I lördags var det dags för Sid att få sin första genomgång hos fysoterapuet. Redan när jag skrev mitt examensarbete i hundkunskap A bestämde jag mig för att mina blivande hundar skulle få regelbundna besök hos en fysoterapuet för att ge de alla förutsättningar för att hålla så länge som möjligt. Med Sid kändes det extra viktigt eftersom han antagligen behövde en viss tillvänjning vid den nya situationen.

Vi har lyckan att ha en väldigt duktig fysoterapuet i Bergshamra, bara en kvarts bilväg från oss, Therese Asplund/Små och stora tassar. Hon började med att titta på och analysera Sids rörelser och såg redan där en liten rörelsestörning i bakbenen. Vid genomgången, där hon både kollade leder och muskulatur, hittade hon orsaken till störningen. Han har en skada i bak som gör att han blir stel och får ont i höftsträckare, knästräckare och ljumskar. Till följd av detta har han överbelastat frambenen vilket lett till ont i nacken och svullna biceps. Det var häftigt att få känna och jämföra och höra Therese förklara hur det ska se ut kontra hur Sid såg ut. Eftersom han är så ung och fortfarande växer är risken minimal att hans problem kommer bli kroniska, vilket känns skönt. 

Och är det konstigt att grabben sträcker sig så som han håller på? Jag har redan från första dagen sagt att han är mer högt än lågt och självbevarelsedrift har han inte mycket av direkt (trots att han ändå får ses som klokare än många av sina rasfränder). 

Det är antagligen på grund av den här skadan som han inte använder bakbenen ordentligt när han vänder runt på t.ex inkallningar framifrån utan gör en bakdelsvändning istället.

Nu har vi fått ett stretchingprogram som ska utföras en gång per dag plus ett smärtliniment som ska masseras in på biceps och en del av lårmuskulaturen före sängdags. Och så ska han äta en gurkmejepreparat som luktar urkaburka, men som Sid tycker är supersmaskigt. Han har ju alltid haft lite märkliga matpreferenser (han har ju norskt påbrå så det har väl sin logiska förklaring). Vi ska boka återbesök om några veckor så får vi hoppas att han har blivit bättre då. Han får fortsätta träna som vanligt i alla fall vilket känns skönt.

Och hur skötte han sig då? Jo, en diagnos kunde vi helt klart sätta på honom i alla fall - shizofreni! Han växlade nämligen mellan att sova helt utslagen på golvet och verkligen njuta, bete sig som en riktig piraya-malligator, vifta på svansen och tjuta i högan sky. Therese fick se hela registret. På det stora hela tyckte jag han skötte sig bra, efter protester i början. Och när jag stretchar honom här hemma ligger han på golvet och småslumrar, det är riktigt härligt att se.