Direktlänk till inlägg 22 december 2011
Det närmar sig dopparedagen och då tänkte jag passa på med en resa tillbaka till midsommar. Det är inte världens mest spektakulära historia, men händelsen är bara en i raden av liknande händelser som involverar vår fina lapphund, eller "snabb som en vessla".
Midsommar i Wira firas väldigt, väldigt traditionsenligt. Man börjar alltid dagen med att åka vagn efter traktor ut i skogen för att plocka blommor till midsommarstången. Den här midsommarmorgonen hade vi lämnat Sid hemma och tagit med oss Fia för att mysa, åka traktor och gå promenad bland blomplockarna i skogen.
Fia var ännu sitt extremt utåtriktade jag och mer högt än lågt. Hon skötte sig dock riktigt bra ute i skogen.
Vi var ute i skogen nån timme och sen var det traktortur tillbaka till Wira. Väl framme tar alla med sig sina enorma fång med blommor och går ner med de till midsommarstången, ett par hundra meter bort från parkeringen.
Jag och Fredrik hade skickat ner våra blommor med en av hans systrar och vi stannade kvar på parkeringen. I stort sett hela sällskapet slog följe ner mot midsommarstången och Fia stod bredvid mig i koppel och tittade på hela hopen med människor som vandrade utom synhåll.
"Vad roligt de verkar ha! Allihop tillsammans! De skrattar och leker och dansar och kramas! Var ska de, tro? Hallå! Ser ni mig? Jag vill också skratta, leka, dansa och kramas. Hallå! Ni verkar ha så mysigt ihop! Hallå! Vänta på mig!!"
Kopplet gled långsamt och smidigt ur händerna på mig och Fia drog iväg som ett skott efter den stora klungan. Men, ser ni, där gick hon bet. Som belgarägare har man nämligen övat upp sina reflexer något så kopiöst att ett lapphundsrejs inte är någon svår match. I samma stund som koppeländan lämnade min hand och Fia tog första galoppsprånget (läs: det skenande hoppet) mot den vandrande folkhopen kastade jag mig handlöst efter, rätt ner i gruset, på något sätt med fötterna först och landade pladask på marken med kopplet fastkilad under hälen på min utsträckta fot. Folk applåderade, Fia såg mest chockad ut. Det var en räddning som hade kunnat platsa i fotbolls-VM -94, minst. Hm, "kast med liten lapphund" kanske inte är någon dum idé att lägga fram till riksidrottsförbundet?
Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...
En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning! Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se Hoppas vi ses och hörs! ...
Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner. Du hänger väl med till www.hundid.se? ...
Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...
Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
|||
26 |
27 | 28 | 29 |
30 |
31 | ||||
|