Han är verkligen fin, min lilla Sid. Kan inte sluta titta på den nya headerbilden som jag är så nöjd med. Inte ett hårstrå ligger fel, blicken är klar och pigg och hela hans utstrålning bara lyser. Jag är inte alls partisk, men han är ta mig sjutton världens vackraste hund! 

Som om inte det vore nog så går han som en klocka. Den senaste veckans lydnadspass har varit sagolika. Ingenting har känts galet och inga träningstekniska bitar har känts svåra och jobbiga att ta tag i. Jag kan inte sluta tänka tillbaka på förra årets gråt och frustration över att det kändes som att han verkligen inte ville träna. Och på hur den årsplaneringen jag skrev i januari i år till stor del handlade om engagemang. Det är en helt annan hund jag tränar idag. 

I fredags hittade jag tyvärr ett sår på hans baktass efter en långpromenad. Tassen var svullen och han haltade. Svullnaden gick ner, hältan avtog och han genomförde ett riktigt bra lydnadspass på fredagseftermiddagen. Så på lördagen blev han återigen halt under en promenad och såret såg riktigt äckligt ut. Söndagen fick han vila och hältan uteblev, men såret var ju kvar och efter måndagens promenad var han svullen igen. 

Min jättesnälla syster tog med honom till veterinären då jag jobbade. De trodde antagligen att det satt något i tassen, att det stuckits in en pinne eller liknande. Nu äter han penecillin och metacam och ska ta det lugnt. Han får motioneras och tränas så länge han inte blir halt. 

Jag hoppas han repar sig snabbt. Såret ska tvättas, skrubbas och tömmas två gånger om dagen och medicinerna börjar väl verka på en gång. Det värsta med en malinutt som ska vila och dessutom går på smärtstillande är att han inte riktigt har smärtuppfattning och en förståelse för ordet vila. Han har ju blivit en riktigt malinutt nu, en sådan som bara ber om träning hela tiden. Jippi. 

Idag fick han åka med husse till jobbet, där kopplar han verkligen av. Träningsmässigt ska vi lägga lite krut på stadga i stå med blicken framåt och platsliggning en perid framöver. Inget ont som inte har något gott med sig.

Shapingkurs för dig som vill träna inför tävling eller som aktivering genom att forma fram de beteenden vi vill ha, från tricks till tävlingsmoment. Vi jobbar med timing, kriterier, belöningsutveckling, belöningsplacering, träningsplanering m.m 15, 22 och 29 november kl. 18 - ca. 19,30. 550 kronor. Anmälan till carro@hundid.se

Jag var tvungen att vara hemma från jobbet idag då jag hade ett läkarbesök mitt på dagen. Det bestämde jag mig för att utnyttja till max. Jag har länge velat gå morgonpromenad i soluppgången, tycker inte det finns något vackrare såhär på hösten/vintern. Jag gick upp med Fredrik min vanliga tid och åt en lång frukost, drack kaffe och slösurfade fram till kl. 7 då vi gick ut. Det var nästan sent, för det blev snabbt väldigt ljust. Det vackra morgonljuset fick vi med oss i alla fall och vi knallade både längst med landsvägen (ett riktigt pyssel med tre hundar i koppel) och i spåret vid Riala. Kaj fick åka innanför min väst på vägen hem (måttligt populärt) och då gick det lättare att gå längs landsvägen. Rix Morronzoo gjorde mig sällskap och vi kom in lagom till morgonens gäst lämnade studion. Hundarna (som absolut inte är vana vid så långa promenader) slocknade direkt och jag njöt framför datorn med en kopp kaffe och second breakfast. Jag kunde inte ha fått en bättre start på dagen!Spenderade dagen med att göra en reklamaffisch med ett avbrott för att åka till läkarn i Norrtälje. Väl hemma igen hade jag stämt träff med Annica och Prima för att träna lydnad.Jag var osäker på hur Sid skulle kunna prestera, dels för att han fått en chockartat lång morgonpromenad och dessutom gjort illa tassen på något oförklarligt sätt. Han var halt efter promenaden och min plan för träningen var att köra lugna grejer och ta det i tassens takt. Han visade dock varken hälta eller ömhet, dock en jäkla vilja, så jag körde på med min ursprungliga plan.Först gjorde vi en tävlingsmässig kedja med kommendering. Min plan var fritt följ, läggande, inkallning, apportering, fritt följ, läggande, inkallning och apportering igen. Allt för att bygga ännu mer uthållighet. Efter första fria följet gjorde jag en spontan jackpotbelöning för så jäkla snyggt har han aldrig gått i fria följet tidigare. Allt bara stämde! Belönade av planen och gjorde en ny entré och körde på resten av momenten. Sid presterade på topp, både attityds- och detaljmässigt. Kanske två timmars morgonpromenad är receptet för formtoppning? Hoppas inte...De enda detaljer jag har att slå ner på (kan vara bra att uppmärksamma för att kunna träna vidare, men det var verkligen inga stora grejer):- Apporteringsingången var skev och han släppte när jag tog i apporten. - Andra läggandet under gång la han sig på tävlingsledarens kommando (sjukt snygga lägganden dock). - Han dunsade in lite, lite i mitt ben i ingången i första inkallningen, men förutom att han kom lite nära gjorde han ingångarna precis som jag lärt honom. Gripandena, som vi haft lite bekymmer med i kedjorna, var klockrena både apporteringarna. Läggandet var padang ner i backen. Ingen tveksamhet i starten av inkallningen, bra fart och fina ingångar (så när som på den lilla, lilla touchen i den första inkallningen). Fria följet var en dröm att gå och vi hade till och med flyt i vänstersvängarna. Jag tror ta mig sjutton att allt stämde idag! :-DJag kommenderade Annica och Prima i en likadan kedja och jag blir så stolt och glad av att se dem jobba. Vi har tränat ihop sen Prima var pyttis och det är så roligt att se alla framsteg och den utveckling de har gjort tillsammans. Jag tog ut Sid för att köra framförgående då baklängeskedjandet har fått honom superduperhet och även när jag gått tillbaka till att bara jobba med starter och själva gåendet så har han varit så taggad att han runnit iväg sådär gradvis att man inte märker att han växlat tempo förrän man verkligen ser på avståndet oss emellan att det inte var det som vi utgick ifrån... Häromdagen tränade jag med Åsa och vi plockade in lite mer rock n' roll i momentet. Kort sagt släppte på kontrollen, var inte lika petnoga med riktningen (två meter i sidled är ok att pendla för det syns inte från sidan) och jag gick på med raskare och mer självsäkra steg. Mindre precision gav mer rätt och större självsäkerhet, men fortfarande en hund som är tokhet framåt och tycker sakta(?)gående är det absolut häftigaste moment som någonsin uppfunnits. Ett tag har det känts som att vi aaaaldrig ska komma vidare.Idag körde jag samma rock n' roll-style och fick bättre känsla men fortfarande ett tempo på gränsen till skritt-sken. Jag provade att när han gick bra klicka och belöna med en superbelöning hos mig istället för att kasta över huvudet (med superbelöning menar jag det som krävdes för att få honom att vända och inte rinna iväg framåt). Redan efter ett par repetitioner fick jag honom mer lyhörd för mina steg och signaler bakom och inte samma enorma sug framåt. Varierade mellan att belöna hos mig och belöna framåt. Det kändes riktigt bra.Sist för Sid körde jag budföring mot Annica och han gjorde det som om han aldrig gjort annars. Underbar attityd, fin ingång och bra tempo. Vi körde över kortsidan på fotbollsplanen, vet inte hur långt det är men 50 meter kanske. Duktig Poo! Annica och jag jobbade med budföringen med Prima också, som har svårt med stadgan hos mottagaren. Även här var det superkul att se hennes stora framsteg och hur bra hon svarar på omvänt lockande och att "göra innan man får". Det märks att hon har bra förkunskaper att plocka fram. Som avslutning försökte jag mig på ett klosspass och ett baklängesfotpass med Fia, där det märktes tydligt att två timmars promenad inte är den bästa uppladdningen inför ett lydnadspass när det kommer till henne. MEN, glädje, attityd, träningsvilja och humor har hon i överflöd vilket gör att oavsett hur få rättklick man fått i ett pass så lämnar man det med världens största leende. Goa, glada hundskrälle <3 Kaj fick komma ut och köra lite cirkelarbete och han gjorde ett av sina bättre (läs: mest kontrollerade) pass. Jag måste dock jobba mer med koppel och godbitar, men det är så mycket roligare att springa och vara galen... Det är riktigt häftigt när det funkar dock, jag blir helt lycklig när han springer på utsidan av cirkeln, jag gör en tajt sväng och han hänger kvar på utsidan. Det är visserligen mer tur än träningsresultat just nu, men ändock. Jag åkte från träningen full av energi och jätteglad. Tusen tack till Annica för att positiv input och kanonträning i det underbara höstvädret.Nu sitter jag med ett glas rött och en chokladkaka och njuter av tanken på att det är fredag. Jag blev oväntat ledig i helgen vilket var mindre roligt, men jag ska göra det bästa av situationen och se till att få massor gjort hemma och ladda inför nästa helgs belöningskurs här hemma (som det för övrigt finns en ledig plats på!). Ska stänga ner datorn och lägga mig och titta på film med Fredrik, han tittar just nu på en repris av Waterworld och håller på att garva ihjäl, så det är bäst att jag räddar honom snarast möjligen.

Hej!

För mig innebär hösten långa promenader i skogen fullt njutandes av alla färger och dofter, att äntligen kunna ha kläder med ordentliga fickor när man tränar lydnad och att ta vara på alla möjligheter till spår, sök, uppletande och annan skogsträning som man kan få innan snön kommer. Hösten innebär också en tävlingssäsong och vi har redan fått rapporter om flera tävlingsframgångar bland vänner och kursdeltagare. Vi blir jätteglada över att få höra om era tävlingsresultat och framförallt era tävlingsupplevelser. Själv har det egna tävlandet fått stå tillbaka även i år på grund av att tiden inte räckt till åt vare sig tillräcklig träning eller tävlingsstarter. Förhoppningsvis blir det ändring på det till nästa år och tills dess ser jag fram emot att få coacha andra i förberedelser inför att tävla i år eller i framtiden.

Vi har några platser kvar på höstens kurser och även spännande nyheter inför nästa år.

Belöningshelgen den 29-30 oktober är en helgkurs där vi jobbar med att kunna utnyttja belöningsträningen till det yttersta genom bl.a belöningsutveckling, belöningsritualer, miljöbelöningar, lek och självkontroll. Vi kommer även titta på viktiga färdigheter och kunskaper för både förare och hund för att göra belöningsträningen ännu mer effektiv. Kursen kommer gå i Starrmora, Riala med Caroline Ersenius som instruktör.

På lydnadslägret den 19-20 november kommer vi jobba med övningar för att prestera så bra som möjligt även på tävling. Tävlingsträning, störningsträning, kedjning av moment, uthållighetsträning och tävlingspsykologi är några teman som tas upp. Vi kommer även titta på momentinlärning och problemlösning utifrån varje ekipages egna önskemål. Kursen kommer hållas i närheten av Riala söder om Norrtälje.

Valphelgen den 10-11 december är för dig som har en blivande stjärna och vill få en bra start tillsammans. Vi kommer jobba en del med vardagslydnad men framförallt med förberedelser inför framtida tävlingskarriär i t.ex agility, lydnad eller freestyle, på ett lekfullt och valpvänligt sätt.

I november sätter vi upp en shapingkurs. Shapingkursen för dig som vill träna inför tävling eller som aktivering genom att forma fram de beteenden vi vill ha, från tricks till tävlingsmoment. Vi jobbar med timing, kriterier, belöningsutveckling, belöningsplacering, träningsplanering m.m 15, 22 och 29 november kl. 18 - ca. 19,30. 550 kronor.

Den 2 november mellan 18-20,30 arrangerar vi en fritt följ-kurs. Nyinlärning, vidareutveckling och problemlösning utifrån ditt utgångsläge. Kort genomgång och därefter praktisk träning resten av kvällen. 200 kr.

Anmälan till kurserna görs enklast via mail till carro@hundid.se eller via vår Facebooksida. För alla kurser utom shapingkursen och fritt följ-kursen kan du även anmäla via ett formulär på hemsidan www.hundid.se

Du har väl inte missat clinicen vi arrangerar sista helgen i november?

Den 25-27 november kommer en annan Åsa, Åsa Mungai från Dailydog, och håller en temahelg om hundmöten och hundars språk och kommunikation. Rekommenderas både till intresserade hundägare och som vidareutbildning för instruktörer. Jag lovar att det kommer bli en spännande helg med mycket ny kunskap och nya infallsvinklar kring arbete med hundmöten.

Vad gäller hundcentret så händer det massor av spännande saker, nu ska allt bara gå i lås. Vi återkommer så snart vi kan avslöja stora nyheter!

Till nästa år då…?

Vi planerar en åttadagars lydnadssatsning och en åttadagars brukssatsning som kommer sträcka sig under hela 2012, med fyra helger vardera.

På lydnadssatsningen jobbar vi med momentinlärning och förberedelser inför tävling, samt lyssnar på föreläsningar och diskuterar effektiv lydnadsträning och inlärning utifrån olika moment och synvinklar. Träffarna kommer vara i Riala mellan Åkersberga och Norrtälje, totalt 8 heldagar plus föreläsningar. Mellan träffarna har deltagarna möjlighet till coachning från instruktörerna via mail och telefon samt, för de som vill, från varandra genom en sluten Facebookgrupp.

På brukssatsningen jobbar vi med brukslydnad, spår, budföring och uppletande för ekipage till och med lägre klass samt lyssnar på föreläsningar kring bruksträning utifrån olika teman. Träffarna kommer vara på olika platser i området kring Norrtälje och Åkersberga, totalt 8 heldagar plus föreläsningar. Det kommer vara flera instruktörer på kursen och möjlighet till mycket praktisk träning. Mellan träffarna har deltagarna möjlighet till coachning från instruktörerna via mail och telefon samt, för de som vill, från varandra genom en sluten Facebookgrupp.

Som mottagare av hundIDs nyhetsbrev har du förtur på anmälan till dessa kurser, som kommer läggas ut på hemsidan i mitten av oktober. Kurserna kostar 6000 kronor/styck. Första träffen blir runt mars/april.

Med hopp om en härlig höst och att mörkret inte kommer allt för snart!

Vi ses på kurs!

Hälsningar

Caroline och Cecilia Ersenius genom Caroline

www.hundid.se

P.S Vi finns på Facebook! Dela vårt album med höstens helgkurser, skriv en kommentar att du gjort det och få 10% rabatt på valfri kurs (gäller ej hundmöteskursen). D.S

I helgen var Åsa från CAnis avd. Skåne här uppe igen och höll kurs i avslappning och koncentration. Ännu en gång levererade Åsa en superkurs och engagerade och duktiga kursdeltagare gjorde det hela till ännu en toppenhelg.

Gemensamt för den här helgen var någon form av problem kring hundmöten, där vi hade hela skalan från upprörd och osäker via skräckblandad förtjusning till lycklig och överexalterad. Det var roligt att se de stora framsteg som gjordes under helgen och vilken skilnad det var på hundarna från lördag morgon till söndag eftermiddag. Det är bland det häftigaste som finns! 

Jag får nya aha-upplevelser varje gång jag går den här kursen (det här var fjärde gången) och jag upptäcker nya användningsområden för teorin samt får en ännu djupare förståelse för konceptet. Varje kurs avslutas med en utvärdering av helgen där man får nämna en sak som varit övergripande bra, en sak som kan bli ännu bättre och fem saker som varit allra bäst. Ett klockrent sätt att fokusera i rätt riktning i sin utvärdering och inte fastna i allt som kan, och behöver, jobbas med utan att verkligen se det som var bra. Här är min utvärdering från i helgen:

Övergripande bra (1)

De stora framsteg som alla hundarna, förarna och ekpagen tillsammans gjorde.

Kan bli bättre (1)

Att anteckna mer under de praktiska passen. Det är stor del av problemlösningen och de mer individanpassade uppgifterna och tipsen som inte kommer upp i den mer allmäna teoridelen men som är otroligt nyttiga och som man gärna vill få med sig. När man går som observ

Jag och Sid har två viktiga mål framför oss i filtträningen och i träningen kring andra hundar. Det första är att han ska känna sig trygg och avslappnad, kunna hålla sig lugn och att det är helt okej att andra hundar kommer rakt mot honom eller väldigt nära inpå. Det andra är att jobba bort min roll i den träningen och få honom att klara av det helt på egen hand, alltså att känslan och de beteenden han visar inte ska vara resultat av att jag är där och förstärker det just där och då, utan att han faktiskt bjuder på det som en naturlig respons.

Jag har tidigare sett stegringsplanen framför mig där jag är med honom på filten och gradvis jobbar mig själv längre och längre bort i den takt han klarar av att ha självkontroll och ligga lös på filten. Jag har sett framför mig en väldigt lång träningsperiod med mig själv fysiskt närvarande på eller i alla fall vid filten, en hög belöningsfrekvens, mycket störningar och en förståelse för att det är kvar på filten oavsett vad som händer som gäller. Därifrån jobba bort kopplet och därefter jobba bort mig själv.

Så, under helgens kurs i avslappning och koncentration fick jag en aha-upplevelse. Det var en så enkel mening som "/.../så ligger han uppbunden på sin filt..." som fick mig att haja till. Åsa höll på att berätta om hur hon får till mängdträningen på filten genom att ha den med överallt, hela tiden, och låta hennes hund ligga på den medan hon t.ex håller kurs själv. Det har varit min plan med, men jag har varit väldigt låst vid att han ska kunna ligga lös för att det ska vara aktuellt. Men det behöver det ju inte vara, det kan snarare vara en fördel att jobba med hunden i koppel och uppbunden för att tidigare kunna påbörja att jobba bort mig själv ur målbilden.

Att binda upp hunden kan faktiskt, hur konstigt det än låter, vara ett steg närmare att ha hunden lös. När kopplet blir sträckt skulle hunden ha varit borta från filten om den inte hade haft koppel på sig, vilket ger mig en indikator på hur väl hunden väljer att stanna på filten. Jag har inte limmat fast den, så den ligger fortfarande frivilligt, men jag behöver inte vara där och vakta den. För att hålla en hög belöningsfrekvens, jobba med kvalitetssäkring (t.ex. omvänt lockande) och gradvis jobba mig längre och längre bort kan vara en närmare liknelse med att limma fast den än att den får ligga självständigt fast med ett koppel på, uppbunden. 

Återigen är det en liten, enkel sak som löser upp väldigt mycket knutar i mitt huvud och framförallt i min hundträning. Jag började redan i går och upplevde resultatet som så bra. Ett tydligt exempel är att jag under ett trettiominuterspass gav runt tre-fyra belöningar och då var det belöningar för beteenden jag verkligen gillade och som han verkligen hade landat i. Trots (tack vare?) den låga belöningsfrekvensen låg han lugnt och uppmärksamt på sin filt och spanade trots störningar väldigt nära. Nu ska det "bara" generaliseras. 

Jag och syster träffades och tränade lydnad i dag. Min plan var att låta Sid ligga uppbunden på sin filt och titta på medan syrran tränade sina hundar och jag kunde hjälpa till med syrrans träning och låta honom ligga där och studera vad vi gjorde utan att jag behövde vara en del av hans studerande. Idag satte jag in honom i en situation jag visste att han skulle kunna klara och passade på att jobba bort min egen roll i hans väg till avslappning.

Syrrans Mira tycker han mycket om och syrrans Jax säger han inte halv sju emot, så det var riktigt bra hundar att jobba med. De gånger han gick upp från filten var det med frustrerat skall rakt mot mig, inte mot de andra hundarna. En uppmaning om att få vara med och leka. Trevligt, trevligt.

Jag lät honom vara på filten och skälla. Jag lät honom stå tyst på filten och iaktta vad vi höll på med. Jag lät honom stå med sträckt koppel och försöka komma närmare oss och jag belönade honom för att koppla av. På riktigt. Jag förstärkte ingenting som jag inte ville ha, inte att han t.ex bara lade sig ner. Istället väntade jag tills han låg ner på ena skinkan, med avslappnade armbågar, huvudet vilandes över båda tassarna, svansen ringlad längs med kroppen, kroppen vilandes i en bananform, andningen lugn, öronen avslappnat kvart i tre, blicken lugn och forskande och hållningen likaså. Alla kriterier på en gång.

Han har en förstärkningshistoria kring alla dessa beteenden och de finns på reportoaren, men jag har fastnat i att belöna för små steg. Idag ville jag testa hur lång tid det skulle ta för honom att själv plocka fram dessa beteenden om jag inte gjorde någonting överhuvudtaget. Det tog inte lång tid alls. Han slutade väldigt snabbt med att skälla frustrerat och likaså med alla andra beteenden som jag inte vill ha. Han låg ner den allra, allra största delen av tiden och han hade precis den kroppshållningen som jag vill att han ska ha den allra största delen av tiden. 

Han bjöd på att lägga sig på sidan och somna. Han låg och tittade när Jax jagade köttbullar bara ett par meter ifrån honom. Han låg och spanade med huvudet på framtassarna när Mira kampade alldeles nära. Jax kröp rakt mot honom, Mira sprang efter leksaker, Jax letade figuranter i skogen, Mira gick fritt följ, syster och Mira tokade sig, Kaj och Madde lekte kierra, Kaj och Madde lekte jaktinkallningar, Jax skällde... Sid låg och tittade, utan mig i närheten. 

Dagens störningar var på precis lagom nivå för oss just nu. I den här miljön med dessa störningar kunde jag låta honom vara och bara fokusera på att belöna det jag verkligen ville ha och belöna det riktigt bra. Och Sid kunde ge mig ett kvitto på vad han faktiskt kan och att han kan bjuda på full avslappning trots störningar runtomkring och trots att jag inte guidat dit honom. Filten är väl betingad med att ligga tungt och den hjälper honom massor. Det var härligt att få alla de svaren och se alla de trevliga beteendena. Mer sånt här! 

SID

- Länga sträckan i framförgåendet (det var lääänge sen vi tränade det nu!)

Kördes som sista pass för dagen. Sådär måste man säga om resultatet. Han är alldeles för övertänd på att gå sakta och vi måste träna mycket mer stå stilla och bli stående stilla med störningar. Har Miras blicklåsning med störning som målbild.

- Inkallningsstarter

Faktiskt riktigt bra, bra tempo och ingen tveksamhet i starten.

- Varsågod under baklängesmarsch

Även dessa riktigt, riktigt fina. Måste till försvåringar. Han drar dock ut med rumpan en aning när han blir för het men rättar till sig när han landat i gåendet.

- Stadga efter hoppstå under marsch

Alltså, ja. Vad är det med den grundfärdigheten att aldrig sätta sig på plats. Den här gången funkade det knappt med omvänt lockande. Back to basic och kunna bjuda på frivilliga hoppstå med stadga.

- Platsliggning

Även här back to basic, nu 17 ska vi ta det här lugnt och metodiskt. Så många gånger jag sagt att jag ska ta tag i platsliggningen men aldrig gjort det. Upp med ett schema på kylskåpet och skriv upp och utvärdera över tid för hur träningen går FRAMÅT. Idag körde vi tre platsliggningar under extremt kort tid, tror det var 25, 30 och 15 sekunder. Jag måste bli stensäker här, så säker jag någonsin kan bli. Just nu ligger han som en staty men utan någon som helst förståelse, eftersom han nästa platsliggning lika gärna kan rulla över på sidan. Vi har inte tränat det, dags att börja göra det.

KAJ

- Sitta stilla i ny miljö

Åååh det är så svårt, men det blir bättre! Han var riktigt duktig i all blåst, men sitta stilla är grymt svårt om man är en Majshund.

- Hoppstå

Som sagt, det blåste ganska rejält så träningskvaliteten blev därefter då flygande löv och liknande var väldigt intressant. Men några fina hoppstå gjorde han och han bjuder på stadga, till skillnad från sin storebror. Man får väl aldrig samma problem två gånger i rad.

- Komma tillbaka med en boll

Han kommer tillbaka med fårskinnsleksaker och massa andra trevligheter men tennisbollar är helt hopplöst just nu. Han leker helt fascinerat med dem, sprätter iväg de med tassarna och försöker få in dem i sin lilla, lilla mun.

- Framåtsändande till target (om ovanstående fungerar bra)

Ovanstående funkade ju inget vidare men han fick ändå springa till target, fast med en kastad fårskinnsleksak istället. Riktigt, riktigt bra!