För ett par veckor sedan skrev jag ett blogginlägg kring Fia och hennes träning där jag funderade lite kring hennes belöningar. Jag hann inte skriva klart inlägget och har inte hunnit det senare heller, så därför blev det aldrig publicerat. Kortfattat handlade det om att jag känner frustration över att hon är svår att belöna. Hon älskar att träna, är entusiastisk och galen och gör saker med stor inlevelse och motivation. Men - så fort "övningen avslutas" och "belöningen påbörjas" så ser hon besviken ut, i brist på ett bättre uttryck. Hon har högre intensitet i själva övningen än i belöningen, vilket jag jobbar med att förändra. Belöningsutveckling och att prova nya typer av belöningar har hjälpt men inte riktigt hela vägen. Jag slås fortfarande av frustration över att hon inte blir lika toklycklig av att det presenteras en belöning, mot när det presenteras en övning. 

Förra veckan upptäckte vi att en premolar såg lite märklig ut. Vid närmare undersökning visade det sig att den var av. "Ska det vara så?" undrade vi. Ett par dagar gick och vi började först fundera kring om det var därför hon inte gillade att äta färskmaten eller märgben direkt från frysen, för att det ilade i den trasiga tanden. Vidare väcktes tanken om det kunde vara en orsak till att hon kändes lite låg i belöningen. Vi bokade tid hos veterinären och fick en tid i tisdags.

I tisdags var Fredrik med henne till vetten och de tyckte att tanden skulle dras ut så snart som möjligt, eftersom den var av och det inte var något konstigt att hon inte ville äta eftersom det måste ila i tanden. Vi fick operationstid idag.

Idag kom jag till veterinären med henne och fick träffa en ny vet. Han undersökte henne och tyckte, till skillnad från sin kollega, inte att tanden behövde dras ut. Jag berättade om hennes problem med fryst mat och hur hon var i belöningarna och han tyckte vi skulle prova smärtstillande ett tag för att se om symtomen förändrades. Så istället för operation fick vi med oss smärtstillande hem och ska under tiden hon äter det prova att ge henne fryst mat och träna precis som vanligt och se om det blir någon skillnad. Blir det skillnad ska hon in på en undersökning till och så får vi se hur vi går vidare. 

Jag är jätteglad att hon slapp narkos och att genomgå en operation, men jag känner mig orolig för att det här kommer bli en följetong och hon kommer behöva komma in på fler undersökningar. Då hade jag hellre sett att tanden plockats bort på en gång och så hade problemet varit ute ur världen. Vi får väl se var det här leder och det ska bli spännande att se hur hon svarar på belöningarna nu. Annars får vi fortsätta klura :-)