Var på Forshaga BK med Lina och Trazzel och tränade idag. Allmän träningskväll och det kryllade av schäfrar, men när vi kom dit försvann de flesta och det var rätt lugnt och skönt.

Planen var följande:

Börja med lek och frivilliga fria följ ("kontaktgående").  

Fortsätta med massa lek och köra KEDJOR!

Lägga in något pass med signalkontroll på stå, sitt och ligg till dumrutan (på linje) samt något pass med lekapportering och en, MAX EN, slät apportering.

Började som sagt med lek och att hon fick tigga igång mer lek, en jättebra strategi för att få igång henne och hitta träningsmodus på ett lättsamt och uppiggande sätt.  

Sen körde vi en ingång på plan, utgångställning, belöning.

Därefter ingång på plan, utgångställning, fritt följ (relativt långt, vänstersvängarna och halterna börjar se bättre ut), inkallning (slät från ligg, läggandet kanonbra!) och belöning.

Sen ingång på plan, utgångsställning, kort fritt följ, hopp över hinder (á la ettan), kort fritt följ och belöning.

Dessa första kedjor kändes kanonbra, skitbra attityd och fokuset är där det ska, jättehärligt. Har ingen särskild tanke nu när jag lägger upp vilka moment jag ska ha i kedjorna, det viktigaste känns som att det är moment vi är säkra på och kan köra med fokus på attityd- och just fokusbitarna sitter där de ska. Känns som en bra strategi.

Efter detta kändes Ebba trött, körde stadga i stå, sitt och ligg med massa omvänt lockande och störningar i form av leksaker som lades mellan framben, en gal vorsteh som tränade väldigt nära (apportering med HENNES apportbock) m.m Det här med självkontroll blir bara bättre. Kastar jag godis till henne och hon inte kan fånga de i luften stannar hon i position trots att de flyger iväg, och det är ingenting vi har tränat på specifikt. Känns bra :)

Skulle fixa vatten till hundarna vilket kändes onödigt att göra utan att lägga in lite träning, så hundarna fick ligga en lång platsliggning. Blev nog lite för lång, för när jag fifflade med vattenskålen la sig min nyfikna varg som en ledbuss med framdelen åt ena hållet och bakdelen åt ett annat. Hm... Hur tacklar man det när hon precis legat jättelänge utan att ha rört en fena? La om henne framifrån så hon låg rakt, lät henne ligga nån minut till och belönade. Får lägga fler platsliggningar när jag gör saker som fröken nyfiken kan vara intresserad av att kolla in. Sådana störningar ihop med många minuter kanske inte är det optimala, men bra att få sånt gjort ibland också.

Efter drickpausen körde vi lekapporteringar, gripa, hålla, lägga vikten bakåt i sittande. Idag även med omvänt lockande med godbitar, gick kanon.

En riktig apportering som var klockren. Körde inga fler. Ingångarna överlag var riktigt bra idag.

Sen två kedjor till. En kort med ingång på plan och fritt följ raksträcka-helt om-raksträcka. Tappade fokus på sista raksträckan och då stack jag med leksaken. Efterfrågad respons på felningen, d.v.s bättre ansträngning nästa gång!

Sista kedjan blev den längsta för nu tänkte jag att jag skulle testa min nya "mellan-momenten-strategi", alltså inte lösa upp henne ur arbetstanke mellan momenten. Det är svårt att låta bli det där lilla "bra:et" efter momenten, men så länge det funkar kan det få vara där. Någon som har några tankar om annat?

Ingång på plan, utgångsställning, fritt följ, stå, sitt och ligg under marsch (inte i ruta utan på raksträcka). Satte sig på läggandet, gick tillbaka och gjorde om från fritt följ avslutet, felfritt nästa försök (behöver tränas separat). Inkallning från sitt (betyder "vänta" detsamma som "ligg"? Ja, det gör ju det, det betyder ju "vänta här men var beredd på att det kommer något annat". Klantigt av mig som satte upp henne igen och gav rätt kommando, dumt, dumt, dumt eftersom det var JAG som gjorde fel och HON som gjorde rätt!). Efter inkallningen hopp över hinder och sen ett kort fritt följ och ett läggande under gång.

Åh vad jag tror på det här med att inte lösa upp henne mellan momenten. Jag trodde verkligen att hon skulle gå ner sig och tappa intensitet ju längre in på kedjorna vi kom, men det är precis tvärtom. Hon ökar snarare i intensitet, vilket jag inte har något emot eftersom hon har en förmåga att inte plocka fram sina border collie-egenskaper i långa lydnadssekvenser. Nu kändes det som att hon gjorde det och jag tackar och tar emot och förstärker det så gott jag kan.

Vad härligt det är när saker och ting fungerar?

Lite minnesanteckningar som jag ska ta med mig från dagens träning: 

• Lek med baktanke! Varierande och motiverande. Jobba för att få leken tillbaka och inte heller välja någonting annat före.
• Tydligt när det blir fel. Leka själv, gå helt ur tävlingsposition, gå hela vägen tillbaka till "gå" för att få ny chans, inte sänka kriterierna.
• Tävlingspositionen ska vara en trygghet i att "du gör rätt, fortsätt såhär så kommer belöningen" (gammalt tänk, men bra att påminna sig ibland).
• Från ingång till utgång ska det vara fokus, inte lösa upp med nåt dåligt försök till "lek utan föremål" mellan momenten som bara tar oss ur arbetstanke och ger besvikelse - om tävlingspositionen ska betyda "du gör rätt, fortsätt såhär så kommer belöningen", så kan jag ju inte bryta tävlingspositionen utan att ge belöning (som att klicka utan att ge godbit).
• Inte falla för frestelsen att ta över ansvaret och kommendera ur en situation av ofokus. Tittar hon på nåt annat ska jag inte förstärka med ett fotkommando, utan "straffa" genom att själv ta belöningen och dra åt andra hållet.

Avslutade hela passet med att ta upp träningen av "vända sig bort från mig" igen, som gick snabbare framåt på dagens korta pass än det gjort på alla tidigare pass. Kul!

Som sagt, hon var dyr. Idag också!

GB Glace Mini tip-top

Gulliga och goda versioner av min absoluta favoritglass, MEN - våfflan känns precis lika stor som på en vanlig tip-top, bara mindre glass och mindre chockladmums inuti. En besvikelse. Frånvarandet av glassmängd i förhållande till strutstorleken gjorde att den inte blev fullt så söt som jag förväntat mig.

Är det du som ska flytta hem till mina föräldrar?

Bild från www.tultgarden.se