslappnad, jag litar mer och mer på henne även i dessa viltrika marker och hon visade stor följsamhet och uppmärksamhet på mig. 

Tira fick ett liknande upplägg som Fia på första skicket och sprang som skjuten ur en kanon. Hon hittade kanske grejen, men Sofie hade tagit på sig sina "se-in-i-framtiden-linser" och jublade lite för tidigt. Tira blev överlycklig och kom tillbaka utan grej. Vi provade att låta henne jobba ut på nytt men valde efter en stund att göra om hela övningen. Denna gång gick det mycket bättre och hon var snabb in. Inför andra skicket fick Sofie och Tira gå iväg medan jag la ut föremålet och de var tillbaka till stigen lagom för att se mig komma tillbaka tomhänt. Både jag och Sofie gillar ju att börja jobba bort hjälper så fort det bara är möjligt och Tira bevisade att vi lagt upp träningen precis lagom. Samma snabba fart ut, hittade direkt och var lika snabb in. Underbart tempo, bra näsa och härligt engagemang. Hon kommer bli grym på uppletande. Jag ser fram emot mina och Sofies uppletandetävlingar mot varandra med våra belgare när hon kommit ikapp Sid i träningen.

Askari fick plocka in fyra föremål som Sofie la ut medan jag värmde upp honom. Han lämnade knappt min sida under hela uppvärmningspromenaden trots att han var lös mitt i skogen och har visat prov på sina jaktkunskaper sedan han bodde hos mig sist. Nu fanns inga tendenser till att leta vilt utan han var fullt fokuserad på att vi skulle göra någonting. Han hade också svårt att lämna min sida och ville nog gärna att jag skulle följa med och hålla honom i handen i rutan. Det var när han kom ett tjugotal meter ifrån mig som han kunde börja jobba självständigt och leta efter grejerna och var såklart snabb som en vessla in. Fjärde skicket sprang han direkt ut men det femte var han grund och frågande igen. Roligt tyckte han att det var och det var som alltid roligt att jobba med Askari i skogen. Vi känner varandra så väl och han är så otroligt lyhörd att han går att styra med fingertopparna dit man vill ha honom. En fantastisk känsla. 

Kaj skulle få avsluta med en nybörjarövning men på uppvärmningspromenaden började jag och Sofie diskutera mina problem med att få till en jämnhet i fria följet med honom. Vi tittade lite på det och Sofie bad mig prova en ny belöningsplacering. Kaj visade stora brister på att jobba med belöningsstörning och Sofie tipsade mig om att prova med avståndsbelöning. Hon inte bara bad mig prova det utan pushade mig även till att jobba mig igenom den låsningen han får på belöningen när den ligger på marken och han måste jobba bort från den. Efter ett par repetitioner släppte det verkligen och Kaj bjöd på superfina baklängesfot och svarade jättebra på olika belöningspunkter och riktningar till belöningen. Vi struntade i uppletandet och jobbade vidare på fria följet istället och kom jättelångt på bara det lilla passet, tack vare en envis träningskompis som coachade vidare. 

Vi var båda alldeles lyckliga efter att alla sex hundarna gått som klockor. På söndag och måndag fortsätter träningen, sen åker Sofie hem igen :-( Vi har dock kommit överrens om att fortsätta ses regelbundet och pusha varandra framåt med unghundarna. Jag fokuserar ju mest på Sids träning annars och jag behöver någon som ser till att jag jobbar vidare även med Kaj och Fia. 

Kom hem från min Värmlandstripp sent igår kväll. Resan var helt fruktansvärd, jag var så trött och hostade oavbrutet. Spelade musik på högsta volym och försökte sjunga med för att hålla mig vaken, men rösten bar inte. Tillslut kom jag i alla fall hem, sakta och osäkert, och möttes av väldigt lyckliga Fia och Fredrik. 

Dagarna i Värmland har varit toppen. Torsdagen gick i hundträningens tecken och jag fick massor av bra lydnadsträning gjord. Hundarna kändes inte helt på topp utan var trötta och slitna av alla intryck, all miljöträning och alla hundmöten. Sid tog igen sig efter att ha kommit ifrån sin löptik. Kaj verkade ha ont i magen. Det kändes inte som det bästa utgångsläget till att vara demohundar på föreläsningsdagen i Forshaga på fredagen. 

På fredagsmorgonen åkte jag till ForshagaAkademin för att föreläsa på Hundsportgymnasiet. Dagen började med en föreläsning om Norra Stockholms Hundcenter, om att starta eget och om att vara företagare. Det var bland de roligaste föreläsningarna jag hållit. Eleverna var engagerade, ställde mycket bra frågor och det kändes att de blev inspirerade, vilket var en stor del av syftet. Det kändes riktigt häftigt att få presentera något man själv byggt upp och åstadkommit och visa att det går, som elev från Hundsportgymnasiet, att ta sig precis dit man själv vill med de verktyg man får. Jag skulle gärna göra mer av den här typen av uppdrag och inspirera och hjälpa andra entreprenörer. 

Efter en mycket trevlig lunch i matsalen var det dags för en eftermiddag i hundträningens tecken. Jag pratade belöningsstrategier, att utveckla sin träning genom att utveckla belöningarna och hur man kan jobba med belöningar för att effektivisera sin träning. Sen jobbade vi med plattformsträning, ett av mina favoritämnen, och pratade om tillämpningsområden till lydnad, freestyle, agility, vardagslydnad och valp/grundträning.

Kaj fick komma in i klassrummet och visa grundträning och av gårdagens magont och trötthet syntes ingenting. Han var precis så galen som han är men jobbade jättefint trots stor publik. Kopplade av hyffsat på filten och växlade bra mellan lek och koncentration. Duktig! Han fick visa grundposition på plattformen, kroppskontroll och styrketräning på liten plattform och inlärning av fotposition med plattform. 

Sen fick publiken bege sig ut och titta på Sid. Sid kändes lugn och trygg i miljön redan från första rastningsrundan och sa inte halv sju i bilen på hela dagen. Publiken ägnade han noll uppmärksamhet och kändes hur cool som helst i övningarna. Han blir lite långsammare i rörelserna och tar allt lite lugnare när han inte är hundra procent säker i situationen, men det var också det enda som märktes på honom. Han fick visa ställande under gång med och utan plattform, ett moment som blivit grymt bra med hjälp av plattformen. Sen fick vi förfrågan om att visa saktagående och bruksframåtsändande med plattform, ett moment där vi experimenterar på någonting som jag tror kan bli riktigt, riktigt bra. Sid hade svårt att komma in i rätt tanke och jag fick börja med att köra ett par repetitioner utan plattform för att få honom på rätt spår, sen bjöd han på flera riktigt fina saktagåendenfrån plattformen. Som avslutning fick han visa "ställa sig bakom" vilket han gjorde jättebra, rakt mot publiken. 

Efter demon fick eleverna jobba med sina hundar i grupper och jag gick runt och coachade tillsammans med lärarna på skolan. Därefter avslutade vi med att gå igenom vanliga problem och hur man löser dem. En riktigt bra eftermiddag! 

Det kändes jätteroligt att få komma tillbaka till skolan och framförallt att få träffa alla lärare och elever igen. Allt var som vanligt, tekniken strulade, Jannes telefon ringde, Janne hade rolig mössa, det stod fler kaffekoppar på bänken än i diskmaskinen, Susanne påpekade detta, det var högt i tak, mycket skratt, mycket värme. Det var vemodigt att åka därifrån igen. Här kan ni se bilder från plattformseftermiddagen: 

http://www.forshagaakademin.se/nyheter.php?ID=3321

På lördagen åkte jag till Karlstad för att hålla lydnadskurs. Det var ett härligt, glatt och optimistiskt gäng med riktigt roliga hundar. De jobbade på jättebra och alla gjorde fina framsteg trots den isande kylan. Det var en mycket trevlig avslutning på mina Värmlandsdagar! 

Det har varit helt underbart att bo hemma hos Sofie och Robin. Vi har ätit god mat, skrattat, diskuterat och ventilerat. Jag och mina hundar kunde inte haft det bättre.

Idag blir det kurering för min del då min hals gett upp helt. Jag ska förbereda inför morgondagens möten, jobba lite vid datorn och dricka massa té och hoppas att jag är på benen igen i morgon. Nästa vecka blir en spännande vecka på många sätt, att Sofie kommer hit för hårda hundträningsveckor och för att Askari kommer och bor hos oss är bara några av höjdpunkterna. 

Jag skulle kunna vänja mig vid att ha det så här. Jag är hos min vän Sofie i Säffle där hon bor på ett hundcenter med pensionat, dagis, träningsplan och inomhuslokal. Jag är i Värmland för att hålla kurser men idag har jag varit välbehövligt ledig. 

Vaknade vid halv sju i morse och rastade hundarna en sväng innan jag gick och la mig igen. Lyssnade på några podcasts och njöt av lugnet. Sid sov som en stock, han behövde nog en ordentlig sovmorgon lika mycket som jag.

Gick upp och gick en sväng med hundarna i byn. I samma veva kom Sofie tillbaka från att ha hämtat upp dagishundarna och vi fick massa bra hundmötesträning. Jag och Sid tränade ett långt pass lydnad som gick kanonbra. Vi reparerade lite på att komma tillbaka med leksaker och fick snabbt fin ordning på det. Han hade jättefin attityd i både lek och avlämningar. Han fick bjuda på lite fotgåenden och gjorde fina vändningar och halter. 

Tog ett rejält krafttag i inkallning med ställande, något vi behöver göra betydligt oftare. Han fick fyra-fem belöningar hos mig. Sen en inkallning med varsågod till externbelöning som blev ett klockrent ställande. Bra reaktion på ordet med andra ord, men ordförståelsen var det sämre med. Repetitionen därpå startade han inte och blev lite retad för det, därefter fick han ett par belöningar hos mig. Sen fick han ett stå efter drygt halva sträckan och han reagerade på ordet men stannade inte. Gången därpå startade han inte alls. Nästa repetition startade han snabbt, sprang snabbt och stannade snabbt direkt på stå-kommandot. Vände inte bak på varsågod utan kastade sig in i belöning hos mig. Avslutade med en direkt till belöning hos mig. Det hela känns lite svajigt, antingen klockrent eller inte alls i stort sett och det är svårt att sätta andra kriterier än perfektion, när det är det eller pannkaka jag får. Det gör det svårt att höja kriterierna gradvis och göra träningen pedagogisk. Nej, back to basic och jobba mer förkunskaper och ordförståelse innan jag plockar in det i ren inkallningsträning igen. Nu ska vi jobba med reaktion på varsågod-ordet efter långa fotgåenden och explosiva starter/reaktion på startsignalen. Jag tycker det känns tråkigt att han väljer att inte starta, jag har aldrig gått tillbaka och belönat, gjort en stor sak av tjuvstarter eller försökt lura honom ur sitt-stadga med att ropa på honom. Det känns svårt att inte ha anledningen klar för sig vad det är som får honom att välja att sitta kvar. 

Avslutade med ett plattformspass som gick uruselt. Trött, säkert, och ganska gasad efter mycket spring och häftiga lekbelöningar. Hur som helst hade han inte ro i kroppen eller koncentrationsförmåga nog att stå med alla fyra tassarna på. Det mest basic liksom, gick inte. Nåja, vi ska köra flera pass ikväll också.

Efter träningen gick jag och Kaj med Sofie på en dagispromenad, Kaj var glad att få komma ut på nya marker men tyckte Sofies ystra jakthund till dagishund var lite konstig. Först hade han inte tid att äta godis, han bara tittade. Efter en stund började han slappna av och jobbade jättefint. 

Jag och Sofie gick in och åt lunch och nu är min tanke att jag ska jobba lite, ta tag i mail och sånt. Men de har så snabbt internet här så jag råkade (eller jag unnade mig) att fastna en stund på TV3Play. Nu ska jag ta in mina hundar, hämta min godispåse från bilen och sätta igång. 

När Sofie kommer hem ska vi träna igen, lydnad för hela slanten. Hela kvällen. Som sagt, jag skulle kunna vänja mig vid det här.

Häromdagen fick den lilla majshunden för sig att han skulle skrämma bort grannens traktor som höll på att ploga och i morse var det grannen på spark i morgonmörkret som skulle bort, bort, bort. Dådkraften är det inget fel på. Självbevarelsedriften däremot, kan diskuteras. 

Han har jättesvårt för passivitet, jättelätt för ljud, känns just nu totalt obildbar, sover inte på nätterna och går lika gärna med katterna på vandring som med oss på promenad. 

Livet med en ulligullig 7 månadersgrabb. Inte alltid en dans på rosor.

Men jag står fast vid att det är tusen gånger lättare att ha en dvärghund än en brukshund. Men det kan också vara precis den inställningen som gjort honom så Överjävlig. 

Fast jag älskar honom ändå. Massor faktiskt.

Även igår gav jag mig ut på skidorna men den här gången på åkrarna hos mamma och pappa. Den ursprungliga planen var Hallstaviks golfklubb men den slopades, vilket var tur för Sid var helt galen. Han släpade mig runt hela uppvärmningspromenaden, skällde som en tok när skidorna väl kom på, vilket han bara gör när han är extremt upphetsad, och tvärnitade regelbundet för att gräva i marken i äkta överslagsanda. Djupa andetag, en del mer eller mindre uppmuntrande tillrop ("MEEEEN SNÄLLA! Ge dig nu!") och tre varv runt åkern i lössnön senare så började det gå riktigt skapligt. Det var massa viltspår på åkern som var intressanta första varvet, men som han sprang över utan vidare så snart vi kommit igång. Det är märkligt det där att det verkar som att ju mer jag fokuserar på viltspåren desto mer intresserad blir han...

Efter ett par kilometer var jag helt mör i benen och gav upp. Nästa gång jag ska uppåt Hallstahållet, vilket blir om två veckor, SKA jag ut på golfbanan. 

Idag var min plan att Sid skulle få vila men ju vackrare väder det verkade bli desto mer sugen blev jag på att ge mig ut på skogsvägarna. Dock satte ett ovälkommet magkrig och en blixtrande huvudvärk stopp för de ändrade planerna. Sid och Kaj har alltså fått sig en rejäl vilodag idag, vilket jag försöker intala mig bara är bra för dem.

På eftermiddagen fick de leka lite i hundgården medan jag försökte peta i mig lite mat och på vägen in så pillade jag fem minuter lydnad med de båda två. Sid fick träna utgångar i saktagåendet och gick så himla fint. Vi tränade även ingångar från olika vinklar i hög aktivitetsnivå och jag ser en väldigt tydlig röd tråd där ingångarna blir sneda när han vänder upp för tidigt. Ett par klick för att söka sig djupt in på vänstersidan före vändningen och vi fick alla repetitioner rätt. Härligt när man kan lösa träningsknutar på bara ett par minuter. 

Kaj fick springa ut från mig och få klick och belöning framåt. Har känt mig låst att inte kunna påbörja det eftersom jag fortfarande inte tagit tag i det där med att komma tillbaka med bollar. Idag körde jag hela mini-frolics och kom även på att Kråkas maine coon-mat borde funka nästan lika bra som kulkorv. Egentligen borde vi inte ha tränat framåtsändande alls eftersom det bara står en sak på planeringen just nu: stå stilla. Majsdjuret ska ju ställas ut om tre veckor. 

Tio minuter ute med hundarna gjorde mig helt slut och faktiskt hundarna likaså. Sid är nog ganska trött i kroppen efter helgens bravader men kan inte riktigt erkänna det så länge huvudet går på högvarv. Som min kloka syster uttrycker det "han har nite spring i benen, han har spring i hjärnan".

Fredrik kom hem med den svarta virvelvinden som hälsade genom att kasta sig upp i soffan och borra ner klorna i mitt ansikte. Respekt? Jag stannade hemma med alla tre hundarna medan Fredrik åkte på kursen i kommunikation och beteende själv ikväll. Det känns jättekonstigt och jag vill bara att han ska vara på väg hem snart så jag kan få rapport från alla möten för att därefter ringa upp Åsa och få rapport från samma möten av henne. 

Min mage har ballat ur totalt och gör jätteont, liksom huvudet som inte riktigt har hängt med under hela helgen. Jag har känt mig väldigt trött och stressad senaste veckorna och ett par dagar hemma känns som att det kommer göra jättegott om jag bara kan koppla av. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan vara tillbaka på jobbet på onsdag, jag börjar redan bli tokig av att gå hemma och inte orka göra någonting. 

En riktigt god nyhet idag är att bolagsverket nu godkänt det nya företagsnamnet och därmed går min enskilda firma hundID i graven. Numera är jag styrelseledamot i Norra Stockholms hundcenter [hundID] AB. Så stolt så jag nästan spricker, hur ska jag då känna mig när lokalerna står klara och själva verksamheten är igång? Bara två veckor till konstgräs nu, två veckor...!

Ett något splittrat inlägg, men det är ungefär så det är just nu. Stökigt i både bilen, huset, magen och huvudet. Men det ska väl ordna upp sig snart.

I onsdags åkte jag och pojkarna till Kungsör för att träna lydnad med Fanny, Thomas och Maria. Vi ska träffas en gång per månad och coacha varandra mot årets mål. Ett lovande upplägg och det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag tycker det känns väldigt bra att ha flera som pushar mig vidare i träningen under det här året då jag kommer ha så mycket annat för mig som riskerar att putta ner träningen från prioritetslistan och det vill jag inte. 

I onsdags jobbade jag och Sid på budföringar. Både Fanny, Thomas och Maria fick vara mottagare och vi körde både belöning direkt efter ingången och efter hantering. Sid sprang fort och såg ut att vara lugn och trygg i hanteringen. I de tävlingsmässiga budföringarna var han tveksam på återgången till mig när han inte fått belöning hos mottagaren. Det ska vi fila på till nästa gång, samt baklängeskedja ihop och göra helt tävlingsmässig. Detaljmässigt glömde han bort sitten i utgångsställningen ett par gånger.

Vi körde några inmarscher på plan som kändes jättebra, mycket fint fokus och attityd. Detaljmässigt återkom ingången igen, han var lite för på för att orka jobba in rumpan ordentligt och både vänstervändningarna och ingångarna blev halvdanna med för tidiga sättanden och framtassarna ganska nära mina tår. Jag kände det redan i uppvärmningen men valde att avse från den detaljen och vara nöjd med fokus och engagemang. Och det var jag!

Sista passet körde vi framförgåendet. Han hade lite svårt att hitta en riktning i början och drog åt ena eller andra hållet. De gånger som blev bra var när jag ställde upp honom helt rakt. Ska träna mer på att efter ett par repetitioner på samma sträcka medvetet ställa honom snett och låta honom hitta riktningen ändå. Avvikelsen var dock inte så farlig, nån meter åt sidan bara, och jag släppte igenom det för att äntligen kunna få till en helhet i momentet. Att gå långt var inga problem, när han kommit in i rytmen så höll han den. Maria tyckte han skulle gå på lite mer och det gjorde han när jag gick på lite mer. Jag kan tänka mig att det ger ett mer självsäkert intryck. 

Vi tittade lite på utgångarna i framförgåendet då jag först provade en då jag kommenderade honom fot och därefter "sakta" ("före"). Då hade han svårt att byta tanke. Istället fick han följa frivilligt vid min sida och vänta på sakta-signal och då gick det bättre. Jag tänker mig att köra på frivilliga fotgåenden tills han kan byta till sakta-tanke efter tävlingsmässigt antal meter och därefter lägga på ett "här" eller "fot"-kommando. Kriteriet för att få sitt älskade sakta-kommando ska dock vara att följa fotgåendemässigt vid min sida. Jag är väldigt nöjd med alla delar i hans framförgående och tror hans blivande framåtsändande kan bli riktigt bra. Just sändande-moment var något jag ville lägga väldigt mycket krut på med Sid för att få riktigt bra och det verkar vara på rätt håll, vilket känns härligt, härligt! 

Som avslutning fick vi följa med på en inmarsch till en platsliggning. Sid kändes helt ok i situationen men vi måste träna mycket mer på det. Fick tips av Åsa dagen därpå att träna platsliggning med andra hundar utan att Sid behöver ligga, så just fenomenet "massa hundar ligger på rad och stirrar ut i tomma intet" inte blir något konstigt i sig innan jag lägger krav på att Sid också ska ligga. Det känns som ett bra tips och nu börjar en plan ta form.

Störningsmässigt skötte han sig bra. Medan han jobbade satt det hundar uppbundna eller i bur som han inte reagerade nämnvärt på, inte ens när det skälldes till. Han kunde jobba på trots att det kom och gick folk i lokalen och vi fick flera hundmöten utomhus utan problem.

Han gjorde utfall mot en hund som tränade agility och gjorde nosduttar från kontaktfälten. För kort avstånd, för trött, för lite space, för märklig situation plus att han inte fått bearbeta den hundens entré i hallen ordentligt. Jag ska inte "skuldlägga" mig själv mer än nödvändigt, men det hade faktiskt inte hänt om jag hade varit mer uppmärksam och duktigare på att se att situationen var för svår och inte sätta in honom i den. Den insikten är bra, eftersom den gör att jag kan se hur situationen kan undvikas eller hanteras på ett bättre sätt. Tyvärr kom den insikten efter första utfallet vilket gjorde att jag inte kom in i uppgiftstanke på en gång utan fick ett utfall till direkt efter innan jag kunde börja jobba med honom och få honom att börja bearbeta. Pust! Man lär sig hela tiden och jag får inte hamna i "helvete också"-tankar när det händer, men de allra svåraste situationerna för mig är när han inte får göra utfall. Till exempel i en trång inomhushall. Ytterligare en lärdom: sätt inte in varken honom eller mig i sådana situationer. Vad som gör mig väldigt nöjd är att det fanns minst tio situationer under träningspasset där han antagligen hade gjort utfall för ett år sedan men nu kunde hantera. 

Till nästa gång: 

- Budföringen tävlingsmässig.

- Ihop med hela framförgåendet.

- Hela appellen tävlingsmässig. 

- Riktning i framförgåendet trots snett utgångsläge.

- Vänstersvängar och bakdelskontroll i hög aktivitetsnivå och med heta belöningar. 

Kaj fick inte träna, bara mingla. Han lekte bra men var lite pipig, orolig och hade svårt att koppla ner. Nästa gång ska han få komma in och köra filtträning på mer välplanerad basis. Planen för honom just nu består i stort sett av lek och att vara stilla, samt växlingar däremellan.