Det gäller att ta varje chans man har till att spåra i skogen nu, snart är väl den där förbenade snön här och man är förpassad till plogade parkeringar att spåra på. Jag njuter varje dag snön håller sig borta.

Idag fick Sid sitt tredje spår för veckan. Jag la det på vägen hem från jobbet, i skogen på andra sidan ett kalhygge där vi promenerat mycket under veckan. Flera gånger har han sprungit lover upp i den skogen och den verkar inbjuda till en väldigt härlig springtur (en sån där som är så härlig att man inte vill komma på inkallning utan bara springa fram och tillbaka i skogsbrynet och blåsa ur sig lite överskottsenergi). Läge att rikta lite energi i den skogen till min fördel, alltså.

Jag har ingen aning om hur långt det var, men jag la det som trappsteg och boxar genom skogen, mycket vinklar med andra ord. Skogen bjöd in till många möjligheter att göra det klurigt, så det gjorde jag. Vinklade precis före en inbjudande mossig, trädfri gata, vinklade mitt i en bergssluttning, vinklade precis före en härlig nedförsbacke, följde viltstigar och vinklade av och på de m.m

La ett föremål i slutet men inga andra. Jag utnyttjade alla uppförsbackar för att få lite hjälp med att få ner tempot och spårade i koppel och sele.

Det var ett härligt spår och Sid tog det riktigt, riktigt bra. Han gick ut i ett hårt tempo men anpassade sig själv. Ju fler vinklar han klarade av desto säkrare blev han och han rättade sig till och med när han t.ex gick på fel sida om ett träd eller en sten.

Kaj sprang med i spåret lös vilket inte påverkade spårandet negativt. Sid var väldigt noggrann och kämpade på oavsett Kajs position. Intressant var att Kaj höll sig bakom mina fötter eller en bit ut åt sidorna, men inte en tendens till att vara på Sid. Kaj som i vanliga fall kan vara ett pain in the ass gentemot Sid höll sig på behörigt avstånd och lät storebror jobba ifred. Kul att se!

Efter spåret gick vi över kalhygget hem och både Sid och Kaj fick kämpa med att ta sig fram i terrängen. Samt träna en hel del antijakt.
 

I morgon ska jag försöka dra med Fredrik upp till grustaget och lägga hårda spår åt alla hundarna. Får väl se hur många spår vi har kvar det här året, jag hoppas många.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...