September lider mot sitt slut och vår provmånad för LCHF likaså, dags att utvärdera med andra ord.Jag har mått jättebra. Ett par gånger har mina magsmärtor kommit tillbaka och båda gångerna har det varit i relation till ett större kolhydratsintag. Jag har under den här månaden haft lättare att gå upp på morgonen, snabbare kommit igång efter frukost, varit piggare och gladare. Maten har varit godare och middagsinspirationen flödat. Däremot har jag inte fått ihop det med mitt liv. Jag är ofta på språng, framförallt den här perioden, och vill kunna äta på väg, snabbt och helst i bilen medan jag kör. Jag vill kunna få tag på min mat längst med vägarna då det inte är alltid min dags planering hänger ihop med hur min dag verkligen blir. Jag vill och måste äta ofta. Dessa faktorer har jag inte fått någon bra rutin på och det har inte bara lett till hunger och stress utan även en väldigt oönskad viktnedgång. Mina hungerkänslor "går över" jättefort och äter jag inte på en gång jag blir hungrig så glömmer jag bort, vilket jag inte vill göra. Jag äter mycket hellre dåligt än för lite.Så jag kommer inte fortsätta just nu, i alla fall inte ha för avsikt att göra det. Däremot kommer Fredrik fortsätta så gemensam frukost, lunch och middag kommer definitivt fortsätta vara LCHF-inspirerade. Just lunch och middag har vi och för sig ätit LCHFigt under en lång period och jag inser mer och mer att kolhydraterna i den så erkända tallriksmodellen verkligen inte har någon annan funktion än att fylla ut. Det finns ingenting i smaken hos varken pasta, ris eller bröd som lyfter måltiden om man inte lägger ner sin själ i smaksättning, kryddning och piffning (samt tillsätter massa fett). Sedan LCHFs intåg i vår matlagning har fokus legat på god mat lagad med kreativitet. Att slänga ihop makaroner och steka ett par hot dogs funkar liksom inte, vilket har gjort måltiderna mer spännande och mycket godare. Jag har utvecklats massor inom matlagning på bara den här månaden.

Flera anmälningsformulär hade inte kommit fram till min inbox, vilket orsakade viss förvirring då allt verkade stämma rent tekniskt. Visade sig att gmail helt plötsligt, out of the blue, valt att sortera anmälningsformulären som skräppost. Jag hoppas att alla mail har kommit tillrätta nu, men har du inte fått någon bekräftelse på din anmälan inom ett par dagar kontakta mig på carro@hundid.se eller 0733601600.

Efter kvällens valpkurs gick jag ut och tränade lite lydnad med Sid. Lagom svalt höstväder, varma träningskläder och en väl upplyst plan full av höstlöv är sådant som kan få mig på riktigt bra träningshumör och full av motivation. Jag kunde hel enkelt inte låta bli, och att träna lydnad mellan nio och tio på kvällen verkar vara rätt melodi för mig, då jag blir effektiv och hållet passen korta när jag vet att det är sent. Dessutom får jag rutin på tränandet, vilket är bland det viktigaste. Den upplysta planen kan jag tacka min granne för, som satt upp två jättestarka strålkastare på sin lastbils/containerparkering, som är rätt stor och helt plan. Dit smiter vi så fort han inte ser ;-)

Jag började med att försöka träna platsliggning men Sid var way to taggad. Ändrade plan och körde inkallningsstarter med nya tennisbollarna på snöre, som inte var på snöre mer än en repetition... Trist att jag aldrig hittar bollar på tunt snöre med bra kvalitet, då det är mina favoritleksaker.

Lät honom komma in och sätta sig vid sidan, ladda på "vänta" och få "kör" rakt in i en leksak. Fin reaktion på ordet. La en grej bakom och gjorde en varsågod från stillasittande i utgångsställning (med mig ca 15-20 meter ifrån) och en i fart mot mig. Riktigt bra reaktion även på varsågod. 

 Provade en inkallning med stå och sen varsågod, har inte tränat det så mycket men den var precis som jag vill ha den! Förkunskaper for the win! 

Fortsatte på temat inkallningar genom att lägga en boll bakom, gå ca 20 meter bort och köra ganska många repetitioner med "kör" (startkommando) och belöning hos mig på vänstersidan. Märkte att han blir tveksam mot slutet av inkallningssträckan så jag får inte glömma att även köra hela vägen in till ingång ibland. Efter ganska många belöningar hos mig fick han varsågod till grejen bakom en bit efter starten, med riktigt bra reaktion och vändning. Härligt!

Därefter jobbade vi med framförgåendet där han fick bjuda på att ställa sig framför mig och låsa blicken framåt. Fyra fjärdedels frolicbitar för att stå stilla och sen gick vi en sträcka med en hel frolic som belöning. Först längs med ena sidan och sen åt andra (som ett kors). Han fick alltså jobba på två helt olika riktningar och sträckor i samma pass vilket han redde ut riktigt bra!

Avslutade med platsliggning, eller egentligen klick och belöning för att få bättre flyt i att lägga sig ner med hakan i backen från olika positioner och oberoende av min position. Vi har lagt ner hakan på tassen-träningen då jag fick så mycket fel och aldrig riktigt kom vidare i träningen. Nu kör vi bara hakan mellan frambenen och släcker ut tassläggandena. Det är svårt, det märks att det finns en lång förstärkningshistoria kring att lägga på tassen men när han väl kommer in på rätt spår börjar han faktiskt bli repetitionsklok (något jag märkt överlag i träningen). Mer om platsliggningen får komma i ett eget inlägg. 

Idag har han även fått ännu bättre flyt på snurrandet (men han är låååångt ifrån smidig) och dessutom fått träna minst ett pass vardera på lyfta höger framben högt och hålla det uppe och sitt vackert. Tre av årets tricks avbockade! Försökte börja på stå på bakbenen genom att först belöna några sitt vackert med varsågod till en godbit ovanför huvudet (så han fick resa sig på bakbenen för att ta dem) och sen vänta på någon form av uppåttanke i sitt vackert. Deb gick sådär, han är jättevinglig och det kändes inte alls som rätt väg att gå för oss, han verkade till och med uppleva det som lite obehagligt. Man kanske ska lära honom att ställa sig mot någonting först, en stol eller väggen till exempel? Vad tror ni?Har jag några freestylefantaster som läser min blogg?

Härliga höst och härliga Poo! (alltså Sid...).  

Medan jag skriver det här ligger Sid och Kaj på golvet och tokleker. Sid har dock inte riktigt kommit på någon bra teknik för att leka med den lille, lille parveln utan ligger mest och knorrar och puttas lite försiktigt med tassarna. Kaj får dampryck om vartannat och springer tjugo varv runt huset innan de lägger sig och leker igen. Gullhundar!

Det händer massa grejer här med lokalletande, hundträning, kurser och jobb. Fullt upp med andra ord, men inte så mycket att blogga om. Fia började löpa i helgen så det blir inga långa promenader med hela flocken, vilket är synd för den träningen behöver vi. Fia är för övrigt mer taggad än någonsin på träning vilket märks på vardagslydnadskursen där hon och Fredrik går. Det är synd att det inte blir mer träning än vad det blir med henne, eftersom hon är så fin att träna. Får se om det blir ändring på det när hon kan vara mer med mig på dagarna.

Sid tränar spår och uppletande, vi hamnade i en sån period igen. Specialsöksträningen går sådär och lydnad har vi inte pysslat med på ett par veckor nu. Förutom i helgen då han fick träna inmarscher på plan på Häverö BK där de haft tävlingar hela dagen, det skötte han riktigt bra men tyckte det var skumt med tävlingsledaren som stod ensam i mörkret mitt ute på den stora planen.

Kaj tränar plattform, följsamhet och lek. Plus att han är med på alla de valpkurser jag håller nu och visar inkallningar, koppelgående, handtarget och avslappning, det sistnämnda något sämre än det andra. Han utvecklas fint och är en riktigt härlig liten kille som passar mig som handen i handsken. Galen och gullig, helt enkelt.

Idag är jag ledig hela dagen och det spöregnar så jag tänkte passa på att få lite gjort inomhus. Vi var på IKEA i helgen (bland det värsta jag vet, men ibland kan jag tänka mig att ställa upp) och handlade till sovrummet och kontoret, så kanske man skulle ta tag i det och inte längre ha ett kontorsbelamrat köksbord i köket. I kväll ska jag till Ljusterö och hålla kurs, så tyvärr missar vi kvällens tillfälle på hundmöteskursen. Men det ska bli kul att hålla kurs, det är ett boxerläger som ska få lite tips på fritt följinlärning.

Allt för nu.

Idag har Sid bjudit på snurra, godbit, snurra, godbit, snura, godbit, snurra, godbit... Om och om igen med fint flyt, utan skräp och med härlig attityd. Dags att döpa! Jag som nästan, nästan, nästan "gett upp" och tänkt "nä, nu lockar jag!" kom i mål även med detta, HÄRLIGT!

Kaj har dessutom haft fyra tassar på plattformen idag och bjudit fyra tassar på direkt efter att ha blivit avkastad av en godbit. Ibland blir man glad av de små sakerna!

Saker att inte bli glad över: min dator dampar. Mer än halva mitt långa inlägg med höjdpunkter från i helgen är borta i cyberspace och idag har jag suttit vid datorn i tre timmar utan att få någonting gjort eftersom allt går. så. lång. samt. Jag är hemma och är sjuk vilket jag varit hela veckan och börjar känna mig stressad över alla de saker jag hade kunnat passa på att göra när jag ändå var sjuk. Suck. Sid har jagat kossor igen efter ett och ett halvt år sen första och senaste gången. Dubbelsuck. 

Och som om det inte vore nog så har jag upptäckt ett problem med min nya, svarta vän. SORG!

Nej, stänga av datorn, låta den vila sig i form och få någonting kreativt gjort kanske. Eller bara kurera sig. Trippelsuck.

Nu är det ganska exakt ett år sedan jag gick kurs i avslappning och uppmärksamhet för Åsa för första gången. Min tanke på väg till kursen då var att "okej, det här kommer nog bli skittråkgt, men det är kul att träffa nya människor och hundar, träna hund och kanske få lite nya infallsvinklar". Jag hade väldigt fel på första punkten och väldigt rätt på de andra tre. Jag hade allt annat än tråkigt. Träningen är otroligt givande och ger stora resultat i träningen vilket gör att det blir roligt och motiverande att jobba på. Jag har inte bara fått lite nya infallsvinklar utan massvis och jag hittar fortfarande nya tekniker och användningsområden. Som Åsa själv säger, det finns ingen anledning att ge massa förslag på övningar om man inte har någon koll på varför man gör de och således inte har en aning om hur man kan jobba vidare. Nu när jag gått kursen tre gånger känner jag att jag börjar få bra flyt i träningen, övergripande koll på teorin och försvåringar och utvecklingar av övningarna kommer mer eller mindre naturligt.

Den första hösthelgen för Åsa från Canis avd Skåne har alltså gått av stapeln i helgen och vilken helg vi fick! Inte nog med att vi fick riktigt bra hundträning och diskussioner i dagarna två, vi fick även strålande sommarväder och var ett härligt gäng med stor hundkunskap och bra tränarfärdigheter. Det gjorde att vi fick se många fina framsteg på alla hundarna under helgen, vilket är härligt!

Lördagen började vi med ett teoripass med en introduktion i kurstemat. Kursen bygger på boken "Control Unleashed" eller "Släpp kontrollen lös" av Leslie McDevitt och innehåller övningar som ska leda till samarbete, djupare kontakt och förståelse. Grunden är att man formar fram en avslappning hos hunden på en filt. Filten i sig blir en signal till hunden att slappna av, både på ett medvetet och ett omedvetet plan. Med hjälp av filten och den avslappnade känslan kan man sen jobba med de problem man har i träningen genom att göra problemlösningen till en lek, oavsett om det gäller reaktivitet på andra hundar och människor, störningskänslighet, svårt att hitta rätt fokus, svår att "få igång" i träning, hitta rätt stress/aktivitetsnivå för träningen etc. Vi har också jobbat med att läsa hundarnas signaler, hitta bra signaler att förstärka, hitta effektiva förstärkare både i fickan och i miljön och pratat mycket om känslor, klassisk betingning och dess betydelse i praktisk hundträning.

Första praktiska passet gick ut på att shejpa hundarna till filtarna och väl där jobba med att få de avslappnade. Alla ekipage fick därefter lägga upp träningen olika beroende på utgångsläge och problemformulering. En hade svårt att hitta fokus, en hade en hund som lätt gick upp i aktivitetsnivå, en hade en hund som hade svårt med andra hundar, en hund ville inte jobba alls, en valp jobbade för att förebygga och bygga upp en grund inför framtiden... bland annat.

Själv började jag med Kaj och jobbade med att leka, stoppa undan leksaken och ge den tillbaka när han bjöd på att vara helt stilla. Jackpot för de gånger han bjöd på att vara stilla på filten. Jag jobbade också en del med att shejpa till filten, godbit för att gå av och sen få bjuda på igen. Duktig Majs! Han imponerar på mig med att vara så okomplicerad, enkel och glad.

När Kaj blev trött tog jag ut Fia istället. Vi hade en ganska katastrofal transport in på planen där hon mest stod på bakbenen för att hon blev så uppspelt av åsynen av andra hundar. Hon fick då leka lite "titta-lekar" genom att jag klickade för att hon tittade på de andra hundarna, hon fick en godbit och sen titta på nytt. Ganska snart började hon lägga mer fokus på mig än på de andra och jag kunde börja kritera kontakt och gå fint i koppel för att få titta på de andra hundarna igen. För Fia som blir så glad av att se andra hundar är det här en perfekt självkontrollslek med den allra bästa belöningen, det funkar riktigt bra på henne och jag ska verkligen ta med mig det till klubbträningar framöver.

Resten av passet fick Fia dels träna på att gå på filten och bjuda på att lägga sig och slappna av och dels titta på andra hundar. Det jobbigaste var när polaren Mojje lekte med mamma precis bredvid vår filt, då brast hon och ville springa dit. Så fort någon kom i närheten av filten blev hon alldeles gummiaktig i kroppen och ville fram och hälsa, så hon fick klick och belöning för att sitta och titta och så "gå och hälsa" när hon satt tungt på rumpan. "Gå och hälsa" måste vi få mycket bättre flyt på och en säkrare reaktion på kommandot innan det kommer ge effekt på träningen. Fia har dålig reaktion på varsågod överlag, både till matskål, "hopp och lek" och "gå och hälsa". Ett projekt att ta tag i.

Efter lunch hade vi det stora teoripasset med det tunga temat, nämligen det om klassisk betingning, känslornas och reflexernas roll i hundträningen. Här blir jag lika imponerad varje gång över Åsas förmåga att förklara dessa ganska komplicerade saker på ett enkelt sätt och med hjälp av praktiska exempel från både forskningen och verkligheten beskriva så att man förstår. Åsas förklaringar gör också att jag hittar fler och fler situationer där jag faktiskt kan utnyttja den klassiska betingningen på ett medvetet och effektivt sätt.

Sista praktiska passet för dagen fick vi olika övningar att jobba utifrån vår egen hund. Vi hade flera ekipage med på kursen som hade svårt att få engagemang på sina hundar och de fick jobba med övningar som gick ut på att få hundarna att tigga om att få träna istället för tvärtom och där hundarna aktivt fick be om att träningen skulle sättas igång igen efter en paus. Jag och Fia jobbade vidare där vi slutade på förmiddagen, men med mer fokus på att få en bättre transport in till träningsplanen. Vi fortsatte med "titta på hundarna" som belöning för att gå fint i kopplet och ta spontankontakt och vi hade en helt annan entré än förra passet. 

Jag uttryckte min bekymran över att Fia inte hade samma glöd i träningen nu som i början på förmiddagspasset och Åsa uttryckte på sitt pedagogiska sätt att hon tyckte det lät som en fullt normal 10 månaders spetsvalp i sitt första löp som tränat hela dagen i tryckande värme. Hm, jo, det kan hon ju ha helt rätt i...

Som avslutning på dagen hade vi ett teoripass om att läsa hundens signaler, vilka beteenden en hund som är stressad respektive en hund som är lugn har samt vilka beteenden hundarna tar till för att lugna sig själv eller andra. Vi lyssnade liggandes på hundarnas filtar i gröngräset under gassande höstsol, man kan ha det sämre!

Söndagen började vi med att prata kring belöningar och belöningsutveckling, eller "förstärkning bortom godis". Åsa gav en djupgående beskrivning kring hur förstärkning fungerar, varför det fungerar och vad som är en effektiv förstärkare. Återigen med många exempel ur verkligheten som ger mig en klarare bild över hur man praktiskt kan använda olika typer av miljöbelöningar och allt sådant som hunden vill ha och strävar efter. Jag märkte under helgen mer än någonsin tidigare hur bra det fungerar på Fia, som snabbt tappar intresse för att jobba för godbitar och leksaker - framförallt när det kommer till vardagslydnad. Att få titta på andra hundar, nosa i marken och undersöka miljön är så värdefulla belöningar för henne.

Förmiddagspasset ägnade vi åt störningsträning i olika former. Vi jobbade i tvp grupper med en hund i taget och Åsa presenterade ett sätt att hitta den typ av störningar som hunden har svårast för. Första passet med varje hund jobbade vi med ett aktivt beteende och de övriga i gruppen fick i tur och ordning störa hunden med 1) ljud, 2) rörelse, 3) kommandon och 4) leksaker och godbitar. Nästa pass gjorde vi samma sak med ett aktivt beteende. Vi kunde snabbt hitta vad de olika hundarna hade lättast för att välja bort och vad som krävde mera träning.

I det "aktiva" passet jobbade jag med att Sid fick bjuda på hakan i backen, få klick och kastad godbit/lek och sen bjuda på nytt. Han hade svårast för människor i rörelse men jobbade riktigt bra trots att Mira och Cicci tränade bara ett tiotal meter bort. Duktig Id!

I det "passiva" passet tränade vi också hakan i backen, men stadga i beteendet. Sid hade svårt att växla och jag fick hjälpa honom massor genom att sitta på huk och göra lite omvänt lockande för att få honom i rätt tanke. Sen gick det riktigt bra och gruppen kunde ge mig en ny avhyvling för mina höga krav på hundarna och träningen då jag påstod att Sid inte låg hakan i backen med tillräcklig attityd. Nåväl, kan hända att man kanske inte kan visa så mycket känsloyttringar när man ligger blickstilla med hakan tryckt mot marken. Även här var det rörelse som var allra svårast och det är något jag kommer ta med mig till framtida träning. Intressant var också att se de andra hundarna och hur olika de reagerade, samt imponeras över de deltagande valparnas otroliga koncentrationsförmåga!

Efter lunch pratade vi målsättningar och hur man planerar sin träning, ett ämne där jag verkligen måste bli bättre. Jag är duktig på att planera men dålig på att följa upp mina planer. Jag måste komma på bättre system för att få planerna att bli verklighet, jag gör ju inga dåliga planer så det finns ingen anledning att inte följa dem.

Sista passet för helgen var hundarna riktigt slitna. Vi tittade på parallella lekar, där man använder filten som en hjälp till fokus och att rikta energin mot den istället för allt som händer runtomkring. T.ex så fick två ekipage i taget göra en "kapplöpning" mot sina filtar som låg utlagda bredvid varandra och hundarnas fokusering mot filten gjorde att de lättare kunde hantera att springa bredvid en annan hund. Sid fick göra den här övningen för första gången och han gjorde det helt otroligt bra. Han har blivit riktig fin på filten och kunde lätt välja bort den helt okända schäfertiken han fick springa bredvid.

Vi avslutade med en sammanfattning och diskussion kring helgen samt att alla fick göra sin egen utvärdering. Alla kunde blicka tillbaka på helgen och hitta massor av bra saker som både hundarna och vi själva hade gjort. Själv valde jag att lyfta fram all bra träning Sid gjort bland andra hundar, att Kaj är så snäll och trevlig, att Fia svarar så bra på miljöbelöningar och att jag är nöjd med min timing på belöningarna. Vad vi måste bli bättre på är att åka ut och träna bland andra hundar. Sid är så fin på filten och den fungerar så bra på honom, att jag är bara konstig som inte utnyttjar det mer i träningen. Den har bara fördelar för honom, att det är dags att den får ta de underverk den gjort för oss i träningen ett steg längre. 

Nu är det bara en månad kvar innan Åsa kommer tillbaka för att hålla kurs för oss igen. Det finns en plats med hund och observatörsplatser kvar till den 15-16 oktober. Läs mer på hemsidan www.hundid.se

Tack för en kanonhelg Åsa, mamma och pappa, Cicci, Susanne, Bea och Julia!

Madde är här och hjälper mig att träna med Kaj. Jag och Kaj tränar plattform och Madde och Kaj tränar ögonkontakt. Det är otroligt vad mycket klokt som kan komma ur munnen på en åttaåring bara genom att låta den gå i ett medan hon tittar på vår träning.

- Du kanske inte ska ha så många godbitar i handen åt gången om du bara tappar de hela tiden.

- Prova att vänta tills han har alla tassarna på istället!

- Bakbenen är viktigast!

- Oj, nu blev han alldeles galen av att leka med leksaken.

- Han kanske är lite trög...

- Inte för många godbitar nu!

- Mira blev expert på det här på en gång.

Hm, Madde kanske också blir expert på det här snart.

Jag och Sid är så grymt lyckligt lottade med så mycket bra människor omkring oss. Två av dessa, Åsa och Modde, startade upp en hundmöteskurs igår på vilken vi hoppade på för att mingla. Åsa hade dock andra planer för oss än bara mingla i periferin. Det gjorde vi första halvtimmen, sen skulle vi upp "on stage" framför de andra ekipagen och titta på ett hundmöte mellan Sid och deras tax Dennis. Åsa och Modde känner mig alldeles för bra och vet exakt vilka situationer de ska sätta in mig i för att hitta just den där jobbiga känslan som jag behöver jobba med. Till exempel att jobba med Sid kring andra hundar framför publik.

Vi minglade i utkanten av träningsplatsen medan andra ekipage gjorde sina möten. Sid skötte sig bra, men hunden från landet som han är hade fullt upp med att undersöka alla dessa dofter. Vi jobbade lite med "gå och nosa-titta på mig-gå och nosa som belöning" en stund men jag insåg ganska snabbt att han var alltför uppslukad för att kunna jobba för nosandet. Han fick istället slakt koppel och kolla av miljön i kopplets längd innan vi lugnt gick vidare till nya dofter och så nya dofter och nya dofter. Oj, vad mycket mer vi skulle behöva jobba med just transportsträckor i nya miljöer, han blir ju helt lost (framförallt med löpande tik därhemma).

Han blev lugnare lagom tills det var dags för vår tur, men jag tyckte fortfarande att nosandet tog alldeles för mycket energi och uppmärksamhet för att dessutom kunna jobba med hundmöten, signaler och bearbetning av mötena. Lärdom till nästa gång: var där tidigare, mingla längre innan det är vår tur, låt honom landa mer i miljön. Vi bestämde oss för att göra ett fast möte istället, där vi satt på marken en bit ifrån varandra, jag med Sid och Åsa med Dennis. Fredrik la ut vår filt och Sid gick på och la sig på den, samtidigt som Åsa rörde sig mot oss för att inta sin och Dennis position. Sid hann inte riktigt landa på filten och i förändringen, vi såg det tydligt på filmen senare då han sneglar mot Dennis samtidigt som han är kvar i sitt arbete med att hitta rätt position på filten. Då gjorde han ett utfall, Dennis stod lugnt kvar hos Åsa och morrade vilket Sid lyssnade på direkt och kom tillbaka till filten. Han fick en ny chans att landa, Åsa och Dennis var kvar i exakt samma position och Sid bjöd på mycket fina beteenden. Lärdom till nästa gång: låta honom landa ordentligt på filten, omgivningen och den mötande hunden på avstånd innan vi "sätter igång". Fredrik påpekade också att jag börjar klicka och belöna honom för "ingenting" väldigt snabbt när vi kommer till filten. Eftersom Sids "lägga sig på filten" går så "automatiserat" skulle jag kunna hålla inne på klicket tills han faktiskt börjar jobba mot den andra hunden och på så sätt undvika att han går in i arbete och avslappning så hårt att han inte märker den andra hunden, eller inte ägnar den någon större energi. Lärdom: håll inne på klicket, låt Sid självständigt bjuda på att lägga sig på filten utan att "peta på honom" och således själv välja position i förhållande till den andra hunden. Klicka först när jag ser att han uppmärksammar den andra hunden och påbörjar någon form av bearbetning.

Han har många jättefina beteenden som han använder sig av och filten hjälper honom massor att plocka fram de här bra beteendena. Han har helt lugna och avslappnade öron som står brett isär. Han jobbar massor med att slicka sig kring munnen och smacka och vi uppmärksammade att han har ett tydligt mönster i att slicka sig kring munnen och smacka innan han vänder blicken mot Dennis. Lugnade signal till sig själv, kan man tänka. Och till mig och Dennis också för den delen.

Han jobbade också jättefint med kroppen och position i förhållande till Dennis. Trots att jag satt i samma position hela tiden så ändrade Sid sin position när vi bytte fokus på vad vi belönade. Jag ska förklara, och försöka göra det utan att varken gå in i huvudet på Sid eller överanalysera:

När jag och Sid satte oss på filten första gången började han bjuda på de avslappnade beteenden som filten ger en signal för honom att göra. Jag var där och klickade och belönade och Sid bjöd på "lägga huvudet på tassen" och "lägga sig på sidan", vilket han fick klick och belöning för. När han inte fick klick och belöning så bytte han position på en gång, vilket kan vara ett tecken på att han bjöd på dessa positioner för att få godbitar, inte för att hitta en mer avslappnad känsla. Jag har hamnat i den här fällan många gånger, att jag belönar alldeles för snabbt och förutsägbart att jag får en hund som bjuder och bjuder och när jag inte belönar blir frustrerad istället för tvärtom. Genom att belöna mer oregelbundet och vänta ut mer och mer avslappning får jag med känslan också och inte bara en hund som ligger i förväntan på belöning. Om jag bara väntar ut honom så kommer avslappningen fram, det märker jag när jag använder filten i träningen här hemma och han springer till den, kastar sig på sidan och andas med långa andetag för att slappna av utan att få en enda godbit eller ens uppmärksamhet för det.

Till en början bjöd Sid på att lägga sig rakt framför mig och med huvudet på tassen bort från Dennis, men man såg på filmen att när han lyfte huvudet så sneglade han bort mot Dennis fast utan att riktigt ta tag i hans närvaro ordentligt. Sen kom utfallet och både jag och Åsa konstaterade att vi gått för fort fram och måste vara mer uppmärksamma på hans blick och ögonvitor. Jag fortsatte i mitt "klicka för allt du gör"-beteende och han la sig på sidan med tassarna mot Dennis, men kunde inte slappna av utan växlade snabbt tillbaka till att lägga sig "som vanligt" efter att han fått sin godbit.

Så slutade jag klicka för sådana beteenden som att lägga sig på sidan, på skinkan eller ner med huvudet och koncentrerade mig bara på hans blick, öron, nos och hans språkande med Dennis. Då ändrade han sin kroppsposition och la sig tungt på skinkan med ryggen mot Dennis och tillslut även på sidan med ryggen mot honom och låg stilla och till synes avslappnad trots att han inte fick belöning direkt. Det är också genom att inte belöna varje bra beteende han visar som kommer få honom att klara av plötsliga hundmöten där jag inte hinner plocka fram belöningen i tid. Han hade, hur inlärt det än är, inte valt den utsatta positionen om han inte varit trygg i situationen nu när han landat i den, det är jag helt säker på. Jag blev riktigt stolt över honom där, och även Åsa tyckte att nu hade vi kommit så långt vi kunde i just den situationen. 

Då fick Sid fri från filten och vi gick en promenad tillsammans med Åsa och Dennis. Modde och Fredrik fick vara kvar på platsen. Sid fick gå i slakt koppel och fick belöning för språkande med Dennis men ingenting annat. Han gick avslappnad och med kopplet helt slakt, jag tvingade mig själv att våga släppa efter och låta honom få längre koppel när han ville närmare Dennis för att t.ex vädra. I ett kort, sträckt koppel får ingen hund något utrymme att språka medan i ett långt koppel ger jag honom förtroende att använda sina signaler självständigt vilket också är det som kommer hjälpa honom att reda ut hundmöten när han är på avstånd från mig.

När alla hundar hade fått sina möten gick vi in i teorisalen och tittade på det material som Mia filmat under kvällen. Då framgick det att Sids hundmöte varit ett riktigt bra hundmöte ur många synviklar. Det gav mig och Fredrik många bra lärdomar och öppnade våra ögon ännu lite mer för vilka beteenden vi kan förstärka, hur vi läser och tolkar hans signaler och vilka situationer han klarar respektive inte klarar och hur vi lär honom hantera de situationer han inte klarar.

Han visade även ett väldigt bra exempel på hur hundar gör utfall utan vara arga.

Man fastnar så lätt i termer och tankebanor som aggression, dominans, "kaxighet", pondus och försvarslust när det i de allra flesta falla handlar om osäkra hundar som inte har andra verktyg att hantera en jobbig situation. Sid är en försiktig och hövlig herre som gärna "lyfter på hatten" och lämnar plats åt andra, vilket syns tydligt i fria möten tillsammans med hundar han känner. Hans utfall har ingenting med aggression att göra och att ha fått förmedla den synvinkeln på utfallsproblematik till ännu ett par hundägare ser jag som en positiv följd av att han gick ut igår.

Jag var riktigt stolt över både honom, mig själv och av Fredrik. Fredrik och jag diskuterade nämligen träningspasset ingående, nyanserat och på samma villkor i bilen hem och innan vi somnade igår.

Jag tycker den här träningen är otroligt intressant och lärorik och ger mig så mycket ny kunskap kring hur man kan jobba med hundmöten på ett sätt som inte bara är effektivt i konstlade situationer eller möten på en rak gångväg utan även är ämnat att fungera i ett helhetstänk. Alltid, i alla situationer, även runt hörnet eller på den lösa promenaden. Som går ut på att lära hunden hur den ska hantera hundmötena, att hunden verkligen får bearbeta det som händer istället för att vända bort huvudet till en belöningsficka och som har som mål att lägga ansvaret mer och mer på hunden istället för på oss som förare. Jag är väldigt förväntansfull på den fortsatta träningen och är imponerad över de resultat den gett på de hundar jag sett och på Sid hittills. Därför har jag bjudit in Åsa till en temahelg om hundmöten, för att dela med sig av hennes kunskap till fler.

Jag rekommenderar den till alla som håller på med hundar, från hundägaren med intresse för hundens beteende till den som vill förebygga på ett effektivt sätt och från den som själv har en hund med liknande problematik till den som är instruktör och vill hitta nya verktyg. Kursen hålls som ett seminarium och du kan läsa mer om den här: www.hundid.se. Är du intresserad av att gå kursen med hund kan du anmäla ditt intresse till mig via carro@hundid.se