Träningspassen med Sid i bilen blir många. Min egen bil väntar på att få soppatanken rengjord och under tiden har jag Fredriks bil, där Sid sitter precis bakom passagerarsätet. Jag har alltså goda möjligheter att jobba med honom så fort det dyker upp någon utanför bilen.

En gång har han brustit ut i skall under den gångna veckan och det var när en pojke skulle gå över vägen vid ett övergångsställe på en skola. Jag fokuserade på vart pojken tog vägen och inte på Sids signaler (klok prioritering) och då började han skälla. Det var inte så mycket mer att göra att än att lägga det på minuskontot.

På jobbet däremot, där det rör sig mycket folk och hundar, har han blivit mycket bättre. I morse var han spänd och stirrade ut genom rutan, men han skällde inte. Klar förbättring alltså! Farina skällde inte heller utan mumlade bara lite bak i bagageluckan, hon kommer inte riktigt igång på egen hand. Skönt!

Igår kväll skällde Sid i bilen när mina kursdeltagare gick förbi den. Då hade Farina också gapat en del. Kursarna upplevde det dock inte som att han skällde på de utan uppfordrande mot mig. Det var nåt nytt, spännande!

Vad gäller kossorna så verkar de ha flyttat! De står i alla fall inte kvar i hagen nedanför huset. Visserligen kan man söka upp får och kossor på annat håll, men det kändes ju så himla lägligt att verkligen kunna jobba med den störning vi dagligen utsätts för. Vi får väl se hur vi går vidare, om kossorna kommer tillbaka, om vi lägger ner träningen tills de gör det eller om vi letar upp var de är nu. Det känns lite dumt att jaga reda på kossorna för att träna på att inte jaga dem, vill inte gärna att han ska få upptäcka fler hagar än han redan gjort. Vi får se.

Farina har under veckan gått två promenader i Åkersberga som hon gjorde jättebra. En av dem var utmed kanalen tillsammans med Fredrik, Sid och Fia och den skötte hon bättre än storebror.

Igår passade jag på att utnyttja mina kursdeltagare till att träna skvallerträning och titta-på-människor-och-vara-tyst. Hon gjorde det bra, men långt ifrån perfekt. Det krävdes en del hjälp i form av att jag lockade på henne för att bryta och satte henne ner för att hon skulle fortsätta vara lugn och behärskad. Det känns som att belöningsplacera på marken för att få henne i en lugn nosande sinnesstämning och låta henne tugga länge är helt rätt metod. Det känns som att det skapar precis rätt känslor för beteendet.

Fortsättning följer!

Efter inspiration från en kompis blogg så har jag startat upp ett antal vardagsprojekt med de stora hundarna (Sid och Farina).

Det finns flera syften med projekten. Huvudsyftet är att få ordning på vissa delar i vardagslydnaden som inte fungerar eller för att förändra beteenden som jag upplever som jobbiga och begränsande i vardagen. Andra syften är att komma igång med bloggandet igen och genom bloggandet få strukturerad och väl utvärderad träning. Sånt där som min vän Josefine Andersson är så förtjust i att läsa om (eller inte, hon bad mig nyligen på Facebook om att skriva mer om ostrukturerad och riktigt dålig träning).

Projekten är följande:

Med Sid:

Skvallerträning på kossor och får - lös! 

Vara tyst i bilen när folk går förbi. 

Med Farina:

Gå tyst och fint i koppel från början när vi är på nya platser (och välkända med för den delen). 

Kunna ta till ovanstående beteende (tyst och slakt koppel) vid åsynen av hundar och människor på promenader.

Vi har haft våra första träningspass på alla projekt. Vår startnivå är som följer: 

Sid & kossorna

Vi går ner till kohagen i koppel och han får leversnittar för att gå fint i koppel på vägen ner. Väl nere hos korna ger åsynen av kor slick på mjukosttub, med den fördelen att den går att trycka in i munnen för att bryta ev. fixering. Redan nu börjar jag kunna vänta ut att han bryter fokuseringen på kossorna så länge han är kvar i en operant fas och kan bjuda på beteenden och inte har låst sig, då måste jag bryta med mjukost. När han aktivt vänder ryggen åt kossorna får han en kastad boll.

 Sid i bilen

Är just nu i en fas där jag använder godis för att distrahera honom när Farina börjar gapa. Sid började skälla i bilen mer frekvent när hon kom in i bilen och hon la till med beteende efter att han börjat. Min förhoppning är att hennes beteende inte ännu blivit så väletablerat att det ska släckas ut när hon inte får stöd av Sid, men det återstår att se. Godismatandet förekommer enbart i skarpt läge, det vill säga vid passeringar förbi bilen som inte är riggade, vilket är ganska många. I andra situationer belönar jag att han är tyst och om han börjar skälla får personen i fråga stå kvar utanför bilen tills han slutat och då först gå därifrån.

Farina & promenaderna

Vi åkte till min syster i Sättra igår och gick en tio minuter lång promenad fram och tillbaka utanför hennes hus. Det blir helt klart svårare att gå fint när vi äntrar ny mark, det vill säga nya dofter. Hon fick sitta en lång stund i bilen med öppen bagagelucka/grind för att komma in i självkontrolltanke. Därefter fick hon fri från bilen och klick och belöning för minsta kontaktsökande. Kastar hårda godbitar på marken för att få ner tempot, sänka stressen och låta belöningen ta tid genom att hon får nosa och tugga länge. Ett bra pass! Inga skall, men heller inga störningar (mer än syrrans barn som kom ut och stojade på tomten en stund, det fixade hon bra).

Fortsättning följer!     

Den senaste månaden har vi, vilket även märks på bloggen, inte tränat någon lydnad alls. Vi har spårat och tränat uppletande samt gått långa promenader, men det är allt. Ett par gånger har vi pillat lite med hottargetövningen och nån gång försökt oss på att jobba med platsliggning men min motivation ligger verkligen nere.

Jag ser flera orsaker till varför det är så. Dels har jag jobbat mycket på Försvaret, vilket lägger mig i en sinnesstämning som jag inte får träna lydnad när jag har. Dels tappade jag lite suget när jag insåg att jag inte kommer kunna gå något MH och således inte heller tävla förrän till hösten. Dels är jag trött och sliten av flera anledningar, både arbetsrelaterade och privata. Dels tappar Sid engagemang i samma takt som jag gör det, så det blir inte så att vi hämtar energi från varann. Och dels har vi börjat jobba med vårat stora problem, att han lämnar mig för att skrämma bort andra från platsen där vi tränar, och tills det är ordentligt utrett känns det liksom inget roligt att träna.

Vi jobbar tillsammans med Åsa och Modde på DailyDog ( http://www.dailydog.se ). Det är helt fruktansvärd träning, men på ett bra sätt, då både jag och Sid utsätts för de situationer som vi tycker är allra jobbigast och så ska de redas ut. Just nu är det mest Sid som reder ut situationer och jag jobbar på att vara passiv och låta honom lösa det. Det är tufft att se sin hund bråttas med sig själv och veta att man bara stjälper om man går in och försöker styra. Det är jobbigt att veta att man måste ta vägen genom frustration, adrenalin och stress för att komma vidare.

Vi jobbar just nu med att släcka ut hans beteende och att han ska hitta nya verktyg att ta till för att lösa situationer som han tycker är jobbiga. Han tycker det är jobbigt när det kommer in någon ny på den plats där han befinner sig, men han har också ett väldigt starkt inlärt beteende av att skrämma bort de därifrån. Även om det inte hänt många gånger, så finns det där. Åsa och Modde jobbar med så kallade terapihundar, som är hundar som är utbildade till att svara på ett specifikt sätt mot andra hundar, t.ex genom att ge lugnande signaler och vända ryggen till en hund som gör utfall. Det är väldigt intressant att se och jag är djupt imponerad av hur de arbetar.

Vi videofilmar och analyserar och jobbar på ett sätt jag inte varit i närheten av att arbeta på förut. Jag håller fortfarande på och landar i våra arbetsmetoder som är klickerträning av en helt ny dimension för mig. En sak är säker och det är att jag kommer bli ännu bättre på att se beteenden och att se beteendekedjor när vi kommit i mål med det här.

Snart ska jag bege mig mot Örebro för andra helgen på tränarutbildningen. Efter den här träningsdvalan är vi allt annat än i fas med våra mål som vi skulle uppnått fram till nu, men det kanske också är en styrka? Att våga lägga saker åt sidan för att man måste prioritera annat. Vad gäller lydnadsträningen så kommer jag helt enkelt skjuta de målen vi hade till april till nästa samling och ägna helgen åt att lära mig mer om, och bli bättre på att jobba med, signalkontroll. Platsliggning och skilja på hakan i backen, på tassen och ligg i samma pass, signalkontroll på tricks och stå, sitt och ligg på signal under marsch är delar jag vill titta på under helgen. Nu när jag bestämt mig för att lägga fokus där känner jag mig genast mer motiverad. Sen ser jag fram emot en trevlig helg med Fanny och Thomas.

Funderar dock på vilken av tjejerna som ska få följa med, är bra sugen på att ta med Fia och lämna Farina hemma. Jag hade tänkt åka tidigt i morse men hade ett arbetsberg att ta tag i här hemma och blev fast med företagsjobb ett tag, så nu ska jag komma igång, komma ur OnePiecen, städa och packa bilen och bege mig av mot Örebro.

Jag återkommer med rapport från helgen. Kanske redan i helgen, vem vet.

Under året kommer min syster Cicci gå med som delägare i mitt företag hundID och vi kommer göra en storsatsning. Vi planerar att öppna ett hundcenter i Arninge med kurser och föreläsningar, trim-, bad- och kloklippningsservice, träningskvällar/drop-in hundträning med eller utan instruktör och framförallt ett hunddagis och en uppvärmd träningshall för hundträning. 

Du kan läsa mer på hemsidan www.hundid.se och få de senaste uppdateringarna kring projektet genom att gilla oss på Facebook.

På hemsidan finns ett formulär som du kan fylla i för att bli kontaktad av oss med mer information kring hunddagiset, träningshallen eller någon annan av våra verksamheter. Du kan även kontakta mig via telefon 0733601600 (lämna ett meddelande så ringer jag upp om jag inte svarar) eller mail carro@hundid.se

Hemsidan är även uppdaterad med vårens kurser. Du kan anmäla till dessa via hemsidan, telefon eller mail.

Sprid vidare till dina vänner!

Hoppas vi ses på hundID hundcenter!

Vi jobbade med störningar från andra människor i fria följet. Medan de satt, stod eller bara befann sig i vår närhet så kommenderade Maria oss. Så jag fick jobba på att gå med kommendering och Sid på att fokusera trots störningarna.

Jag upptäcker mer och mer vad mycket det hjälper att ge sig själv uppgifter under träningen. Periodvis det här passet fokuserade jag på min egen stegförföyttning i vändningarna och det var de perioder som gick allra bäst. Ett av mina mål för året är att få flyt i mitt eget fotarbete och jag börjar tänka på det mer och mer, vilket ger bra resultat.

Tidigare under dagen berättade Maria att en av de allra största störningarna för föraren är att säga negativa saker om hunden eller uppmärksamma hunden svagheter. Trots vetskapen om att det antagligen skulle dyka upp blev jag jättechockad när Siv började jämföra honom med sin egen hund. Innan jag förstod vad hon försökte göra höll jag på att tappa fokuset rejält, men sen började jag skratta och log stort resten av fria följet, vilket gjorde susen!

Avslutningsvis jobbade vi med ingångarna. Kriterier för hur snabbt han ska komma in och en stor ritual för när det blir fel, när han kommer in för långsamt eller inte genomför rörelsen i ingången korrekt. Idag retade jag honom med godbitar och var sen noga med attgöra rättritualen ännu större och ett par gånger kändes det som att jag fick exakt den respons jag ville, att han kom tillbaka snabbt och försökte ännu hårdare. Nästa pass har jag planerat något riktigt svårt för mig och Sid, det blir spännande. Hoppas jag kommer i håg att be någon filma.

Sista passet bestämde jag mig för att jobba med framförgåendet. Vi har lagt ner det lite eftersom jag inte fick till bra riktning men nu villejag ta upp och ta tag i det igen. Fokuserade på att träna bra trots omständigheterna och det tycker jag att jag lyckades med. Och riktningen verkar vi fått fason på också, vi ska fortsätta i morgon så jag vill inte helt ropa hej men det kändes riktigt bra och han gick ganska långa sträckor med bra riktning. Lösningen verkar ha hetat Belöningsplacering. Han har dragit åt höger så jag har tidigare lagt all belöning åt vänster för att kompensera. Maria ber mig kasta belöningen åt höger istället. Jag kan tänka mig att mitt ansiktsuttryck såg väldigt tvivlande ut, men hur ska man inte kunna lita på Maria? Fyra belöningar kastade åt höger senare så går han rakt! Vad hände?Maria berättade att det kan vara så att han glider ut åt höger för att hålla koll på belöningen när den landar på hans vänstersida. Han lämnar altså linjen för att snabbare kunna se belöningen när den landar. Efter att ha fått flyt på det började jag kasta åt båda hållen för att inte få samma problem åt andra hållet. Det var en fröjd att gå bakom honom och jag börjar få förhoppning om mitt mål jag la upp när jag började träna honom: att få till ett framåtsändande som ingen domare ska kunna dra något på och tycka att framåtsändande är det roligaste momentet i världen. Det sistnämnda har vi redan lyckats med, han tröttnar aldrig på saktagåendet och där känner jag inte att vi har några tränigstekniska brister. Det är en härlig känsla som jag längtar efter att få känna i fler moment. Oj, vilken bergochdalbanedag det har varit. Det har pendlat från bra till sämre till bra till sämre till bra och så vidare. Spännande med jämnhet i utföranden.

Det här passet fokuserade vi på läggandet eftersom det var det som felade i kedjan från tidigare i morse. Jag värmde upp med ett par lägganden under gång med planen att ha det färskt i minnet och sen köra en kedja direkt därpå. Men signalkontrollen fungerade inte alls och vi bestämde oss för att lägga fokuset där istället. Började med att repetera ett par lägganden framför på signal, därefter under baklängesmarsch och så framåt igen. Inga problem då han kom väl in i liggtanken och visste vilket ord han skulle lyssna efter. Då gjorde vi lite fritt följ emellan och så ett läggande under baklängesmarsch. Därefter en med längre transport och så en under framlängesmarach igen. Även dessa gick bra. Då började vi jobba med mer ren signalkontroll. Han är inte så vältränad på att skilja mellan ord, vänta på signal och lyssna efter rätt signal, jag tycker det är svårt att få till. Däremot är han jätteduktig på att generalisera beteenden vilket han visade idag. Han gör oavsett min position och jag har varit lite fantasilös kring hur jag ska gå vidare. Nu gjorde vi två på signal, sen något annat och så ytterligare två på signal, något annat etc. Jag har fått massor av inspiration till att träna vidare på det här! Idag gjorde han jättefina lägganden och det som brast var att vänta på signalen. Mellan läggandepassen skulle jag jobba med något annat, vad som helst och här ligger en stor brist hos mig. Jag kan verkligen inte bara "go with the flow" och freestyla nånting och få det att bli bra. Jag vet inte riktigt om det är en brist jag ska jobba med eller om jag bara ska bli bättre på att undvika situationer där träningen blir framhastad. Nånting jag behöver fundera kring i livet i stort ;-) Till skillnad från förra helgen så känns han dåligt genomtränad och att det är mycket grunder som brister. 

Andra passet jobbade vi med fotgåendet på ett sätt som passade oss riktigt bra, trots att jag var väldigt skeptisk till en början. Vi gick fritt följ, blev kommenderade och fick gå enligt tävlingsledare samtidigt som Maria gav kommentarer. Själva detaljerna gick helt okej men det finns mycket förbättringspotential. Helt om och höger om ska vi jobba vidare med snurrar på stället och värna för att han hänger med på en gång. Belöna tight och fram ibland men behålla belöningsplaceringen på utsidan för det allra mesta. Vänstersvängarna ligger mycket bekymmer i att han tappar kontakten. Ofta tänker han väldigt mycket för mycket framåt istället för att jobba med bakbenen. Vi har tänkt jobba lite med backande vid sidan och gå därifrån till vänstersväng för att han ska tänka mer bakåt men har inte kommit så långt än. Han jobbar bättre från sitt än i rörelse eller från stå, något att jobba på. Men framförallt att han kan behålla kontakten i svängen, stå vid sidan med kontakt och sen hänga med i rörelsen. Idag gör han världens knyck med huvudet som ser helt gräslig ut och som jag inte uppmärksammat tidigare. Inte att den var så distinkt och ful i alla fall. Vi jobbade med snurrar på stället där också. Sen tog vi tag i käpphästen, att komma tillbaka till utgångsställningstanke. Maria ansåg att mina kriterier var okej när han var tio veckor men nu måste det hända någonting när han inte kommer tillbaka direkt. De känns som att han låser sig i stående vid sidan och inte kopplar på sitt och kontakttanken där. Jag har tidigare felat i de situationerna men upplevt att det inte gjort någon förbättring. Försöker jag vänta ut honom tar det väldigt lång tid och när han väl sätter sig så är det tveksamt utan vidare engagemang. Maria föreslog att ge felandet en ny chans pc belöna rikligt för att han bara försöker igen. Lite pinsamt att vi fortfarande inte fått ordning på något vi haft problem med så länge. Maria återkommer till att "han kan så mycket nu" och kommentarer som t.ex "med en så här stor hund"... Hur blev det så undrar jag. Jag tycker fortfarande vi är kvar i samma saker som vi jobbat med de tidigare samlingarna. Nyttigt med andra ögon på sig ibland (ofta).