Träffade Lina och Börnis nere i stallet efter skolan för att träna shaping. De var väldigt nyfikna på att höra allt om hur Norgeresan effektiviserat träningen och ta del av tips och idéer.

Lina var lite sen så jag gick ut på appellplan och körde ett par apporteringar och en ingång på plan med Ebba. Vi har inte kört apporteringar på ett par månader efter att det gick massa troll i momentet, eller i ingångarna rättare sagt. Och attityden var bortblåst, från ett moment som varit vårt bästa.

Jag kände redan när vi gick ut på plan att det skulle bli bra, efter som hon hoppade och studsade efter apporten och viftade med hela kroppen. Härligt att se, det var lustfyllt med apporten igen (har ingen aning om varför det helt plöstligt inte var det förut).

Började med en ingång med apport bara rakt framifrån som hon bjöd fint på. Sen körde vi en riktig apportering med utkast och start från min sida. Och tänka sig, tempot var kanon, ingången var skitsnygg och avlämnandet jättefint. Avslutades med massa torra frolicbitar och kamp med bollfårskinnet, och en väldigt glad matte.

Körde en apportering över hinder, ingången halvdålig först men hon rättade till sig själv efter nån sekund och fick för det. Attityden var bra.

En slät till som avslut och då blev ingången skitdålig. Jag tog ifrån apporten, kastade den lite själv och gjorde sen om hela momentet precis som tidigare. Denna gång blev ingången perfekt och attityden var lika bra. Härligt att se att hon inte tappar den för att jag felar ingångarna.

Emellan dessa apporteringar körde vi lite hålla, dra och lägga vikten bakåt sittandes framför. Gick också bra, hon gör det jättefint ett par sekunder men inte så mycket mer än så, vi jobbar på uthålligheten där.

Varför, skulle man kunna fråga sig, jobbar vi med det (hålla, dra och lägga vikten bakåt - förberedande apporteringsträning) när vi redan har apporteringarna tiamässigt med undantag för ingångarna? Jo, för jag har sett att det helt plötslig bara kan sluta fungera, t.ex ingångarna. Jag har ingen aning om vad jag har gjort för fel som gjorde att apporteringarna helt plötsligt inte fanns där och jag vill inte hamna där igen. Därför ser jag inget fel i att jobba lite extra på grunderna. Dessutom är det jättekul, utmana sig och jobba med nya saker - kunskap är ju aldrig tung att bära. Jag ser bara fördelar, även om inte alla gör det...

En ingång på plan som gick klockren. Hundra fokus och hundra attityd och vi kampade runt hela appellplan. Jag var glad, hon var värd mycket idag.

Shapingpasset då. Vi körde det som jag kallar shapinglekar, där vi klickar för allt (nytt) som hundarna gör. Bra för att hundarna ska få lära sig att bjuda på nya beteenden och för att vi ska bil bättre på att se och klicka för nya beteenden. Vi kom fram till följande:

-Ebba kan jobba tyst och koncentrerat så länge vi kör korta pass. Idag var hon tyst de första fem enminuterspassen och sen kom det pip. Där går vår gräns alltså, bra att veta. Jag blev jätteglad (även då). Hon älskar att lägga sig, gärnam ed hakan i backen.

-Trazzel behöver träna mer passiva beteenden. Omvänt lockande, självkontroll och hålla positioner mer medvetet ska det tränas mycket på där. Han älskar att snurra, färna hundra varv på varandra.

-Linus är repetionsklok och väldigt, väldigt gullig. Han älskar att buga. Och skälla...

Susanne var med en stund och körde med Swiper. Swiper var i doftmodus och hade svårt att hitta arbetstanke, men när han väl hittade den så jobbade han så j*la bra. Frustrerande för tränare... Han älskar att backa liggandes, något som Susanne shapade in för inte alls länge sen. Han kan, och han är skitduktig, men den där förbenade näsan...

Jag avslutade med ett treminuterspass med rutan där hon fick hitta mitten helt och hållet själv (ingen klicker) och massa omvänt lockande och många belöningar i rutan när hon väl hittade den. Hitta mitten är svårt, ett pass till så får jag se om jag plockar fram klickern igen. Tidigare har jag ju klickat så fort hon hamnat i mitten, nu vill jag se om hon kan söka sig dit och stanna där själv. Kanske för tidigt.

Efter frisignal går hon snabbt tillbaka in i rutan igen med underbar attityd, det går framåt, det går framåt.

-Sjunger-

Jag är riktigt nöjd med dagens träning. Kan jag vara annat?

Det var riktigt tråkigt att hoppa av tåget i Karlstad i går och se det fortsätta mot Oslo. Skulle kunna gett en hel del för att få följa med det dit. Vardagen känns inte så lockande just nu, inte efter dessa veckor.

Min "Ej reklam" skylt hade trillat ner från brevlådan, så den var knökfull.. Reklam, reklam, reklam. Hata, hata, hata. Brevlådan var så full så brevbärarn hade vikt in alla tidningar och reklamblad, de låg inträngda i varenda hörn av min lilla låda. Fick riva ut de, kan ju säga att i stort sett samtliga gick sönder. Måste kolla igenom den där jättehögen så det inte ligger något viktigt däri. Suck.

Humen, djursjukvård och hunk idag. Ingenting ansträngande alls. En underbar dag vädermässigt och träningsmässigt. Och så härligt att få träffa Lina och Börnis igen.

Ska skriva en blogg om dagens hundträning nu. So long!